Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring utomhusmiljön för att stödja barns lärande och utveckling samt vilka möjligheter och utmaningar som finns i arbetet. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande, kompletterat med ett hermeneutiskt perspektiv för att tolka förskollärares erfarenheter och uppfattningar. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där sex yrkesverksamma förskollärare från tre olika förskolor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar att utomhusmiljön uppfattas som en viktig del av förskolans verksamhet och erbjuder goda möjligheter för barns lärande, särskilt inom fysisk aktivitet, socialt samspel och naturvetenskapligt utforskande. Naturmaterial framträder som betydelsefulla resurser som stimulerar barns kreativitet och fantasi. Samtidigt framkommer att förskollärarens roll är avgörande för hur utomhusmiljön används som pedagogisk resurs. Resultatet visar även att det finns utmaningar i arbetet med utomhuspedagogik, såsom väderförhållanden, personalbrist och organisatoriska begränsningar, vilket kan påverka möjligheten att genomföra planerad undervisning.