Med sin stora stadsspråksundersökning på 1960-talet satte Bengt Nordberg tidigt Eskilstuna på den sociolingvistiska världskartan, och genom de bägge uppföljningsstudier som senare gjordes har forskningen om språklig variation och förändring i Eskilstuna genererat data och insikter som också i ett internationelltperspektiv måste betraktas som unika. I den här artikeln blickar jag tillbaka påvariationslingvistiska undersökningar som gjorts i Eskilstuna, med fokus på hurdet började med Nordbergs Eskilstunaundersökning på 1960-talet och mina två återbesök, det första ungefär 30 och det andra ungefär 50 år senare. Jag argumenterar också för att variationslingvistik fortfarande är ett relevant paradigm som kan bidra till förståelse av vårt språkande och det ömsesidiga förhållandet mellan språk och samhälle.
Inledningsvis ges en beskrivning av hur språklig variation och förändring kan undersökas.