https://www.mdu.se/

This paper addresses digital innovation challenges and facilitation strategies in resource-constrained high-reliability organizations. While the extant literature offers rich insights into the barriers, enablers, and outcomes of digitalization processes, our understanding of how digital innovation occurs in environments characterized by multiple constraints is still limited. Specifically, high-reliability organizations prioritizing reliability of their operations can face significant challenges in their digitalization efforts, which can be further exacerbated by a lack of resources and digital capabilities. Building on two cases of digital innovation in the Swedish urban water and sewerage sector, the paper contributes to the literature by discussing how collaboration between the highly constrained organizations and technology providers can still lead to digitalization against the odds. Specifically, the paper puts forth a multi-level framework capturing digital innovation adoption barriers and facilitation strategies employed by technology providers, and discusses the study's implications for theory and practice.

Den här boken handlar om hur riksintresse och statligt ansvar artikulerades iutvecklingen av Sveriges infrastrukturella system från omkring 1850 till 1980. Menriksintresset fanns inte överallt. Staten har nämligen tagit ett övergripandesystemansvar inom i stort sett alla infrasystem förutom när det gäller vatten och avlopp(VA). För att hitta svaret på frågan varför det har blivit så, genomförs en historiskundersökning av hur riksintresset har sett ut i en lång rad infrastrukturer jämförelsemed utvecklingen inom VA-sektorn.Syftet är att undersöka riksintresse och statligt systemövergripande ansvarstagande,det vill säga statligt systemansvar i ett jämförande historiskt perspektiv. Medriksintresse avses allmänintresse för hela riket: resurser eller infrasystem som ansesvara av nationell betydelse, viktiga för alla i Sverige och som alla förväntas betala förgenom skatter eller avgifter. Dessa infrasystem kallas i dag ofta för samhällskritiskinfrastruktur. Med systemansvar menas statens ansvar för att samordna, styra ochutveckla ett infrastruktursystem på nationell nivå, oavsett om detta har skett genomeget byggande, lagstiftning, reglering eller ekonomiska styrmedel.De övergripande frågeställningarna är: hur och i vilken grad har staten engagerat sigoch tagit systemansvar inom olika infrastrukturer och hur har den rollen motiverats?Undersökningen visar att vatten och avlopp har varit ett allmänintresse på många vis,men inte ett riksintresse och inte med ett statligt systemansvar. Staten definieradehälsa och sanitet som allmänna intressen, finansierade den landsomfattandeutbyggnaden under efterkrigstiden, formulerade målen och drev fram jämlik (lokal)tillgång, men överlät systemansvaret till kommunerna.Jämförelsen avslöjar att VA-sektorn därigenom intar en särställning bland de svenskainfrastruktursystemen. Medan staten inom väg-, järnvägs-, energi-, post- ochtelekommunikationssektorerna successivt byggde upp nationella organisationer medansvar för finansiering, samordning, teknikutveckling och utjämning, förblev VA-sektorni huvudsak kommunal. Resultatet har blivit ett system med hög täckningsgrad menmed låg grad av infrastrukturell jämlikhet, svag nationell samordning, stora lokalakostnadsskillnader och begränsad innovationskapacitet. Flera av de problem somsektorn upplever kan förstås som konsekvenser av den historiska utvecklingen.Ur ett historiskt perspektiv har utvecklingen varit logisk eftersom VA länge var lokalaarrangemang med begränsade nationella nätverkseffekter. Men klimatförändringar,beredskapskrav, miljö- och hälsofrågor (kväve, fosfor, PFAS, läkemedelsrester),vattenbrist och den stora underhållsskulden gör att konsekvenserna av brister i VAsystemeni dag sträcker sig långt utanför den enskilda kommunen. Därför är den mest konsekventa lärdomen från de övriga infrastrukturerna att stärka riksintresset inom VAgenom att:

• Göra VA till en fullvärdig del av totalförsvaret

• Skapa vertikal integration med statligt systemansvar

• Skapa infrastrukturell jämlikhet genom ett nationellt taxekollektiv

• Bilda Riksförbundet Enskild VA (REVA)

• Skapa ett nationellt innovationssystem

Förslagen skulle innebära att VA behandlas på samma sätt som Sverige historisktbehandlat övriga infrastrukturer av nationellt intresse, men kräver inte ett förstatligandeav den kommunala VA-verksamheten. Syftet är i stället att skapa samma typ avnationell samordning, kunskapsuppbyggnad och systemansvar som redan finns inomandra infrastruktursektorer.

Historically, water utilities have favored the modern ideal of piped infrastructure despite shortcomings in ensuring water access to the urban poor. Consequently, various state and non-state actors play influential roles in shaping water access to the poor through piped and non-piped socio-technical regimes of water provision. However, the existence of piped and non-piped water regimes and how they interact is often not seen as the work of municipalities, and as a result, a plethora of vital water services and actors are still largely ignored in water policy and decision-making. Drawing upon two empirical case studies in Delhi and Nairobi, this article foregrounds the role of conflict and cooperation in the interaction between piped and non-piped water regimes using an analytical framework that builds on Science Technology Studies and Urban Political Ecology.

Den här artikeln presenterar en undersökning av hur fyra kommunala VA-bolag i Mälardalsregionen arbetar med klimatanpassning av sina VA-anläggningar. Den övergripande frågan är vilka drivkrafter och utmaningar som aktörerna identifierar med fokus på möjligheter och hinder för klimatanpassningen. Resultaten visar att kommunerna och VA-bolagen tar klimatfaran på allvar men vi konstaterar att man inte hunnit särskilt långt. Planer och medvetenhet finns, men arbetet med klimatsäkringen har bara börjat. Åtgärderna sker i samband med planering av nybebyggelse i redan existerande områden inklusive befintlig VA-infrastruktur. Planerade områden kan skyfallssäkras, exempelvis genom att införa klimatfaktorer vid dimensionering av ledningssystem eller genom att bygga anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten. I befintlig bebyggelse identifieras områden som riskerar att drabbas av översvämningar vid skyfall eller långvarig nederbörd och i avrinningsområdena kan anläggningar för omhändertagande av ovidkommande vatten byggas. Renovering av ledningar och brunnar samt installation av backventiler är enkla åtgärder som nämns. En annan åtgärd är att försöka skapa samarbete med andra berörda aktörer, exempelvis mellan den kommunala VA-bolaget, förvaltningarna och privata fastighetsägare. Oavsett goda ambitioner ser vi siloeffekter i organisationerna, svårigheter att få resurser och brist på ”adaptiv kapacitet” för långsiktigt klimatarbete.

This article presents a study of how four municipal utilities in the Mälardalen region are working on climate adaptation of water and sewage facilities. The overarching question is what driving forces and challenges they identify, focusing on opportunities and barriers for climate adaptation. The results show that the organisations take the climate threat seriously and are working on climate adaptation. It is worth noting that they have not made significant progress. Plans and awareness are present, but the work on climate security has only just begun. Actions take place when planning for new constructions in existing areas, including water and sewage infrastructure. Planned areas can be protected against heavy rainfall by introducing climate factors when dimensioning drainage systems or by constructing facilities for local stormwater management. Areas at risk of flooding can be identified, and facilities for managing excessive water can be built. Maintenance of pipes and wells, and installation of non-return valves, are mentioned. Another measure is to establish cooperation with other stakeholders, such as increased collaboration between different municipal administrations or between municipal water and sewage organisations and private property owners. Despite good intentions, we see silo effects in the organisations, difficulties in securing resources and a lack of “adaptive capacity” for long-term climate work.

DE OSYNLIGA SYSTEMEN handlar om den kommunala infrastrukturens historia i Sverige och utvecklingen från privata eller halvprivata arrangemang för gator, vatten och sanitet till fullt utvecklade offentliga infrasystem från mitten av 1800-talet och fram till idag. Vi är idag beroende av de tjänster som infrasystemen levererar och det är svårt att tänka sig ett modernt samhälle utan dem. Men när systemen väl var byggda tog vi dem snart för givna, vi glömde bort att sköta om dem, och infrastrukturen dras därför med en mycket omfattande underhållsskuld.

En annan sak som bidrar till svårigheterna med att hantera och underhålla de stora infrasystemen är att den tekniska och organisatoriska design som valdes när systemen byggdes påverkar våra möjligheter att anpassa dem till en förändrad verklighet. De fysiska nätverken är gigantiska konstruktioner med en historiskt betingad tröghet, där samhälle och företag investerat väldiga belopp.

Infrastrukturen är kort sagt djupt inbäddad i samhället och svår att förändra. Det här gör oss dåligt rustade att hantera framtidens klimatutmaningar. Men vi kommer inte undan att anpassa oss till ett förändrat klimat. Robusta och motståndskraftiga infrasystem är absolut nödvändiga för att mildra effekterna av klimatkrisen. Gator, vatten- och avloppssystem måste rustas upp och förstärkas.

Boken belyser de faktorer som har påverkat utformningen av de kommunala infrasystemen och hur den processen lämnat ett historiskt arv som fortfarande påverkar oss. Ambitionen är att synliggöra systemen. Hoppet är att historien ska ge uppslag till vad som ska göras idag för att framtidsäkra den kommunala infrastrukturen.

https://byggtjanst.se/bokhandel/hallbarhet/samhallsplanering/de-osynliga-systemen 

I den här rapporten presenteras en deskriptiv och kartläggande undersökning som kan betraktas som en förstudie till ett framtida mera djuplodande projekt.

Syftet är att genom litteraturstudier, kommunernas policydokument och intervjuer undersöka hur några kommuner i Mellansverige arbetar med klimatanpassningsåtgärder för sina VA-anläggningar. Den övergripande frågan gäller vilka drivkrafter och utmaningar som aktörerna har identifierat. Vi fokuserar på möjligheter och hinder för klimatanpassning av avloppssystemet inkluderande ledningar, pumpstationer och avloppsreningsverk i fyra kommuner i Mälardalsregionen.

Med hjälp av litteraturen och kommunernas policydokument (som till exempel vattentjänstplaner) beskriver vi det politiska, lagstiftningsmässiga och klimatrelaterade sammanhang som VA-organisationerna måste ta hänsyn till i arbetet med att klimatsäkra sina avloppssystem.

Resultaten visar att såväl kommunerna, i sin övergripande planering, och VA-organisationerna tar klimatfaran på allvar och arbetar med åtgärder för klimatanpassning av VA-sektorn, inklusive byggnader, och annan infrastruktur samt avloppsystemen. Generellt kan man säga att man inte hunnit särskilt långt med att implementera klimatåtgärderna. Planer och medvetenhet finns, men än så länge är man bara i början av det konkreta arbetet att klimatsäkra.

Åtgärderna består av flera olika aktiviteter som dels sker i samband med planering av nybebyggelse, dels i redan existerande områden inklusive den befintliga VA-infrastruktur som där finns. I områden som planeras att bebyggas kan dessa skyfallssäkras, till exempel genom att införa en klimatfaktor vid dimensionering av ledningssystem eller genom att ombesörja att det finns möjlighet att bygga någon form av anläggning för lokalt omhändertagande av dagvatten, så kallad LOD. I befintliga områden försöker man att identifiera områden som riskerar att drabbas av översvämningar vid skyfall eller långvarig nederbörd, i avrinningsområdena kan anläggningar för omhändertagande av ovidkommande vatten eventuellt byggas. Renovering av ledningar och brunnar samt installation av backventiler för att förhindra att avloppsvatten pressas bakåt i systemet vid skyfall eller långvarig nederbörd är relativt enkla åtgärder som nämns av de VA-organisationerna. En annan viktig åtgärd som nämns är att försöka skapa samarbete med andra berörda aktörer, det kan handla om ökat samarbete mellan olika förvaltningar i en kommun, samarbete mellan den kommunala VA-organisationen och förvaltningarna eller andra aktörer, exempelvis privata fastighetsägare.

I det avslutande kapitlet presenterar vi några övergripande slutsatser – främst vad gäller behovet av samarbete mellan olika organisationer inom sektorn – och pekar ut ett intressant område för framtida forskning.

Science and technology studies and urban political ecology have made important contributions to the understanding of water provision in the Global South. In this article we develop insights from these fields with the aim to understand the blurring boundaries of urban water regimes and their power relations mediated by actors, institutions and technology. Furthermore, we explore how urban water regimes can form a critical interface which is a form of institutional–actor space where formal and informal water regimes encounter each other through conflict and cooperation.

The contribution of this book lies in the historical comparison of infrastructural systems that are normally dealt with separately. The synthesis has been achieved by an extensive literature review of research from a wide range of various fields and by using prime sources. The comparative and long-term perspective allows the discovery of similarities and differences in the development of arrangements around streets, water and sanitation. Using the analytical lens of publicness, the author challenges the common belief that these three areas have always been public concerns or obligations, an assumption based on the fact that presently they are indeed public infrastructural systems. Furthermore, the evolution of municipal streets, water and sanitation has left a historical legacy which is still affecting the way these infrastructural systems are managed today.

Water and sewage (WS) systems are, like most grid based infrastructural systems, often centralised and hierarchical and the end user has almost no possibility to influence the technical standards, business models or system architecture. The preferred method for connecting new areas to the grid are underground water pipes and gravity flow for sewage. Thus, the WS system is “tightly coupled”. It is hard to change and conservative in its system culture, exhibiting a strong “momentum” or “path dependence”.

In this article we investigate an unusual case in the development of WS-systems. As a rule, WS-systems, as most infrastructural systems, develop gradually through incremental innovations, and system owners/utilities traditionally build their systems “from the inside out”. In our case, we investigate a situation where the end users took the initiative to connect a residential area, Aspvik, part of the municipality of Värmdö, outside Stockholm, Sweden, to the municipal grid and thus expand the WS-system, not from the inside out, but from the outside in.

Furthermore, we highlight another unusual feature: the role of a resident that acted as the “entrepreneur” in this process of WS-system expansion. The entrepreneur had unique trust building abilities in the local community, which the regime actor (the WS utility), could not match. Historically, inventor-entrepreneurs have been common, acting as “system builders” in the establishment phase of new infrastructural systems. However, entrepreneurs outside the regime are not common in the WS sector.

Although atypical in mature WS systems in developed countries, these types of local initiatives or hybrid solutions are common in developing countries. In this article, we argue that there are lessons to be learnt from our case, when dealing with system expansion processes both inside and outside the Global North.

This article deals with ongoing attempts to recover heat and greywater at property level, based on an in-depth study of Stockholm, Sweden. We explore different socio-technical development paths from now up until 2050 using a novel combination of on-property technology case-studies, actor studies and system-level scenario evaluation, based on Artificial Neural Networks modelling. Our results show that the more conservative scenarios work in favour of large-scale actors while the more radical scenarios benefit the property owners. However, in the radical scenarios we identify disruptive effects on a system level due to disturbance on wastewater treatment plants, where incoming wastewater can be critically low for up to 120 days per year. At the same time, net energy savings are relatively modest (7.5% of heat demand) and economic gains for property owners small or uncertain. Current policies at EU and national level around energy-efficient buildings risk being counter-productive in cases when they push property owners to install wastewater heat recovery technology which, in places like Stockholm, can create suboptimal outcomes at the system level.