Vårt syfte med denna uppsats är att belysa lärares perspektiv på pedagogiska utredningar av läs- och skrivsvårigheter och vad dessa leder till. Vi genomförde kvalitativa intervjuer med fem klasslärare och tio speciallärare som arbetar på lågstadiet. Vi utgick då från våra frågeställningar om hur arbetet med pedagogiska utredningar för elever med läs- och skrivsvårigheter beskrivs samt vad en pedagogisk utredning leder till när det gäller extra anpassningar och särskilt stöd. De viktigaste resultaten vi fått fram visar att informanterna anser det positivt att pedagogisk utredning ger en helhetssyn av eleven. Likaså ses tidiga insatser som positiva av våra informanter, vilket går i linje med forskning. Ansvaret för vem som skriver pedagogisk utredning beror på hur skolan är organiserad. Hinder med pedagogisk utredning är att den är tidskrävande att genomföra. Det vi också kunde se är att elever med svenska som andraspråk får vänta längre på pedagogisk utredning då man inte vet vad svårigheterna beror på. Läs- och skrivsvårigheter utreds generellt inte akut utan det är vanligare att man väntar. Vår slutsats är att det är få elever med läs- och skrivsvårigheter som når steget pedagogisk utredning i elevhälsogången. Klasslärarna får istället arbeta med extra anpassningar i klassrummet.