Bakgrund: Under de senaste decennierna har patienters återhämtning lyfts fram som ett centralt tema inom psykiatrisk omvårdnad och otaliga artiklar har skrivits på området. Tidigare forskning visar att långt ifrån alla patienter upplever att den vård de fått bidragit till återhämtning. En förklaring kan vara att patienters och personals uppfattningar av vad återhämtning innebär skiljer sig åt, inte minst på grund av de olika perspektiv på återhämtning som beskrivs i litteraturen. Syfte: Syftet med studien var att utforska betydelsen av personlig återhämtning genom att syntetisera tidigare kvalitativ forskning av hur personer med psykisk ohälsa erfar återhämtning samt söka förståelse för hur psykiatrisk omvårdnad kan bidra till återhämtning. Metod: Metaetnografi baserad på 18 artiklar. Resultat: Analysen visar dels att tidigare forskning ofta bedrivs inom ramen för en avgränsad teoretisk disciplin, och med det också ett perspektiv på återhämtning som är snävare än det patienterna själva inkluderar i begreppet. Ur ett patientperspektiv är således fler aspekter av återhämtning inkluderade i återhämtningsprocessen som upplevs och förstås som att leva i ständig förändring där förbättring är en aspekt, men där också det som vårdpersonal ofta uppfattar som bakslag ses som en viktig del i ens egen återhämtningsresa. Slutsats: Psykiatrisk omvårdnad behöver vila på en mångdimensionell förståelse av återhämtning, så att den inte reduceras till avgränsade teoretiska perspektiv. Vårdare behöver också ha förståelse för att återhämtning inte enbart handlar om att ”gå framåt”, utan lika mycket om att kunna leva med motgångar samt att få stöd – men också utrymme – i balansgången mellan att vara samtidigt sårbar och kapabel.