SammanfattningStudiens syfte var att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av kamratlärande i grundsärskolan. Vårt fokus har framför allt legat på de undervisningspraktiker som lärarna representerar och deras syn på möjligheter som skapas för elevernas självständighet och kunskapsutveckling.Vi använde en kvalitativ metod där det empiriska materialet inhämtades genom semistrukturerade intervjuer. I studien deltog tolv respondenter som alla arbetar i grund- eller gymnasiesärskola. Vi analyserade resultatet med hjälp av kulturpsykologisk teori och begreppen mer kunnig annan, proximal utvecklingszon, scaffolding (stöttning) samt ömsesidig lärogemenskap. Resultaten visade att alla 12 respondenter använder kamratlärande i sina undervisnings-praktiker för att främja elevernas sociala utveckling och/eller kunskapsutveckling. Flertalet av respondenterna anser att det är viktigt att arbeta med elevernas självständighet för ett framtida liv. En del av respondenterna ser kamratlärande som en möjlighet för det, men att det som lärare är många faktorer att ta hänsyn till för att få det att fungera. Resultatet tyder på att för att kamratlärande i grundsärskolan ska fungera krävs en trygg elevgrupp, stor medvetenhet vid gruppsammansättning samt en flexibel lärarroll i en tillåtande ömsesidig lärogemenskap.