Denna studies syfte var att undersöka enhetschefers perspektiv på hur självbestämmanderätten tillgodoses på ett vård- och omsorgboende, när det gäller individer med en demenssjukdom. Frågeställningarna berör bland annat vilka strategier som används för att hantera etiska dilemman samt hur självbestämmanderätten implementeras i praktiken. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem enhetschefer i Mellansverige. En tematisk analys har använts och sedan har resultatet analyserats genom studiens två teoretiska utgångspunkter, John Rawls teori om rättvisa samt människobehandlande organisation. Det redogörs i resultatet att de utmaningar som enhetschefer behöver hantera är kopplat till självbestämmanderätten och hur den skall appliceras i praktiken kontra att förhindra tvångs och begränsningsåtgärder. Det framkommer även att ledarskapet har betydelse för att främja den enskildes självbestämmanderätt samt att anhörigas delaktighet har betydelse för den enskildes omsorg. Sammanfattningsvis är självbestämmanderätten komplex och arbetet med att främja självbestämmanderätten är något som behöver vara i fokus i arbetet inom vård- och omsorgsboenden.
Nyckelord: självbestämmanderätten, enhetschef, demens, strategier, anhöriga och tvångsåtgärder