Syftet med studien är att öka kunskapen om vad som ligger till grund för placering i sexårsverksamhet för barn med en intellektuell funktionsnedsättning. Studien har riktats till vårdnadshavare och professioner som varit involverade i en sådan process. Deras erfarenheter och kunskaper inför och i samband med barns övergång från förskola till sexårsverksamhet har varit i fokus. Studien har en kvalitativ ansats. Den bygger på tre fallstudier och data har samlats in genom intervjuer. Det insamlade materialet har, utifrån studiens syfte och frågeställningar, i ett första skede bearbetats utifrån Bronfenbrenners ekologiska modell och sedan analyserats med stöd av ett sociokulturellt samt relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att vårdnadshavarnas beslut för placering av sina sexåriga barn i två av tre fall bygger på önskan om att i första hand nå trygghet för sina barn. Medverkande professioner, bland annat förskollärare och specialpedagoger beskriver att de kan se hur barnen växer ur förskolan och behöver ett annat slags stöd än vad den verksamheten kan ge. De nämner andra faktorer som behöver beaktas för dessa barn, främst individuella behov, väl anpassade lärmiljöer och professionskompetens som viktiga vid placering. Flera informanter uttrycker på något sätt att de här barnen hamnar i ett ingenmansland då det inte är något självklart val var de här barnen ska gå sitt förskoleklassår. Huvudansvaret för beslutet om placering ligger hos vårdnadshavarna. Resultatet pekar på att för att det ska mynna ut i en bra placering krävs en samverkan mellan de olika aktörer som har kunskap om det specifika barnet. När samverkan sker vilar intentionen på ett relationellt synsätt på barnets behov. Beslutet om placering grundar sig i ett vidare perspektiv än när vårdnadshavare, utan full insyn/kunskap om olika verksamheter och möjligheter eller hinder, ensam ska ta ett beslut.