Studiens syfte var att fördjupa kunskapen för hur yrkesverksamma inom socialtjänsten kommunicerar med barn i ett institutionellt sammanhang. Metoden som användes var tematisk analys av semistrukturerade intervjuer. Analysen utgick från fem intervjuer och dessa undersöktes med analysbegrepp från det sociokulturella perspektivet. Resultatet visade att handläggare inom socialtjänsten anpassar sin kommunikation vid möte med barn. De beaktar faktorer som språk, miljö och barnens individuella behov. Syftet med denna anpassning är att skapa en trygg miljö som främjar förståelse och delaktighet. Handläggarna undviker en dömande inställning och normaliserar barnens känslor för att skapa en positiv påverkan på deras självförståelse. Utmaningen ligger i att balansera institutionella krav med barnens individuella behov. Slutsatser som kan dras är att handläggarna har en påverkan på interaktionen som äger rum inom institutionen, men att de också kan påverkas av institutionens behov vid möte med barn. Relevansen studien har är att få kunskap om hur handläggarnas kommunikation påverkar interaktionen med barnen. Detta bidrar till att man kan skapa förståelse för hur barnens lärande och självförståelse formas i institutionen.