Studiens syfte var att få belysa elevers upplevelser av stödinsatser i grundskolan och att genom deras berättelser kunna förbättra för elever framåt i tiden. Studien baseras därför på gymnasieelevers upplevelser under sin grundskoletid. De intervjuade eleverna går, under tiden intervjuerna pågår, på ett introduktionsprogram på olika skolor i Mellansverige. Eleverna har inte godkända betyg i de grundläggande ämnena och har därmed inte kunnat söka ett nationellt eller praktiskt gymnasieprogram. Det är på grund av detta som studien uppkommit då författarna förstår att fler och fler elever behöver gå ett introduktionsprogram för att skaffa sig gymnasiekompetens. Samtidigt vill författarna få en inblick i hur elever uppfattar det stöd de fått, och hur det stödet kan te sig för elever i grundskolan som är i behov av särskilt stöd. Författarna vill på så vis bli bättre pedagoger och kunna stötta fler elever genom grundskolan. Studien kommer att visa på en del av den komplexitet som finns och ge läsaren en bild av hur det kan vara för en elev i skolan. Elevernas berättelser kan beröra då de öppet berättar om olika händelser i skolan. En elev berättar till exempel om hur denne blivit mobbad av både elever och lärare på en skola eleven gått vid. En annan elev berättar om ett trauma som hittills påverkat elevens liv. De, eleverna som intervjuats berättar öppet och vältaligt om sina upplevelser och hur olika saker har påverkat deras skolgång. Ett genomgående resultat är att alla elever berättar om de relationer de haft i skolan, både dåliga och bra, och hur dessa relationer påverkat deras resultat. De upplever sig inte hörda på men när de knutit en relation med någon vuxen har skolarbetet flutit på bättre med högre kunskapsresultat som följd.