Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs patienters och närståendes upplevelser av trauma. Vissa patienter upplevde en rädsla i traumat och under omhändertagandet, medan andra patienter kunde uppleva positiva känslor i omhändertagandet som resulterade i känsla av trygghet. Närstående till traumapatienter upplevde ofta en form av kris. De beskriver hur de behövde stöttning och information från intensivvårdssjuksköterskor. Närstående observerade intensivvårdssjuksköterskor under vårdandet av patienten och kunde av den anledningen uppleva antingen en känsla av trygghet eller oro. Travelbee’s omvårdnadsteori beskriver lidandet som en inre aspekt och anses unikt hos varje individ. Omvårdnadsteorin fokuserar dessutom på omvårdnad som en interpersonell relation mellan omvårdnadsgivare och en unik mottagare. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som drabbats av trauma. Metod: En systematisk litteraturstudie enligt Evans, där 20 kvalitativa artiklar har analyserats för att svara på syftet. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskor blev emotionellt påverkade av traumavård och att traumavård krävde ett traumateam. På grund av den stress intensivvårdssjuksköterskor upplevde krävdes det strategier för att hantera den emotionella påverkan. Däremot fanns det goda anledningar till att fortsätta utföra traumavård till följd av känslan av att göra skillnad och hjälpa patienter. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor saknar förutsättningar för att i traumavården agera i enlighet med sina ambitioner, vilket leder till ett lidande hos dem. Intensivvårdssjuksköterskor behöver tillfälle för reflektion och hanterandet av sina upplevelser.