Detta är en småskalig studie inom speciallärarprogrammet, inriktning mot utvecklingsstörning. Studiens syfte var att belysa speciallärares beskrivningar av planering och utförande av undervisning inom grundsärskola och gymnasiesärskola. Särskild uppmärksamhet gavs erfarna framgångsfaktorer samt undervisning i sexualitet, samtycke och relationer. Studien baserades på intervjuer av elva informanter från olika delar av Sverige. Studien har en kvalitativ ansats med kvantitativa inslag. Data analyserades med hjälp av tematisk analys och resultaten analyserades och diskuterades från en sociokulturell referensram och teori. Fyra huvudteman och åtta underteman analyserades fram i resultatet. De kan sammanfattas i att speciallärarna ser ett relationellt förhållningssätt och social färdighetsträning som framgångsfaktorer för den generella och specifika undervisningen. Speciallärarna beskriver också att eleven är utgångspunkten i såväl undervisning som i de anpassningar som görs inom ramen för undervisning. Resultatet visar också att det förekommer vissa skillnader mellan generell undervisning och undervisning specifikt inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer, bland annat genom att den sist nämnda kan ske i könsindelade grupper och med externa undervisare. En slutsats utifrån resultatet är att undervisning om sexualitet, samtycke och relationer behöver diskuteras mer inom grundsärskola och gymnasiesärskola.