Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet inkludering och hur detta omsätts i praktiken, särskilt i relation till lek för barn med särskilda behov. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex förskollärare från olika kommuner. Resultaten analyserades med hjälp av sociokulturell teori och diskuterades i förhållande till tidigare forskning. Resultaten visade en tydlig samstämmighet bland förskollärarna i uppfattningen att inkludering innebär att barn med särskilda behov ska ges möjlighet att delta i leken, oavsett individuella förutsättningar. Förskollärarnas engagemang och förmåga att göra anpassningar framstod som avgörande faktorer för att skapa en inkluderande miljö. Bland de strategier som lyftes fram som särskilt betydelsefulla återfanns användningen av anpassat material, visuellt stöd samt ett nära samarbete med kollegor och specialpedagoger. Slutsatsen visar att förskollärare spelar en central roll i att möjliggöra inkluderande lekmiljöer där barn med särskilda behov kan delta och bidra, genom medvetna pedagogiska arbetssätt, individanpassningar och samverkan.