Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse av vilka förutsättningar och kunskaper lärare har för att främja språk-, läs- och skrivutveckling hos elever med språkstörning samt undersöka vilka metoder lärarna använder för att undervisa dessa elever. Med en kvalitativ forskningsmetod genomfördes fjorton semistrukturerade intervjuer med lärare från förskoleklass till årskurs nio. Urvalet gjordes från två kommuner och samtliga informanter var antingen utbildade lärare eller har en påbörjad lärarutbildning. Empirin tolkades utifrån en tematisk analys och genererade fyra teman. Det sociokulturella perspektivet var den teoretiska utgångspunkten och har genomsyrat analysen. Resultaten visade att det finns en differens mellan styrdokumentens mål och löfte om stöd och lärarnas förutsättningar att genomföra stödet. Lärarna har inte förutsättningar eller kunskap att möta elever med språkstörning och kan därför inte genomföra sitt uppdrag utifrån skollagen och styrdokumenten vilket leder till en frustration hos lärarna. Dessa elever riskerar därför att halka efter i skolan vilket i förlängningen kan leda till ett utanförskap eftersom det svenska samhället kräver en viss nivå av läs- och skrivförmåga.