https://www.mdu.se/

Bakgrund: Handboll är en av de mest skadebenägna idrotterna, särskilt bland ungdomar i åldrarna 15–19 år. Skolverket betonar vikten av skadeförebyggande arbete på idrottsgymnasier, vilket fysioterapeuter med sin expertis inom området kan spela en central roll. Dock saknar många tränare tillräcklig kunskap för att implementera effektiva skadeförebyggande åtgärder och involveringen av fysioterapeuter på gymnasienivå varierar. Enligt författarna saknas studier om handbollstränares erfarenhet av att arbeta med skadeförebyggande arbete, trots sportens risker och specifika fysiska krav.

Syfte: Studiens syfte var att utforska handbollstränares erfarenheter av att arbeta med skadeförebyggande åtgärder på gymnasiet.

Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Åtta handbollsgymnasietränare med ≥2 års erfarenhet inkluderades i studien, där en manifest innehållsanalys användes för analys. 

Resultat: Kommunikation och stöd av fysioterapeuten var viktiga för arbetet med skadeförebyggande åtgärder. Tidsbrist, bristande förståelse för skadeförebyggande åtgärder, och kommunikationssvårigheter med klubblagstränare försvårade det skadeförebyggande arbetet. Åtgärder riktade till biologiska och sociala skaderiskfaktorer använde tränare mer än åtgärder riktade till psykologiska riskfaktorer.

Slutsats: Tränare använder mest åtgärder mot de biologiska och sociala skaderiskfaktorer medan arbetet med psykologiska sidan sker mindre systematiskt. Kommunikation, tid, fysioterapeut kopplad till skolan och förståelse för skadeförebyggande åtgärder är nycklar till att på bästa sätt kunna arbeta med skadeförebyggande åtgärder.