Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares perspektiv på lekens betydelse för barns lärande samt förskollärares roll i leken och dess påverkan på barns lärande. Många förskollärare upplever osäkerhet kring deltagande i barnens lek i förskolemiljön, de är oroliga för att deras ingripande kan störa barnens självständighet eller lekprocess. Studien grundas på en kvalitativ forskningsmetod och utgår från datainsamlingsmetoden semistrukturerade intervjuer. Analysen utgår från den sociokulturella teorin och centrala begrepp. Dessa är: artefakter, proximal utvecklingszon, stöttning samt kommunikation och samspel. Tematisk analysmetod har använts för att analysera studiens utsagor. I resultatet framträder leken som en avgörande faktor för barns utveckling och lärande, då den ger barn möjlighet att aktivt utforska och bearbeta sin omvärld. För att stödja barns utveckling bör förskolläraren inta en stödjande, anpassningsbar och närvarande roll i leken. Genom detta kan förskolläraren skapa en miljö som både erbjuder stöttning och utmaningar, vilket ger barnen de förutsättningar de behöver för att utvecklas och lära.