https://www.mdu.se/

Denna studie syftar till att undersöka hur lärare i årskurs F–3 arbetar med flerspråkiga elever, vilka strategier de använder samt vilka möjligheter och utmaningar de upplever. Studien bygger på en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare genomfördes och analyserades tematiskt. Resultatet visar att lärarna använder bildstöd, repetition, begreppsarbete och digitala verktyg för att stödja elevernas språk- och kunskapsutveckling. Lärarna ser flerspråkighet som en resurs, men beskriver samtidigt utmaningar såsom tidsbrist och begränsad tillgång till språkhandledare. Slutsatsen är att flerspråkighet kan vara en viktig tillgång i undervisningen, men att lärarna behöver mer resurser och stöd för att fullt ut kunna ta tillvara elevernas språkliga resurser.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till anknytningsskapande i förskolan. Det är en kvalitativ studie där vi samlat in material med semistrukturerade intervjuer. Studien analyseras i ett anknytningsteoretiskt perspektiv med centrala begrepp ur anknytningsteorin. I resultatet påvisas att förskollärare ser anknytningsskapande som en grund för förskolans utbildning. Förskollärarna beskriver hur de ser på anknytningsskapande, samt visar på strategier för att skapa anknytning till barnen. Studiens slutsats är att anknytning har en avgörande roll i förskolan.

Background: Palliative care aims to promote health and well-being in terminal illnesses and at the end of life. The design of palliative care may vary depending on the patient's illness and individual needs, as well as the needs of family members. Nurses have a responsibility to ensure that good care is offered to involved parties and to collaborate to create good care environments. Purpose: To describe nurses' experiences of working in palliative care. Method: A general literature review was conducted. Ten articles were included, seven qualitative and three quantitative. Results: Three themes emerged in the results: Nurses' experiences of the work environment, where experiences of being overworked affected the quality of care. Nurses' views on the need for education, where the need for increased education in palliative care emerged. Nurses' experiences of meetings with relatives and patients, where their needs and impact on care emerged. Conclusion: Nurses experienced work-related stress linked to the work environment, where the need for improved communication was identified as a prerequisite for increasing the quality of care for patients and relatives. At the same time, a need to strengthen clinical competence and emotional preparedness emerged. Nurses' experiences of meetings with relatives and patients regarding the need for emotional support and participation were also experienced as central factors for strengthening the care relationship and enabling increased quality of care.

Keywords: Experiences, literature review, nurses, palliative care, patients, relative

Background: The prevalence of chronic wounds has increased in recent years, which can be related to an ageing population and an increased prevalence of multimorbidity. Chronic wounds have a significant impact on patients' lives in multiple aspects and constitute a complex healthcare challenge that requires nurses to be provided with adequate conditions to deliver high-quality wound care. Aim: To describe nurses' perceived experiences of wound care for patients with chronic wounds in home healthcare. Method: A quantitative cross-sectional study in which data were collected through a digital questionnaire, completed by 63 registered nurses from 62 different home healthcare providers. The data were compiled in Excel, and descriptive statistics were used for data analysis. Results: The majority experienced sufficient practical and theoretical knowledge, as well as organizational conditions to provide wound care. At the same time, shortcomings were identified regarding clear routines and guidelines, documentation support, access to assistive devices, and interprofessional collaboration. Nurses with longer professional experience more often experienced sufficient time and experience, whereas nurses with shorter professional experience more frequently perceived organizational support. Conclusion: There are both limiting and enabling conditions for nurses to provide wound care in home healthcare. Furthermore, comparisons between nurses with shorter and longer professional experience showed that the perception of these conditions differs between the groups in certain respects. 

Keywords: Chronic wounds, home healthcare, quantitative method, wound care.

The purpose of this essay is to examine how social workers experience their competence and discretion in working with clients who exhibit hypersexual behaviors. Hypersexuality is a stigmatized and understudied phenomenon characterized by shame, taboos, and conceptual ambiguity. The essay was conducted using a qualitative method in which five semi-structured interviews were carried out with social workers working within KAST, probation services, HVB, and private treatment.

The collected material has been analyzed through thematic analysis with support from previous research, Aristotle's concepts of knowledge episteme, techne, and phronesis, as well as Lipsky's theory of discretion. The results show that social workers' competence is largely based on experience-based knowledge and professional judgment, rather than on scientific and formal knowledge about hypersexuality.

Furthermore, it emerges that treatment, relationships, and safety are crucial success factors in working with the client group. The discretion is experienced as both broad and limited, where legal, organizational, and normative factors interact with clients' shame and stigma. The study highlights the need for increased knowledge development, clearer structures, and continued organizational support in social work directed towards individuals exhibiting hypersexual behaviors.

Artificiell intelligens (AI) och AI-baserade chatbottar får en allt större

roll i människors vardag, vilket gör förståelsen för faktorer som

påverkar tillit till AI viktigare. Föreliggande studie undersökte hur

antropomorfism och kompetens, var för sig och i samverkan, relaterade

till individers tillit till en fiktiv chatbot. Studien genomfördes som en

experimentell enkätstudie där 100 universitetsstudenter slumpmässigt

tilldelades en av fyra versioner av chatbotten med varierande grad av

antropomorfism och kompetens. Tillit undersöktes genom fyra

dimensioner: viljan att dela information, acceptera information,

övervaka processen samt kontrollera information. Resultaten visade

inga signifikanta skillnader mellan de experimentella betingelserna.

Däremot indikerade de explorativa analyserna flera samband mellan

deltagarnas uppfattade mänsklighet, uppfattade kompetens och flera

dimensioner av tillit. Resultaten indikerar att relationen mellan

antropomorfism, kompetens och tillit till AI kan vara mer komplex än

vad de experimentella manipulationerna kunde fånga. Studien belyser

vikten av forskning kring faktorer som påverkar människors tillit till

AI-baserade system.

Denna studie undersöker lärares och specialpedagogers uppfattningar om reformerna i den statliga utredningen Förbättrat stöd i skolan - SOU 2025:44, särskilt avskaffandet av extra anpassningar och införandet av stödundervisning. Med utgångspunkt i teorier om specialpedagogiska perspektiv och gräsrotsbyråkrati samt perspektiv på inkludering, analyserar studien specialpedagogers yrkesroller samt hur dessa reformer kan påverka elever i behov av stöd, särskilt elever med neuropsykiatriska svårigheter. Genom en kvalitativ forskningsdesign genomfördes tolv semistrukturerade intervjuer med lärare och specialpedagoger, vilka analyserades med hjälp av tematisk analys. Fem teman identifierades: strävan efter god undervisning, inkluderingsdilemman, organisatoriska förutsättningar, stödbehov i relation till tillgängliga resurser samt specialpedagogens roll och rollförskjutning. Resultaten visar att deltagarna i stor utsträckning ser extra anpassningar som en integrerad del av god undervisning och ifrågasätter om ett avskaffande skulle innebära någon större förändring i praktiken. Samtidigt lyfts farhågor kring implementering, resursfördelning samt risker för likvärdighet och inkludering i samband med införandet av stödundervisning. Studien synliggör spänningar mellan policyintentioner och pedagogisk praktik samt belyser hur reformer både kan omforma stödstrukturer och förstärka redan existerande dilemman inom specialpedagogiken. Studien bidrar till pågående diskussioner om inkluderande utbildning, styrning samt de professionella konsekvenserna av samtida utbildningsreformer.

God läsförståelse är grundläggande för all kunskapsinhämtning och är ett av kraven för att uppnå godkänt betyg i svenska efter avslutad grundskola. Tidigare studier har i första hand undersökt läsförståelsen hos yngre elever och det saknas forskning kring det läsförståelsefrämjande arbetet på högstadiet.Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagogisk personal på högstadiet beskriver utformandet av specialpedagogiska stödinsatser för att främja läsförståelse. Studien är en kvalitativ studie baserad på semistrukturerade intervjuer med tolv respondenter, vilka är verksamma som speciallärare eller specialpedagoger i årskurs 7-9. Resultatet har analyserats tematiskt och presenteras utifrån tre olika teman med utgångspunkt i studiens frågeställningar; risk- och framgångsfaktorer, hur skolan uppmärksammar att elever är i behov av stödinsatser samt vilken typ av stöd som sätts in. Risk- och framgångsfaktorerna samt stödinsatserna delas in i tre olika nivåer; individnivå, gruppnivå och organisationsnivå.Resultatet visar att respondenternas arbetsmetoder vilar på vetenskaplig grund och att de är samstämmiga i vikten av att arbeta med läsförståelse för elever på högstadiet. Enighet råder även kring betydelsen av att arbeta med läsförståelsestrategier och begreppskunskap inom samtliga teoretiska ämnen på högstadiet och inte bara inom svenskämnet. Organisatoriska hinder som tid- och personalbrist uppmärksammas men tycks inte ha någon påverkan på den egna arbetsinsatsen.

Vuxenutbildningen utgör en viktig del av det svenska utbildningssystemet. Inom vuxenutbildningen möts heterogena elevgrupper med varierade erfarenheter, studievana och språklig kompetens. Trots skolformens betydelse är vuxenutbildningen ett område som fortfarande är begränsat inom forskningen.

Syftet med studien är att belysa hur lärare inom vuxenutbildningen arbetar med skönlitteratur i undervisningen med andraspråkselever och vilka stödinsatser som används för att möta elevernas behov samt vilken roll specialpedagogen har i detta arbete. Studien utgår från forskningsfrågor som berör hur lärare beskriver elevgruppen samt de behov och utmaningar som finns i arbetet med skönlitteratur, hur undervisningen differentieras för att inkludera elever i heterogena elevgrupper samt vilka specialpedagogiska insatser som används i undervisningen och vilken roll specialpedagogen har i detta arbete. 

Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in empirin från sex lärare som är verksamma inom olika utbildningar på vuxenutbildningen. Det insamlade materialet analyserades genom tematisk analys. Resultatet visar att vuxenutbildningens elevgrupper präglas av stor heterogenitet och att lärarnas kännedom om elevernas förkunskaper, erfarenheter och behov är avgörande för möjligheten att differentiera undervisningen och inkludera alla elever. Resultatet visar även att lärarna arbetar med differentiering på flera olika sätt, samtidigt som organisatoriska förutsättningar som tidsbrist och gruppsammansättningar skapar utmaningar i arbetet. 

De slutsatser som kan dras av studien är framför allt vikten av att skapa tillgängliga och inkluderande lärmiljöer inom vuxenutbildningen. Studien synliggör även betydelsen av att specialpedagogen har kunskap om vuxenutbildningens heterogena elevgrupper och kan bidra med stöd kring differentiering och anpassningar i undervisningen. Vidare framträder vikten av att specialpedagogen utvecklar en förståelse för lärarnas behov och önskemål om stöd då ett nära samarbete mellan lärare och specialpedagog kan vara avgörande för att skapa bättre förutsättningar för elevernas lärande och inkludering. 

Denna studie undersöker flerspråkiga lågstadieelevers förutsättningar till litteracitetsutveckling i svenska språket kopplat till lärares val av undervisningsstrategier, övergripande rådande språkpolicys och huruvida de använder translanguaging. I studien intervjuades sju klasslärare och en lärare som arbetar både som speciallärare och SVA-lärare. Lärarna är verksamma på två olika skolor i Mälardalen. Resultaten visade att lärare använder en variation av strategier såsom phonics och cirkelmodellen. Lärarna låter även eleverna transspråka med varandra, men tillämpar inte pedagogisk translanguaging i undervisningen. Det framkom vidare att skolornas språkpolicys verkar ha en avgörande roll i förhållande till elevernas förutsättningar till litteracitetsutveckling. Studiens slutsats är att lärare använder främjande undervisningsstrategier men att det finns osäkerheter kring användningen av flerspråkiga elevers språkliga resurser, vilket kan leda till bristande möjligheter för litteracitetsutveckling. Undervisningsstrategier som involverar pedagogisk translanguaging hade kunnat stärkt förutsättningarna för dessa elever. 

Sammanfattning

Inkludering ska vara en naturlig del av skolans arbete, men trots detta har begreppet i dagens skoldebatt ibland fått en negativ klang. Syftet med denna studie är att undersöka hur specialpedagoger i årskurs F–9 samverkar med lärare för att främja inkludering i skolan. Det teoretiska ramverket utgörs av samverkansteori i kombination med Bronfenbrenners (1979, 2005) ekologiska systemteori. Studien har genomförts med en kvalitativ metod och baseras på semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att det finns skillnader i synen på inkludering mellan specialpedagoger och lärare samt att samverkan upplevs som meningsfull när den präglas av en tydlig teamkänsla. Inkludering och samverkan framstår som grundläggande förutsättningar för att elever ska få lyckas i skolan. Slutsatsen är att handledning och teamarbete är framgångsrika former för samverkan som främjar inkludering. Studien visar även att organisationen har stor betydelse och att specialpedagogen kan utgöra en central roll i detta arbete.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar kring och uppfattar barns fria lek i förskolan, samt hur de hanterar balansen mellan barns fria lek och förskolans uppdrag. Studien genomfördes med en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer användes för datainsamlingen. Resultat visar att fri lek har stor betydelse i förskolan, där barn ges möjlighet att utforska utifrån sina intressen, behov och erfarenheter. Sammanfattning av resultat och analys visar att förskollärares lyhördhet och närvaro, samt deras förmåga att ta tillvara barns initiativ, bidrar till att stödja och utveckla barns lärande. Slutligen visar resultat att fria leken kan fungera som ett tillfälle för förskollärare att stödja barns samspel, vilket bidrar till att skapa interaktion och meningsskapande i barngruppen. 

Syftet med denna studie var att skapa förståelse för hur skolkuratorer tolkar och erfar samverkan mellan skola, socialtjänst, vårdnadshavare samt hälso- och sjukvård i arbetet kring elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsdesign och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma skolkuratorer. Det empiriska materialet analyserades genom tematisk analys med hermeneutik och abduktion som övergripande metodologiska utgångspunkter. Resultatet visar att samverkan beskrivs som en central men samtidigt komplex del av skolkuratorns praktik. Tillit, dialog och gemensamt ansvarstagande framträder som viktiga förutsättningar för fungerande samverkan. Samtidigt lyfts otydlig ansvarsfördelning, organisatoriska skillnader, resursbrist och skilda professionella perspektiv som återkommande hinder. Studien visar även att skolkuratorer ofta får en kompenserande och samordnande roll i arbetet kring elever med NPF, där deras handlingsutrymme påverkas av organisatoriska ramar och andra aktörers förväntningar. Studiens resultat diskuteras i relation till systemteori, teori om gräsrotsbyråkrater och professionellt handlingsutrymme samt samverkansbegreppet. Studien bidrar med kunskap om hur samverkan formas i praktiken och synliggör vilka möjligheter och utmaningar som skolkuratorer möter i arbetet kring elever med NPF.

Nyckelord: skolkurator, samverkan, NPF, elevhälsa, handlingsutrymme, tvärprofessionell samverkan

I denna studie undersöks metoden Steget Före som ett sätt att bemöta de sjunkande resultaten i matematik på gymnasiet. Fokus ligger på att identifiera de hinder och framgångsfaktorer som speciallärare och matematiklärare stött på i arbetet med Steget Före, samt hur faktorer inom skolans system samspelar och påverkar genomförandet av metoden. Studien genomfördes som en kvalitativ studie med intervjuer av både speciallärare och matematiklärare. Det empiriska materialet analyserades med tematisk analys och den teoretiska utgångspunkten var Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultaten visade att faktorer som skapade motivation och trygghet var en framgång för metoden och bland utmaningarna upptäcktes faktorer kopplade till skolans organisation såsom tjänstefördelning, schemaläggning, resursfördelning samt uppföljning av insatsen. Vidare framkom att respondenterna upplevde att det saknas någon som har ett övergripande ansvar för metodens kontinuitet i organisationen, när det gäller exempelvis utbildning och uppföljning. Specialläraren beskrivs som en person som både kan fungera som bollplank och stöd för lärarna, men även bidra med kunskap om metoden. Utifrån resultaten kan specialläraren ha en kommunicerande funktion och ansvara för samverkan mellan ledning och lärare för att metoden ska få goda förutsättningar i verksamheten, samt säkerställa kvaliteten genom utbildning i och uppföljning av metoden. 

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns olika språk i flerspråkiga barngrupper för att främja barns modersmål i förskolan. Studien syftar även till att synliggöra vilka möjligheter och utmaningar förskollärare möter i arbetet med flerspråkighet i förskolans verksamhet. Följande frågeställningar behandlas i studien: vilka arbetssätt förskollärare använder för att främja barns flerspråkiga utveckling, vad kännetecknar den språkliga interaktionen mellan förskollärare och barn i planerade och spontana situationer samt vilka möjligheter och utmaningar som framträder i arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling.

Studien har genomförts med en kvalitativ metod bestående av intervjuer och observationer. Empirin utgörs av fem förskollärare, där en fokusgruppintervju genomfördes med tre förskollärare och två enskilda intervjuer med ytterligare två förskollärare. Observationer genomfördes även på två olika förskolor under sammanlagt 29 timmar. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppen mediering, artefakter, proximala utvecklingszonen och stöttning. Studien förankras även till translanguaging-perspektivet.

Resultatet visar att förskollärarna arbetar aktivt med att stödja barns olika modersmål genom exempelvis översättning, digitala verktyg och kommunikation utifrån barnens behov i både planerade och spontana situationer. Vårdnadshavare framträder som betydelsefulla resurser i flerspråkighetsarbetet. Resultatet visar samtidigt att det finns utmaningar, särskilt när förskollärarna inte behärskar barnens modersmål eller när digitala översättningar upplevs som otillräckliga. Trots detta försöker förskolorna skapa inkluderande miljöer där barns olika språk synliggörs och värdesätts i verksamheten.

Syftet med studien är att undersöka hur visuellt stöd används i svenskundervisningen i förskoleklass och årskurs 1 samt vilken betydelse det kan ha för elevers lärande och delaktighet. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in empiri från verksamma lärare. Resultatet visar att visuellt stöd, exempelvis bilder, symboler och konkreta material, används för att skapa tydlighet, struktur och stöd i undervisningen. Studien visar även att visuellt stöd kan främja elevers språk- och begreppsutveckling, motivation och delaktighet, särskilt för elever i språklig sårbarhet. Samtidigt framkommer det att användningen av visuellt stöd kräver medveten planering och anpassning utifrån elevernas behov och undervisningens syfte. Slutsatsen visar att visuellt stöd kan bidra till en mer tillgänglig, inkluderande och språkutvecklande undervisning i de tidiga skolåren.

Denna studie syftar till att undersöka hur specialpedagoger och speciallärare uppfattar att samverkan vid överlämningar mellan olika stadier och skolformer påverkar kontinuiteten i stödinsatser för elever i behov av särskilt stöd. Tidigare forskning visar att skolövergångar är komplexa processer där brister i samverkan och informationsöverföring kan leda till avbrott i stödinsatser vilket kan påverka elevers lärande, välbefinnande och likvärdighet negativt. Samtidigt betonar skolans styrdokument vikten av kontinuitet och samarbete mellan verksamheter.Studien undersöker uppfattningar om samarbete, vilka faktorer som upplevs som främjande respektive hindrande, samt hur brister i samverkan påverkar kontinuiteten i stödinsatser. Den teoretiska utgångspunkten är Bronfenbrenners ekologiska systemteori, med särskilt fokus på mesosystemet, där interaktioner mellan olika mikrosystem – så som överlämnande och mottagande skola – äger rum.Studien har en huvudsakligen en mixed methods design där deskriptiv statistik kompletteras med kvalitativ innehållsanalys av öppna enkätsvar. Enkäten distribuerades till specialpedagoger och speciallärare anställda på förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i fyra städer i Mellansverige och besvarades av 72 respondenter.Resultaten visar att specialpedagoger och speciallärare upplever att informationsutbyte vid överlämningar oftast fungerar, men det varierar mellan verksamheter. Tidsbrist, otydlig ansvarsfördelning och brister i informationsöverföring anses utgöra centrala hinder. Kvaliteten i informationsöverföringen och relationella faktorer framkommer som avgörande för kontinuiteten i stödinsatser. Brister i samverkan kan leda till fördröjt stöd och negativa konsekvenser för elevernas lärande och välbefinnande.

Syftet med uppsatsen var att analysera hur normer kopplade till maktordningarna kön,etnicitet, klass, sexualitet, ålder och funktionsförmåga framställs i ett urval av litterära verkfrån Skolverkets rekommenderade läslista för lågstadiet (Skolverket, 2026a) samt attundersöka hur verken reproducerar eller utmanar etablerade normer och föreställningar.Metoden bestod av en kvalitativ text- och bildanalys med kvantitativa inslag. Analysengenomfördes i två steg: en kartläggning av normrepresentation i 21 verk samt en fördjupadanalys av tre utvalda verk. Resultatet visar att litteraturen innehåller bådenormreproducerande och normutmanande framställningar samt att olika maktordningarsamverkar och påverkar karaktärers villkor och handlingsutrymme. Kön och ålder framträdersom de mest synliga maktordningarna, medan sexualitet och funktionsförmåga representeras imindre omfattning. Slutsatsen är att Skolverkets rekommenderade läslista erbjudermöjligheter till normkritiska samtal om identitet, makt och mångfald i undervisningen.

Hur lärare och speciallärare upplever kartläggning och kartläggningsverktyg påverkar val av material, genomförande och uppföljning i matematikundervisningen. Mot bakgrund av att svenska elevers resultat i matematik har försämrats enligt internationella undersökningar är det relevant att undersöka hur dessa yrkesgrupper upplever arbetet med kartläggning i syfte att främja matematikutveckling. Studiens syfte var att undersöka hur lärare och speciallärare på mellanstadiet upplever användningen av kartläggningsmaterial i matematik, samt hur de beskriver arbetet med att följa upp resultaten. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades med tematisk analys, vilket resulterade i följande teman: otillräckliga kartläggningsmaterial och begränsat lärarinflytande i val av verktyg, kartläggning som identifieringsverktyg – möjligheter och utmaningar, samt kartläggningsresultat i matematik – från genomförande till uppföljning. Resultatet visar även att speciallärarens roll uppfattas som varierande beroende på hur uppdraget tolkas. Utfallet analyserades utifrån Nilholms (2005) specialpedagogiska perspektiv. Sammantaget visar studien att kartläggning i matematik, särskilt med digitala verktyg, rymmer både möjligheter och utmaningar. När kartläggning används på ett genomtänkt sätt kan den utgöra en central del av ett formativt och utvecklingsinriktat arbetssätt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i F–3 beskriver att högläsning stödjer elevers språkutveckling samt hur de resonerar kring val av texter vid högläsning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där språk och lärande förstås som något som utvecklas i samspel mellan människor. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju lärare i F–3. Materialet analyserades genom tematisk analys. Resultaten visar att lärarna beskriver högläsning som ett arbetssätt för elevers språkutveckling genom ordförråd, språkförståelse, skrivutveckling och läslust. Samtal i samband med högläsning framträder som en central del eftersom de ger elever möjlighet att bearbeta innehållet, utveckla förståelse och delta i gemensamt meningsskapande. Dessutom visar resultaten att lärare gör didaktiska avvägningar mellan högläsning som undervisning och som litterär upplevelse. Textval framträder som en viktig didaktisk del där lärare behöver ta hänsyn till elevers intressen, språkliga nivåer och undervisningens syfte. Samtidigt framkommer utmaningar såsom tidsbrist, koncentrationssvårigheter och svårigheter att hitta texter som passar alla elever. Studiens slutsats är att högläsning kan fungera som ett språkutvecklande arbetssätt när undervisningen planeras medvetet och kombineras med samtal, lärarstöd och genomtänkta textval. Lärarens didaktiska val får stor betydelse för hur högläsning kan stödja elevers språkutveckling.

Denna studies syfte är att undersöka lärares upplevelser med att anpassa sin läs- och skrivundervisning i årskurs 1–3. Genom studien besvaras följande frågor: Vilka anpassningar tillämpas i läs- och skrivundervisningen enligt lärare, för att möta elever i behov av stöttning och utmaning? Vad anser lärare är den största utmaningen med att tillämpa anpassningar? och Vilka arbetssätt uttrycker lärare att de använder för att göra undervisningen tillgänglig för eleverna?

För att erhålla önskad information, om hur lågstadielärare uppger att de anpassar läs- och skrivundervisningen, i denna kvalitativa studie användes semistrukturerade intervjuer. Insamlat material omfattar sex intervjuer med lärare som är verksamma på lågstadiet.

Resultatet visar flera likheter i lärares praktiska arbete med anpassningar i läs- och skrivundervisningen, samtidigt kan skillnader urskiljas. Resultatet presenterar olika anpassningar som lärare aktivt tillämpar i läs- och skrivundervisningen, deras upplevelser om vad som fungerar, inte fungerar och vad som är utmanande.

Resultatet går i linje med tidigare forskning som speglar samma centrala aspekter som föreliggande studie. Socialt samspel och relationer förstås som centrala i arbetet med anpassningar då läraren behöver ha kunskap och erfarenhet om elevernas olika förutsättningar och behov. Vår slutsats är att lärare använder sig främst av generella anpassningar och differentierad undervisning. Samtidigt förekommer utmaningar med att anpassa läs- och skrivundervisningen, såsom att det är väldigt tidskrävande.

Studiens syfte var att studera vad gymnasieelever i språklig sårbarhet, som undervisas i ett mindre skolsammanhang, upplever bidrar till känsla av sammanhang (KASAM) i gymnasieskolan. Studien var mixed methods research med en kvantitativ och en kvalitativ del. En form av enkäter för självskattning av KASAM användes och semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla in data. Åtta elever i gymnasieålder med autism deltog i studien. I studien framkom att elevernas KASAM var lågt, främst kopplat till upplevelsen av meningsfullhet. Studiens resultat visade att det mindre skolsammanhanget ökade elevernas känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det visade sig att eleverna upplevde att de hade strategier att hantera sin skolvardag, medan det sociala samspelet upplevdes som svårare. Lärarens undervisning och relationella kompetens framstod som mycket viktig för eleverna. Studiens slutsats är att elever i behov av särskilt stöd som befinner sig i språklig sårbarhet kan vara hjälpta av undervisning i ett mindre skolsammanhang, med lärare som har kompetens att arbeta med elever med NPF och att dessa elever behöver stöd i skolan kopplat till både det akademiska och det sociala.

Både nationella och internationella mätningar visar att läsförståelsen hos elever i Sverige som har ett annat förstaspråk än svenska är betydligt lägre än hos elever som har svenska som sitt förstaspråk. Didaktiskt samarbete mellan olika professioner kan enligt tidigare forskning förbättra förutsättningarna för flerspråkiga elever att nå skolframgång. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur det didaktiska samarbetet kan se ut samt fördjupa förståelsen för hur klasslärare i de tidiga skolåren samarbetar med modersmålslärare, studiehandledare, lärare i svenska som andraspråk, specialpedagoger samt speciallärare för att stödja flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. Det teoretiska ramverket för studien grundar sig på Bronsteins modell för tvärprofessionellt samarbete och dess fem komponenter samt på delen om scaffolding eller stöttning i Vygotskijs sociokulturella teori. Studien är en intervjustudie med en kvalitativ ansats. Fjorton klasslärare i de tidiga skolåren intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys. Resultaten pekar på att klasslärarna i de tidiga skolåren var eniga i att ett didaktiskt samarbete var av stor vikt för att stödja flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. Klasslärarna upplevde dock att det fanns flera organisatoriska hinder för samarbete med andra professioner. Särskilt framträdande var klasslärarnas upplevelse av brist på tid för gemensamma och strukturerade möten med andra professioner. Sammantaget indikerar studien att ett didaktiskt samarbete upplevs stärka de deltagande klasslärarna i deras undervisningspraktik för att stötta flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. 

Tidigare forskning har främst fokuserat på lärares arbetsvillkor i relation till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, medan kunskapen om hur elevhälsoteam upplever balansen mellan arbetskrav och arbetsresurser i detta sammanhang fortfarande är begränsad. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur elevhälsoteam upplever arbetskrav och arbetsresurser i arbetet med elever med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Studien utgick från krav- och resursmodellen (JD-R) som teoretisk modell och hade en kvalitativ ansats. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med 10 yrkesverksamma inom elevhälsoteam i svenska skolor, exempelvis speciallärare, skolpsykologer, skolkurator och socialpedagog. Resultatet framhöll att elevhälsoteam upplever hög arbetsbelastning, komplexa elevärenden, emotionella krav, otydliga rollförväntningar samt krav från system, föräldrar och externa aktörer. Samtidigt framträder kollegialt stöd, samarbete mellan professioner, tydliga gränser, realistiska prioriteringar och professionell erfarenhet som viktiga arbetsresurser. Resultaten stödjer JD-R-modellen, men synliggör också att resurserna inte alltid räcker för hållbara arbetsförhållanden över tid i det dagliga skolnära arbetet.

SammanfattningBakgrund: Multimodal smärtlindring har sedan 1990-talet etablerats som en evidensbaserad strategi inom perioperativ vård, med syfte att kombinera farmakologiska och icke-farmakologiska interventioner för att optimera smärtkontroll och reducera opioidbehov. Trots ett starkt vetenskapligt stöd kvarstår en diskrepans mellan evidens och klinisk tillämpning, där anestesisjuksköterskans användning av multimodal smärtlindring är otillräckligt belyst i forskningen.

Syfte: Syftet var att studera anestesisjuksköterskans användning av multimodal smärtlindring i en perioperativ kontext.

Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005) och rapporterades enligt PRISMA-ScR. Inkluderade studier var publicerade 2016–2026. Totalt inkluderades 23 artiklar som analyserades tematiskt med personcentrerad vård enligt McCance och McCormack (2025) som teoretisk referensram.

Resultat: Fyra teman identifierades: multimodala smärtstrategier reducerar opioidbehovet, användning av icke-farmakologiska metoder, anestesisjuksköterskors kompetens och utbildning samt organisatoriska faktorer påverkar användning av multimodala strategier. Sammantaget påvisades att multimodala strategier är effektiva men att användningen är ojämn och beroende av individuell kompetens, professionella attityder och organisatoriska förutsättningar.

Slutsats: Implementeringen av multimodal smärtlindring är inte enbart ett kunskapsproblem utan återspeglar strukturella prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Anestesisjuksköterskans roll är både operativ och professionspolitisk. Tydliga riktlinjer, strukturerade protokoll och kontinuerlig kompetensutveckling framträder som nödvändiga förutsättningar för en mer jämlik och personcentrerad perioperativ smärtbehandling.

Nyckelord: anestesisjuksköterska, icke-farmakologiska metoder, implementering, multimodal smärtlindring, perioperativ vård, personcentrerad vård

Bakgrund: Regional- och lokalanestesi bedövar en kroppsdel men bibehåller medvetandet hos patienten. Metoden har fördelar som minskad postoperativ smärta, minskat behov av opioider och snabbare återhämtning. Patientens erfarenhet av operationssalen påverkas av en teknisk och steril miljö som kan upplevas som främmande och stressande. Höga krav ställs på anestesisjuksköterskans förmåga att kombinera medicintekniskt ansvar med omvårdnad och kommunikation. Personcentrerad vård blir därmed central för att främja trygghet, delaktighet och välbefinnande i den perioperativa vården. Syfte: Syftet med studien är att belysa patienters erfarenheter av att vara vakna under operation. Metod: En litteraturstudie med 16 inkluderade artiklar med innehållsanalys som analysmetod. Resultat: Tre kategorier framkom under analysen; första kategorien är En tillitsfull vårdrelation, med underkategorierna Förtroende för vårdteamet, Vårdpersonalens närvaro och Informationens betydelse. Den andra kategorin är Operationsmiljöns påverkan på erfarenheten, där underkategorierna är En främmande miljö och Sensoriska intryck från omgivningen. Den sista kategorin är Sinnesintryck med underkategorier Fysiska erfarenheter, Förändrad kroppslig kontroll och Psykisk sårbarhet. Slutsats: Patienters erfarenheter vakenkirurgi påverkas av vårdpersonalens bemötande, information och närvaro. En personcentrerad vård där patienten känner sig sedd, informerad och delaktig bidrar till ökad trygghet, medan bristande kommunikation och en främmande operationsmiljö kan orsaka sårbarhet. Resultatet visar vikten av att individuellt anpassad vård.

Nyckelord: Erfarenheter, litteraturöversikt, lokalanestesi, patienter, regionalanestesi

Purpose:          To explore the relationship between every facet of performance management (Objective clarity, feedback quality, outcome-based monitoring, evaluation fairness) and employee loyalty of hybrid personnel in international audit and accounting firms in Sri Lanka. To examine similar interactions among employees on site in the same firms. To examine the moderation of work arrangement (hybrid vs onsite) on the strength of each performance management dimension – loyalty relationship.

Method: The study has used positivist philosophy and deductive quantitative approach to analyze the association between performance management practices and employee loyalty of employees in international audit and accounting firms in Sri Lanka. A cross-sectional survey design was utilized, and data was obtained from 100 hybrid and onsite employees by a structured questionnaire using validated Likert scale measures. Data was examined using IBM SPSS Statistics 28 using descriptive statistics, reliability analysis, exploratory factor analysis (EFA), correlation analysis and moderated multiple regression using PROCESS Macro. Normality, common method bias and multicollinearity were also checked to confirm the validity and reliability of the results. 

Conclusion: The findings show that goal clarity, feedback quality, outcome-based monitoring, and evaluation fairness are positively associated with employee loyalty. Outcome-based monitoring and evaluation fairness emerged as the strongest predictors. However, contrary to the hypotheses, work arrangement did not significantly moderate any of the four relationships. The results therefore suggest that performance management practices are important for employee loyalty across both hybrid and onsite employees in this sample, rather than being more important for hybrid employees specifically

Research question: How do AI-enabled work processes shape the enactment of organizational routines in healthcare?

Purpose: The purpose of this study is to open the organizational “black box” by exploring how AI-enabled work processes shape the enactment of organizational routines in a regional Swedish healthcare setting using a Routine Dynamics perspective.

Method: The study adopts a qualitative research strategy, drawing on a single-case study research design, to iteratively explore the research question through semi-structed interviews, document review and thematic analysis.  

Conclusion: AI-enabled work processes shape the enactment of organizational routines in healthcare by becoming deeply embedded in ongoing routine performance, which increasingly depends on situated interactions between human actors, algorithmic artifacts, organizational structures, and regulatory demands. Rather than reducing human involvement, the findings show that AI introduces new forms of ambiguity, constant workarounds, and invisible affective labour, making human actors even more central to organizational routines due to the continuous need for interpretation, validation, and coordination.  

Research questions:

RQ1: How do managers in (Hitachi Energy’s GSC) make sense of their collaborative roles and relationships across the distributed organization?

RQ2: What soft issues appear as salient triggers and objects of managerial sensemaking in GSCs collaboration, and how are they interpreted?

RQ3: How does managers’ sensemaking of soft issues shape day‑to‑daycollaborative interactions and broader collaboration outcomes?

Purpose: This study examines how managers in global supply chains make sense of relational and interpretive challenges—termed soft issues—in their day-to-day collaboration across distributed organizational boundaries. Specifically, it investigates how these managers interpret their collaborative roles and relationships, which soft issues trigger sensemaking, and how these interpretations shape collaborative interactions and outcomes.

Method: A qualitative, abductive case study of Hitachi Energy's Power Grids and Grid Automation (PGGA) division was conducted using semi-structured interviews with seven supply chain managers across Sweden and Switzerland. Drawing on Microfoundations, Dynamic Managerial Capabilities, and Sensemaking theories, data were analyzed through systematic combining, iteratively matching empirical observations with theoretical constructs to identify patterns in managers' interpretations of soft issues.

Conclusion: The study reveals that soft issues arise from the interplay of relational psychological contracts, trust-fairness-reciprocity judgments, psychic distance,and perceived digital augmentation. Managers actively respond through learning imperatives (inquirers, reflective learners, thinkers) and human workarounds that compensate for structural and digital limitations, thereby constituting a distance-management capability essential for sustaining collaboration. The findings advance microfoundations research by clarifying how individual-level sensemaking shapes collective collaboration outcomes in distributed supply chains.

ABSTRACT

This study aims to examine how informal mentoring interactions are enacted as situated practices in knowledge-intensive hybrid work environments. This study adopted qualitative research design with an abductive approach. Semi-structured interviews were conducted with managers and employees from knowledge-intensive organisations. The interview data were analysed iteratively using thematic analysis to identify key themes. This study shows that informal mentoring  has become more structured and mediated by digital tools due to hybrid conditions. Structured Informality is introduced as a new concept to describe how informal mentoring maintains its voluntary nature while also becoming more coordinated in hybrid work environments.

This study explores how employees in a newly established sales and service unit experience and navigate knowledge access during the early stages of organisational formation, when structural ties, relational ties, and shared cognitive frames are still emerging. It further examines how the three dimensions of network embeddedness (structural, relational and cognitive) shape employees’ ability to identify, access, and interpret organisational knowledge. The study uses an exploratory, qualitative-dominant mixed-methods design with a census-style strategy targeting the entire unit. Data collection integrated a semi-structured interview with a short questionnaire. The authors analyzed 13 interviews using a systematic coding process and descriptive survey data from 16 participants using SPSS correlations. The thesis concludes that network embeddedness makes corporate knowledge actionable, but its dimensions influence early stage units unevenly. Cognitive embeddedness is the most decisive and foundational requirement because a shared language and aligned interpretations are necessary to understand and apply information. Relational embeddedness built on trust provides the comfort needed to share complex insights, while structural embeddedness merely provides the baseline visibility to locate who to ask.

Research question: How is organizational agility, understood as a dynamic capability, enacted through microfoundations in a legacy organization operating under regulations?

Purpose: The purpose of this study is to develop a microfoundational understanding of how organizational agility, as a dynamic capability, is enacted in a regulated legacy organization by exploring how managerial practices constitute sensing, seizing, and transforming.

Method: The study employed an abductive qualitative case study design based on semi-structured interviews with managers in a regulated legacy organization. The empirical material was analyzed through thematic analysis within an interpretivist research approach.

Conclusion: The findings suggest that organizational agility is enacted through interconnected managerial microfoundations, while regulations function as shaping conditions that structure how responsiveness, flexibility, and adaptation emerge in practice.

Date: 2026-06-01

Level: Master thesis in Business Administration, 30 credits

Institution: Department of Business and Mathematics, Mälardalen University

Authors: Kristian Dabeski (02/02/24) Ricardo El Alam (01/03/17)    

Title: Reconfiguring Management Consulting:  A Case Study on Management                                                   Consultants’ Experiences of GenAI

Supervisor: Emre Yildiz

Keywords: Artificial Intelligence (AI), Generative AI (GenAI), Management Consulting,                                                 Human-AI Collaboration, Automation, Augmentation

Research question: How is Human–AI collaboration enacted in management consulting, and how has it reshaped management consultants’ work structures?

Purpose: The purpose of this thesis is to examine how the integration of GenAI influences everyday work practices of management consultants’. Specifically, the study                                                   aims to develop a practice-based understanding of how consultants experience                                                  and incorporate GenAI into their daily work and how this affects Human-AI                                                   collaboration and work structures                                     

Method: This study adopts subjectivist ontological stance and interpretivist                                                 epistemological stance philosophy with an inductive research approach. A                                                   qualitative single case study was conducted within a management consulting                                                  firm. Empirical data was collected through twelve semi-structure interviews                                                   with management consultants and analysed using thematic analysis

Conclusion: The findings show that GenAI has become integrated into consultants’ everyday work practices as a practical co-worker that supports task execution and                                                    efficiency. Rather than fully automating consulting work, GenAI primarily                                                 augments consultants’ capabilities while increasing the importance of human                                                    judgment and contextual understanding. The study further demonstrates that                                                 Human-AI collaboration reshapes work structures when new forms of work is                                                  created characterized by increased validation practices, changing collaboration                                                  patterns, individualization of work and emerging competence demands within                                                    management consulting 

Date:​ 2026-06-01

Level: Master’s thesis in Business Administration, 30 cr

Institution: Department of Business and Mathematics, Mälardalen University 

Authors:​   Senar Marouf               Sarah Moukadam

                  ​​​​(02/04/22)​ ​                   (01/05/03) 

Title: Resilience In Supply Chains Amid Geopolitical Disruptions: Geopolitical Effects on Supply Chain and Logistics Strategies in the Short- and Long-Term 

Supervisor: ​​​Ulf Andersson 

Keywords: ​​​Dynamic Capabilities View, Geopolitical Disruptions, Real Options Theory, Supply Chain Management, Temporal decision logic

Research questions: How do supply chain managers within multinational firms interpret geopolitical disruptions when deciding whether supply chain strategies adjustments should be temporary or long-term?

Purpose: This study explores (1) how two MNEs interpret recent geopolitical events, such as trade conflicts, sanctions, wars and regulatory interventions that increasingly shape global economic relations and strategic competition in key industries; (2) how these MNEs develop supply chain strategies in response to geopolitical disruptions. This includes adjustments such as supplier diversification, reshoring, and structural separation to manage the trade-off between efficiency and flexibility; and lastly (3) whether strategies that are adjusted due to geopolitical disruptions are treated as merely temporary responses or as long-term changes in the company’s overall strategizing. 

Method: This study adopts an abductive qualitative multiple-case study design, based on two Swedish-based subsidiaries within MNEs operating in the energy technology and electrification sector. Empirical data were collected through 8 semi-structured interviews with supply chain managers involved in supply chain and strategic decision-making. The participants were selected through purposive and snowball sampling, based on their experience with geopolitical disruptions and supply chain strategy. The interviews were conducted via Microsoft Teams, recorded, transcribed, translated where necessary, and anonymised. The empirical material was analysed using thematic analysis, inspired by Braun and Clarke, through an iterative coding process combining within-case and cross-case analysis.

Conclusion: The study concludes that supply chain managers do not classify geopolitical disruptions as temporary or long-term from the outset. Instead, disruptions become strategically relevant when managers translate them into firm-specific exposure, such as supplier dependencies, logistics flows, regulatory constraints, component availability, or production continuity. Responses are initially structured to preserve flexibility and maintain operations, but may become long-term when uncertainty persists, disruptions repeat, alternatives perform well, or trust in previous arrangements is weakened. The study further shows that adaptation is shaped by governance conditions and value chain dependencies, meaning that flexibility depends not only on managerial intent, but also on what is technically, organisationally, and commercially feasible.

Research questions:

RQ1: How do entrepreneurs interpret changes in their eudaimonic well-being after transitioning from wage employment to entrepreneurship?

RQ2: How does entrepreneurial identity emerge through entrepreneurs’ interpretations of changes in their eudaimonic well-being?

Purpose: The study aims to deepen understanding of how entrepreneurship, compared to wage employment, relates to eudaimonic well-being (EWB), and to explain why differences might emerge by focusing on the concept of entrepreneurial identity (EI). In doing so, it also aims to shift the focus in entrepreneurship research from hedonic well-being (HWB) to EWB, a less explored perspective in the literature, and to offer an explanation of the limited understanding of why differences in EWB between entrepreneurship and employment might occur, while providing insights from underrepresented emerging and developing economy contexts.

Method: The study adopts a qualitative approach based on semi-structured interviews with nine entrepreneurs from emerging and developing economies who transitioned from wage employment to entrepreneurship, focusing on their subjective interpretations of their experiences. Data were analyzed using thematic analysis guided by Ryff’s (1989b, 2019) EWB model and Caza et al.’s (2018) identity work dimensions, complemented by inductively developed themes to support and enrich the analytical explanation of the findings.

Conclusion: In line with emerging literature, the findings suggest that transitioning into entrepreneurship is associated with enhanced EWB, with EI emerging as a significant explanatory mechanism. EI reflects entrepreneurs’ true self, the identity perceived as closest to who they are, while simultaneously functioning as a desired identity that entrepreneurs actively reinforce and express through ongoing identity work. This dual nature fosters conditions conducive to greater EWB and aligns with the philosophical notion of eudaimonia as living in accordance with one’s true nature. However, higher EWB should not be equated with higher HWB, as in entrepreneurship eudaimonic flourishing seems to coexist with, and may depend on, struggle and discomfort rather than immediate pleasure.

Bakgrund: Inom den intraoperativa miljön är patienten i en särskilt utsatt beroendeställning. Detta ställer höga krav på det intraoperativa teamet och deras samarbete. Anestesisjuksköterskan har en betydande roll som innefattar ett vårdande ansvar där kommunikationen är länken mellan patienten och det intraoperativa teamet. Även om kommunikation anses vara avgörande för patientsäkerheten finns det anledning att öka kunskapen om anestesisjuksköterskans erfarenheter av dessa samspel. Syfte: Syftet är att belysa anestesisjuksköterskans erfarenhet av kommunikation och samarbete i det intraoperativa teamet. Metod: Integrativ litteraturstudie av 15 artiklar enligt Whittemore & Knafl (2005). Resultat: Två huvudkategorier framkom: ”Kommunikation som nyckel till säker vård” samt ”Samarbete inom det intraoperativa teamet”. Både verbal och icke-verbal kommunikation är viktiga för ett gott arbetsflöde och att strukturerade ramverk stärker patientsäkerheten. Relationer, yrkeserfarenhet och anpassningsförmåga är centralt för anestesisjuksköterskans roll. Slutsats: Kommunikation och samarbete inom det intraoperativa teamet beskrivs utifrån anestesisjuksköterskans erfarenheter som en dynamisk process beroende av kontext och teamsammansättning. Strukturerad kommunikation bidrog till säkerhet och tydlighet i kommunikationen. Samarbete framstår som en process påverkad av sitt sammanhang och omgivande faktorer där tillit, erfarenhet och organisatoriska strukturer ständigt formar möjligheterna till medverkan, autonomi och gemensamt beslutfattande.

Background: Elderly people constitute a growing share of the population and experience aging, which may involve changes in function and health that lead that increase care needs. At the same time, healthcare is rapidly digitalizing, and elderly people’s opportunities to use e-health vary depending on skills and access. E-health involves digital tools and electronic information exchange to promote health, and Sweden aims for international leadership by 2025. The Act on Accessibility to Digital Public Services requires inclusion, making it essential to understand elderly patient’s needs and strengthen participation. Purpose: The aim was to create an overview of elderly patients' experiences of e-health. Method: A literature review, it is based on 13 health science articles, it includes nine qualitative and four quantitative methods. Results: The results showed elderly patients were positive toward e-health as a complement to traditional care, improving self-care, health, ageing, and loneliness, though in person visits remained preferred. Conclusion: E-health can function as a supportive complement to traditional care, where the care relationship increases and usage is influenced by experience, digital competence, technical skills and access to the internet.

Keywords: E-health, e-health knowledge, elderly patients, experiences, digital health visit. 

Bakgrund: Under bröstcancerbehandling kan fysisk aktivitet minska behandlingsrelaterade biverkningar och förbättra fysisk funktion. Trots detta upprätthålls inte rekommenderad fysisk aktivitetsnivå för denna patientgrupp. Beteendemedicinska interventioner som inkluderar beteendeförändringstekniker (BCT:er) kan stödja initiering och upprätthållandet av fysisk aktivitet, men det saknas en systematisk sammanställning av vilka tekniker som faktiskt används och vilka effekter de för med sig. 

Syfte: Att sammanställa forskning kring vilka BCT:er som tillämpas i interventioner för att främja fysisk aktivitet hos kvinnor under pågående bröstcancerbehandling samt undersöka interventionernas effekter på fysisk aktivitetsnivå och fysiologiska hälsoutfall.

Metod: Systematisk litteraturstudie inkluderande sex randomiserade kontrollerade studier publicerade mellan år 2016–2025. Litteratursökning genomfördes i PubMed och APA PsycInfo. Studiernas kvalitet granskades i enlighet med SBU:s mall och BCT:er identifierades genom deduktiv kodning enligt Behavior Change Technique Taxonomy v1. Evidensstyrkan bedömdes preliminärt enligt GRADE. 

Resultat: Totalt identifierades 26 av 93 möjliga BCT:er. Vanliga tekniker var feedback, socialt stöd och information om hälsokonsekvenser. Interventionerna resulterade i ökningar av fysisk aktivitetsnivå samt förbättringar av funktionell kapacitet, aerob kapacitet och muskelstyrka. Flera studier rapporterade även minskade nivåer av cancerrelaterad fatigue. Evidensstyrkan bedömdes som måttlig till hög risk för bias. 

Slutsats: Interventioner som kombinerar strukturerad träning med flera BCT:er kan främja fysisk aktivitet och förbättra relaterade hälsoutfall under bröstcancerbehandling, men ytterligare forskning behövs. 

Bakgrund: Att vårda patienter med självskadebeteende inom psykiatrisk heldygnsvård kanvara ett komplext och krävande arbete för sjuksköterskor. Tidigare forskning visar attvårdandet präglas av känslomässiga reaktioner, etiska avvägningar och organisatoriskautmaningar som kan påverka både bemötandet av patienten och vårdens kvalitet.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att syntetisera och fördjupa förståelsen avsjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom psykiatriskheldygnsvård.Metod: Studien genomfördes som en metasyntes med induktiv ansats och kvalitativanalysmetod. Vetenskapliga kvalitativa studier identifierades genom systematiskalitteratursökningar i relevanta databaser. De inkluderade studiernas resultat analyseradesoch sammanställdes för att identifiera återkommande teman och skapa en fördjupadförståelse av fenomenet.Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskors erfarenheter av vårdandet präglas av bådeemotionella, relationella och organisatoriska aspekter. Analysen resulterade i fem teman: Attuppmärksamma och förstå patientens behov i vårdandet, att emotionellt beröras och hanterakänslor i vårdandet, att balansera motstridiga krav i vårdandet, att erfara begränsadeförutsättningar för vårdandet samt att röra sig från osäkerhet till trygghet genom kunskap ivårdandet. Ett övergripande tema som genomsyrade resultatet var ansvar i vårdandet.Slutsats: Vårdandet av patienter med självskadebeteende framträder som komplext ochansvarstyngt. För att stärka möjligheterna till ett hållbart och personcentrerat vårdandekrävs förutsättningar som stödjer sjuksköterskans professionella utveckling, exempelviskunskap, reflektion och organisatoriskt stöd.

Bakgrund: Akut typ A aortadissektion anses vara ett akut livshotande tillstånd som därmed kräver omedelbar vård. Trots detta finns det idag en begränsad kunskap om intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som drabbats av akut typ a aortadissektion.  Syfte: Syftet är att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som drabbats av en akut typ A aortadissektion inom thoraxintensivvård.  Metod: En empirisk kvalitativ intervjustudie. Data inhämtades via semistrukturerade intervjuer med 10 intensivvårdssjuksköterskor. Datamaterialet analyserades med hjälp av reflexiv tematisk analys. Resultat: Studien visar att intensivvårdssjuksköterskans vårdande roll är avgörande för att hantera både medicinska och existentiella behov i akuta situationer. Ett integrerat och vårdande förhållningssätt kan bidra till att lindra patientens lidande trots en högteknologisk och tidskritisk miljö. Resultatet presenteras i fyra olika huvudteman: Att vårda patienter i ett akut och komplext vårdförlopp, Att arbeta i team under hög press, Att balansera patient- och anhörigperspektiv i akuta situationer, Att hantera etiska och emotionella utmaningar inom thoraxintensivvård. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter vid akut typ A aortadissektion präglas av ett snabbt och komplext vårdförlopp med osäkerhet, omprioriteringar och avancerade insatser. Teamarbete, klinisk kompetens samt hantering av emotionella och etiska aspekter är centrala i vårdprocessen.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur förskollärare beskriver sin kompetens att möta och utmana barn som de anser kan ses som särskilt begåvade samt hur denna kompetens omsätts i förskolans undervisning. Semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare har genomförts som datainsamlingsmetod. Datamaterialet har efter bearbetning, mynnat ut i olika teman. Dessa är förskollärarens syn på sin kompetens och förskollärarnas kompetens i praktiken. Resultatet har analyserats med didaktik och sociokulturellt perspektiv som teoretiska utgångspunkter. Detta har lett till slutsatsen att förskollärare anser att de har en begränsad kompetens om just särskilt begåvade barn, men att de besitter en relationell och didaktisk kompetens som ändå möjliggör för dem att kunna möta och utmana dessa barn. I undervisningen synliggörs det som ett tematiskt arbetssätt där barnen på olika sätt kan utmanas utifrån individuella faktorer samt genom att undersöka tillsammans med barnen och utmana dem genom fördjupande frågor och samtal.

Studien syftar till att undersöka förskollärares arbete med att inkludera barn i behov av extra stöd i spontana lärandesituationer. Studien har inspirerats av det sociokulturella perspektivet, med utgångspunkt i att lärande sker genom samspel och kommunikation. Data samlades in genom ett webbaserat frågeformulär som besvarades av 37 respondenter. Resultatet visar att det krävs förutsättningar för att kunna anpassa pedagogiska strategier utifrån barnens behov, såsom kommunikationsverktyg och sammansättning av barngrupper. Även organisatoriska anpassningar behövs, till exempel tid för reflektion, kollegialt lärande samt specialpedagogiskt stöd. Slutsatsen är att både pedagogiska strategier och organisatoriska anpassningar är avgörande för inkludering och att de är inseparabla.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares arbete med att inkludera flerspråkiga barns modersmål i undervisningen som en del av att främja flerspråkiga barnens språkutveckling. Studien utgick från en kvalitativ metod där sju förskollärare från olika förskolor intervjuades. Resultatet analyserades med hjälp av sociokulturell teori. Resultatet visar att förskollärare upplever inkluderingen av barns modersmål som mångfacetterad. Arbetet begränsas av organisatoriska faktorer, men möjliggörs samtidigt av förskollärares förhållningssätt. Förskollärarna använder olika pedagogiska strategier och metoder såsom TAKK, bildstöd samt samverkan med vårdnadshavare, flerspråkiga barn och personal. Slutsatsen visar att förskollärare behöver ett medvetet och flexibelt arbetssätt där bland annat visuellt stöd och digitala verktyg används för att skapa förutsättningar till inkludering av flerspråkiga barns modersmål i undervisningen. Slutsatsen visar även att förskollärare behöver organisatoriska förutsättningar men även en ökad kompetensutveckling inom flerspråkighet för att kunna inkludera flerspråkiga barns modersmål.