Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasielärare i svenska som andraspråk använder pedagogisk translanguaging i undervisningen. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med sex gymnasielärare i svenska som andraspråk. Resultatet visar att translanguaging används återkommande i undervisningen, men främst i form av spontana inslag snarare än planerade didaktiska strategier. Lärarna beskriver att elever ofta använder sina starkaste språk i samtal och grupparbete för att förstå undervisningens innehåll. Vidare framkommer att translanguaging bidrar till ökad förståelse, delaktighet och trygghet i klassrummet samt stärker elevers identitet. Samtidigt framhålls att tidsbrist och organisatoriska förutsättningar begränsar möjligheterna att arbeta mer systematiskt med pedagogisk translanguaging. Slutsatsen är att spontan translanguaging dominerar i SVA-undervisningen, medan en mer planerad pedagogisk translanguaging kan ge eleverna bättre stöd i deras språk- och kunskapsutveckling.