https://www.mdu.se/

Bakgrund: Fysisk aktivitet är avgörande för hälsa, men många universitetsstudenter når inte rekommenderade nivåer. Individens hälsolitteracitet – förmågan att förstå, värdera och använda hälsoinformation – spelar en central roll i hur hälsofrämjande råd omsätts i praktiken. För fysioterapeuter är det av klinisk vikt att förstå hur studenter utan medicinsk utbildning tolkar denna information för att kunna utforma effektiva preventiva insatser.

Syfte: Syftet med studien är att utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv undersöka hur universitetsstudenter utan hälso- och sjukvårdsutbildning uppfattar sin hälsolitteracitet i relation till fysisk aktivitet, samt vilka faktorer som påverkar deras möjligheter att omsätta hälsoinformation i praktiken.

Metod: Studien hade en kvalitativ design med induktiv ansats. Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex studenter vid ett universitet i Mellansverige. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med fokus på manifest innehåll.

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Exponering och förståelse av hälsoinformation, Källkritisk värdering och subjektiv rimlighetsbedömning, Individanpassning och omtolkning av rekommendationer samt Omsättning i praktik – möjligheter och hinder i vardagen. Tillhörande dessa identifierades fjorton subkategorier. Resultaten visar att studenterna har en god grundläggande hälsolitteracitet avseende förståelse av hälsoinformation, men det förekommer ett glapp mellan intention och handling gällande fysisk aktivitet. Faktorer som tidsbrist, social kontext och behovet av att anpassa generella råd till en krävande studievardag framstod som centrala hinder.

Slutsats: Hälsolitteracitet kring fysisk aktivitet framstår som en dynamisk process där information kontinuerligt värderas och omtolkas utifrån personliga förutsättningar. För fysioterapeutisk praxis innebär detta ett behov av personcentrerat arbetssätt där rekommendationer anpassas till individens specifika livssituation och där individens self-efficacy stärks för att överbrygga gapet mellan kunskap och faktiskt beteende.

Background: Physical activity is crucial for health, but many university students do not reach recommended levels. The individual's health literacy – the ability to understand, evaluate and use health information – plays a central role in how health-promoting advice is put into practice. For physiotherapists, it is of clinical importance to understand how students without medical training interpret this information to design effective preventive interventions.

Aim: The aim of this study is to examine, from a behavioural medicine perspective, how university students without health care education perceive their health literacy in relation to physical activity, as well as what factors influence their ability to put health information into practice.

Method: The study had a qualitative design with an inductive approach. Individual semi-structured interviews were conducted with six students at a university in central Sweden. The material was analysed using qualitative content analysis with a focus on manifest content.

Results: The analysis resulted in four categories: Exposure and understanding of health information, Critical source evaluation and subjective plausibility assessment, Individual adaptation and reinterpretation of recommendations, and Implementation in practice – opportunities and obstacles in everyday life. Fourteen subcategories were identified within these. The results show that the students have good basic health literacy in terms of understanding health information, but there is a gap between intention and action regarding physical activity. Factors such as lack of time, social context and the need to adapt general advice to a demanding study schedule appeared as central obstacles.

Conclusion: Health literacy regarding physical activity appears to be a dynamic process where information is continuously evaluated and reinterpreted based on personal circumstances. For physiotherapy practice, this means a need for a person-centred approach where recommendations are adapted to the individual's specific life situation and where the individual's self-efficacy is strengthened to bridge the gap between knowledge and actual behaviour.