Sjukvården i Sverige är i dag inte jämlik, har brister i tillgänglighet och erbjuds inte på likvärdiga villkor trots Hälso- och sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

För att bryta den pågående trenden och öka jämlikheten gjordes en överenskommelse mellan regeringen och SKL om lärandeprojektet Vård på lika villkor (under åren 2011–2014). Syftet med projektets har varit att inom socioekonomiskt resurssvaga bostadsområden öka jämlikheten i första linjens vård. Detta genom att testa, utveckla och identifiera effektiva arbetssätt och metoder vid sju primärvårdsverksamheter från fem landsting i Sverige.

Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd, fick av SKL i uppdrag att svara för forskarstöd och att genomföra en utvärdering av de metoder och arbetssätt som utvecklades och testades i lärandeprojektet.

Resultatet från den genomförda utvärderingen som belyser den genomförda processen, mål- och resultat samt hälsoekonomiska aspekter beskrivs närmare i denna rapport.

Introduction: The Swedish Health Care Law requires the health system to provide good care on equal terms to all. However, several reports from different governmental agencies have revealed that health care is uneven in quality, lacking in accessibility, and not offered on equal terms to all people. Recent public health reports show that inequalities in health in the population have increased. To provide health care on equal terms has become a challenge for health care.

In order to apply methods for developing practice and policy in promoting health and equity the Swedish Association of Local Authorities and Regions developed and implemented a national project entitled Care on Equal Terms. The project began in 2011 and was completed in 2014 at seven Primary Health Care Units (PHCUs) in five regions. The aim of this study was to evaluate the outcomes of this project.

Methods: Based on a program theoretical approach an evaluation design was developed which included process, results and economical evaluation. In the data collection and analysis mixed methods were applied.

Results: According to the process evaluation, seven different strategies were applied in the process to develop primary health care on equal terms. One of the key observations was that in order to achieve health on more equal terms, health care needs to be provided on unequal terms, i. e. more needs to be done to reach those who need more assistance to access health services. Health promotion was one of the applied strategies and it was the most common strategy at some of the health care centers with the aim of developing patients' knowledge, awareness and understanding about health, care and self-care. The results evaluation showed that the PHCUs staff identified structural and organizational factors in health care as important factors for developing health promotion and equity in access. The health economic evaluation showed that the costs for implementing the activities for an improved equity were limited. Yet the majority of the PHCUs thought that the detailed regulation of their financing and reporting requirements were a limitation in their work for improved equity. Four of five county councils have recently introduced a primary care provider payment system (ACG) which may not be supportive of efforts to improve equity in access.

Conclusions: It is possible to develop and maintain practices that can contribute to more equitable care and increase health care personnel’s awareness about practice and policy in promoting health and equity.

Syftet med denna studie var att utvärdera lärande och utveckling i mötesplatser där Mälardalens högskola har samarbetat med Eskilstuna kommun och Västerås stad. Studiens fokusområden var två sådana mötesplatser, Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och Utvärderingsverkstäder (UV).

Teorier och ansatser om deltagarorienterad forskning och organisatoriskt handlande användes som inspirationskällor och referensram. Det finns olika inslag från olika utvärderingsmodeller, men det finns ett genomgående lärande perspektiv, från formulering av syfte och utvärderingsfrågor till avslutande rekommendationer i utvärderingen. Både intervjuer och enkäter användes för datainsamling. Studenter, handledare och lärare avseende VFU inom socionomprogrammet med inriktning mot missbruk, ohälsa och rehabilitering, samt deltagare och dess chefer avseende UV intervjuades. Enbart utexaminerade studenter svarade på enkätfrågor om VFU.

Resultaten visar att det finns en betydande nöjdhet med VFU och UV som mötesplatser där regionala aktörer samarbetar. Mötesplatser ansågs bidra till både individuellt och organisatoriskt lärande. Ett antal områden identifierades för vidare förbättrings- och utvecklingsarbete.

Bakgrund och syfte: Under hösten 2015 startades tre delprojekt under benämningen ”KÖP-projekt – KunskapsÖversikter för Praktiker” av Mälardalens kompetenscentrum för hälsa och välfärd (MKHV) med uppföljningar under 2017 och 2018. Detta paper handlar om delprojektet med koppling till Individ- och familjeomsorg (IFO) inom socialtjänsten. Personer med utländsk bakgrund utgör en betydande del av IFO:s nästan alla verksamhetsområden, främst inom ekonomiskt bistånd, dygnsvård för barn och unga och bland hemlösa. Syftet med denna kunskapsöversikt var att göra en genomgång av forskning om myndighetsutövning inom området barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för psykiskt och fysiskt våld inom familjen. Fokusområden för kunskapsöversikten är följande: Utrednings- och bedömningsmetoder, samverkansmetoder och tjänstemännens hantering av maktbefogenheter.

Metod och material: Kunskapsöversikten är i linje med det som kallas ”scoping study” som handlar om en ”snabb översyn” över ämnesområdet. Huvudfokus ligger på referee-granskade artiklar i relevanta internationella och nationella databaser, men även andra forskningsrapporter och publikationer som har relevans för ämnet har tagits med som komplement till vetenskapliga artiklar.

Resultat och analys: Resultatet visar att det inte finns specifika bedömningsinstrument, utredningsmetoder eller samverkansmetoder enbart för våldsutsatta barn och unga med utländsk bakgrund, men det finns instrument och metoder som används i utredningar där även barn och unga med utländsk bakgrund ingår.

Slutsatser och implikationer: Eftersom det inte finns specifika bedömningsinstrument, utredningsmetoder eller samverkansmetoder om myndighetsutövning inom området barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för psykiskt och fysiskt våld inom familjen kan tillgängliga instrument och metoder användas genom lämplig kompatibilitet och överförbarhet.

Syftet med utvärderingen var att identifiera styrkor och svagheter för Eskilstunamodellen för flyktingguide/språkvän i förhållande till verksamhetsmålen på lokal, regional och nationell nivå under 2013-2015. Kvalitativa intervjuer har genomförts med nyanlända och deras språkvänner och med ett urval av projektmedarbetare i Eskilstuna, i Södermanland och i andra kommuner i olika regioner. En observation har genomförts vid en gruppmatchning och tillgängliga dokument från lokal, regional och national nivå har analyserats. I resultat- och diskussionsavsnitten presenteras resultat, reflektioner och slutsatser i form av rekommendationer för hur verksamheter på de tre nivåerna kan utvecklas. Några centrala slutsatser från utvärderingen är:

* Resultaten visar generellt att verksamhetsmålen på lokal, regional och nationell nivå är uppfyllda.

* Av de styrkor som har kommit fram i resultaten kan ett visst antal framgångsrika erfarenheter och praktiker lyftas fram.

* Av de svagheter som kommit fram i resultaten kan nya utvecklings-, förbättrings- och      förändringsarbeten identifieras i förhållande till respektive verksamhets förutsättningar och behov.

* Av de formella och praktiska benämningar såsom flyktingguide/språkvän, språkvän,      kulturvän, etablerade-oetablerade, volontärer eller liknande, vilka förekommer i olika verksamheter, framgår att det behövs en översyn över benämningar som passar bättre till respektive verksamhets form och innehåll.

* Av genomgång av befintliga dokument och intervjuresultat framgår att det behövs mer sammanhängande utvärderingsperspektiv i synnerhet i relativt stora verksamheter.

* Resultaten visar också på behovet av en systematisk dokumentation när förändringsarbeten genomförs.

The aim of this article is to develop an analytical framework for understanding involuntary marriages from a human rights perspective based on the United Nations’ human rights conventions and the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The empirical material used as a basis for an analytical framework consists of 16 thematic open-ended interviews with Kurds in Sweden. A total of eight of the 16 respondents were below 18 years of age when they married. The results from these interviews show that the majority of interviewees’ marriages are arranged. The results also show that the reasons behind these marriages and the consequences of them are complex and go beyond being mere expressions of gender roles. In addition to the fathers who typically have greater influence than the mothers do, there are differences in power and influence among women as well, such as mothers’ power over daughters and step-mothers’ power over step-daughters. Therefore, there is a need for new and wider perspectives on involuntary marriages, and the analytical framework developed in this article is a part of such a purpose.

Developing a program theory for a project and evaluate the project based on this program theory has both its merits and limitations. These merits and limitations in turn may be depend on the existing attitude towards a particular program theory. This study is about exploring how different phases and parts of the national learning project Care on equal terms (2011-2014) functioned in relation to the program theory developed in the beginning of the project. The result shows that the program theoretical perspective on the project contributed to a better structuring of the various forms of evaluation, given a broader understanding of the project's components and provided better opportunities to improve monitoring of the project by the research team in collaboration with the project management of the Swedish Association of Local Authorities and Regions (SALAR) and the participating health care units.

The aim of this dissertation is to examine inter-ethnic relations between organizationally active people with different ethnic backgrounds. I focus on relations that are based on a mutual interdependence between parties, mutual respect, common procedural rules, real opportunities that expressly approve or reject a proposal in a decision or deliberation situation free from compulsion, where people, who have different ethnic backgrounds, strive after insight and understanding in their relations.

In this dissertation I present three empirical cases about cooperation, consultation and participation as forms of inter-ethnic relations from the organizational fields in the society. These cases are examples of what I characterize as “organizing inter-ethnicity”, or organizing people with different ethnic backgrounds around common concerns. Organizing inter-ethnicity is in turn a part of organizing and integrating diversity in society. Drawing on the results of three case studies, I distinguish between opportunities and barriers.

My case studies clearly illustrate that the tensions that influence the patterns of and variation in opportunities and barriers have sources that reach well beyond ethnicity. Tensions between old and new organizations, between working immigrant organizations and refugee organizations, between organizations from same group or between organizations that have conflicts from their members’ countries of origin provide some examples of the difficulties that generate barriers to broad interest constellations between organizations.

Unaccompanied asylum-seeking children coming to Sweden are almost all fleeing from violent or threatening situations in their home country and have been sent abroad for their protection. They form a specific growing group of children looked after by local authorities in kinship foster families, network foster families or traditional foster families, as well as in small institutions (HVB-hem) or interim accommodation (Mellanbo) as preparation for independent living. This study explores success factors and impeding factors in a social work intervention for empowering unaccompanied children at a support centre for daily activities in a Swedish municipality from a program-theory perspective. The unaccompanied children in this study are staying in foster families. The data was collected at the centre and with a mixed method design. The results show that unaccompanied children’s relationships with other children improved; they developed their ability to plan and adapt; some of them started to attend regular schools; and traumatic experiences were processed to some extent. All of these can be interpreted as increased empowerment in unaccompanied children’s everyday life. However, there were still significant gaps in participation in clubs and associations and leisure activities, and some children were mentally unwell. Success factors, challenges and risks coexist in a transnational life situation in which most unaccompanied asylum-seeking children continue to interact with their parents and other family members in their home country or another country using modern technology (online parenting).

Unaccompanied asylum-seeking children coming to Sweden are almost all fleeing from violent or threatening situations in their home country and have been sent abroad for their protection. They form a specific growing group of children looked after by local authorities in kinship foster families, network foster families or traditional foster families, as well as in institutions (HVB-hem) or interim accommodation (Mellanbo) as preparation for independent living. This research study explores some daytime activities within social work for unaccompanied children at a support centre, Solitario. The centre existed for three years and some of the activities are now included in regular activities by the local authorities supporting unaccompanied children. The methods used in this study were 12 in-depth interviews with children, in-depth interviews with all staff at the centre and systematic longitudinal assessments performed by staff of 17 children attending the centre in 2009 as well as in 2011. The results show that there is a breakdown of the structures and communities that should support the unaccompanied child in the everyday life. There is not good enough cooperation and coproduction in supporting the best of the child in line with United Nations’ Convention on the Rights of the Child (UN CRC). The basic idea of UN CRC is that the child should be seen as an independent subject and actor. Because of their living situation, unaccompanied children are forced to take action and to do so independent of their microsystem – their nuclear family – or with just a trans-national support in web-based microsystem relationships.

Syftet med denna delstudie har varit att undersöka hur initiering och start av utvecklingsarbetet Tillsammans för barnens bästa i Sörmland har gått till. Fokus har varit på generella reflektioner om initiering och start av utvecklingsarbetet som process; framgångar, risker och hinder i utvecklingsarbetet hittills, samt förbättringsmöjligheter för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Utvecklingsarbetets egen dokumentation och självrapporteringar, observationer vid gemensamma möten under utvecklingsarbetet samt intervjuer utgör de grundläggande källorna för datainsamling. Intervjupersoner valdes utifrån deras involvering under initieringen och starten av utvecklingsarbetet. En fokusgruppsintervju med elva deltagare gjordes inom ramen för Lärande workshop 1 i slutet av mars 2022 och två kompletterande skriftliga intervjuer gjordes efter fokusgruppsintervjun. 

Utvecklingsarbetet hade inte en enda startpunkt, eller ett specifikt problem att utgå från. Gemensamt i beskrivningar av startpunkter är att flera parter delar en upplevelse av att något behöver göras tillsammans för barns fysiska och psykiska hälsa samt att Skottlandsmodellen lyfts som en intressant utgångspunkt. En upplevd framgångsfaktor är denna delade övertygelse om att länet behöver utvecklingsarbete för att förbättra barns mående. Det finns ett engagemang hos både politiker och tjänstemän. En annan framgångsfaktor är skolans delaktighet i styrningen av arbetet. Intervjupersonerna uttryckte även att det hade varit en lyckad rekrytering av processledare, både utifrån kompletterade kompetenser och framåtdriv. Under uppstartsfasen upplevdes att fokus var på effektmål snarare än projektmål. Intervjupersonerna lyfter detta som en dubbel risk, både att det kan forma/förskjuta förväntningarna på vad projektet kommer att uppnå och att tiden för konkret arbete blir kortare. Även omsättning i personal och chefsnivå ses som en risk. I intervjuerna lyfts även förslag till det kommande arbetet. Att arbeta aktivt med informationsspridning och att arbeta praktiskt tillsammans med hjälp av ”case”, samt att komma i gång med pilotverksamhet bedöms som viktiga framåtriktade aktiviteter. 

Upplevelser och erfarenheter av processen från och med initiering till start och fastställande av projektplan visar många lärdomar för att upprätthålla och främja framgångar, förebygga risker och hinder, samt att sätta i gång förbättringar i det fortsatt utvecklingsarbetet. En generell rekommendation är att identifierade framgångar, risker/hinder och förbättringsförslag tas som utgångspunkt för förbättringsarbetet i fortsättningen. Några övergripande rekommendationer:

1. Att ha mer fokus på projektets målsättningar 

2. Tydlig och enhetlig informationsspridning till, och förankring hos, berörda aktörer och verksamheter. Nyhetsbrevet kan behöva kompletteras med exempelvis dialogträffar, workshops eller liknande.   

3. Eftersom det finns andra aktörer som inte är representerade i styrgruppen rekommenderas att mer dialog förs med dessa aktörer.

4. Case som ett förslag på metod för att synliggöra olika förståelser för vad utvecklingsarbetet skulle innebära för olika parter i samverkan

5. Kartläggning om vad som fungerar bra och mindre bra i fråga om inkludering av berörda aktörer och att ett förbättringsarbete inleds med bland annat mer involvering av barn och vårdnadshavare.

Beyond school performance. An analysis of PISA 2006 from an intersectional perspective.

One of the central questions in recent discussions about Swedish school is those factors that influence school performance. Socio-economic background, gender, ethnicity, birth country are some aspects that are mentioned in many international and national studies. Swedenis one of the participants in Programme for International Student Assessment (PISA) and the results ofPISA since 2000 show deteriorated results in reading performance, mathematics and science among 15-year-old students. In order to set school performance in a broader context we analyzed data for the Swedish part of PISA 2006, in which 57 countries (of which 30 OECD-countries) participated, with some multivariate methods from an intersectional perspective. Our analysis of PISA 2006 show complexity of different social, economic and cultural factors for students´ school performance which strengthens even by the preliminary results from PISA 2009 presented when we finished our analysis. Further, our results show that students´ school performance have connections also with social inequality in Swedish society.

Syftet med denna processutvärdering har varit att kartlägga och analysera arbetet med lägesrapportering och medborgarlöften i Fagersta och Ludvika kommun. I linje med utvärderingssyftet ovan har frågeställningar som undersökts i processutvärderingen för respektive insats i båda kommunerna varit följande: Den första har handlat om vilka framgångsfaktorer, risker och hinder var som funnits utifrån de uppsatta målen och den andra om vilka förbättringsförslagen har varit för respektive insats.

Det empiriska materialet består av intervjumaterial och dokumentation av insatserna i Fagersta och Ludvika. Utvärderargruppen närvarade vid möten i EST-gruppen och lokala Brå i Fagersta, samt FAS-gruppen och lokala Brå Ludvika. Vid dessa tillfällen presenterades utvärderingens upplägg och planeringen för intervjuer. Därefter planerades intervjuerna. Åtta fokusgruppsintervjuer (med sammanlagt 34 deltagare) och tre individuella intervjuer genomfördes. Samtliga intervjuer genomfördes via Teams på grund av rådande omständigheter med Covid-19. Intervjuerna utfördes utifrån en anpassad intervjuguide bestående av semistrukturerade frågor.

Resultaten från processutvärderingen visar att likheterna mellan kommunerna överväger, men det finns också skillnader. I såväl Fagersta som Ludvika kommun utförs ett målinriktat brottsförebyggande arbete och det finns goda förutsättningar att stärka detta arbete. Utifrån resultat och analys av intervjuer kan ett antal slutsatser dras om framgångsfaktorer, risker och hinder, liksom möjliga förbättringsförslag identifierats avseende arbetet med lägesrapporter och medborgarlöften i berörda kommuner. De centrala slutsatserna för det pågående brottsförebyggande arbetet utifrån analysen av intervjumaterialet är följande:

* Arbetet med lägesrapportering har stärkt kommunernas kunskap om sina respektive lokala utmaningar* Kommunernas brottsförebyggande arbete skulle stärkas ytterligare av en mer tydlig och sammanhållen process* Återkopplingen till lägesrapporteringsgrupp och rapportörer behöver utvecklas* Kommunernas kan ytterligare stärka sitt förebyggande arbete genom att tydligare kommunicera de åtgärder som genomförs

Change-projects can be evaluated in different ways. One of the ways is to evaluate with process thinking, which means that evaluators are involved in the process from the very beginning. Involvement of evaluators already in the beginning of a project can mean several challenges for both the project itself and the evaluators. This study is about describing and analyzing how and with what results the perspective of process thinking on evaluation of the national learning project Care on equal terms was used. The results indicate, among other things, that it was a good choice to bring in evaluation perspective at the beginning of the project. Process thinking has, among other things, contributed to the activities throughout the project, and played a role in learning from and implementation of the project itself.

Background: In June 2011 the Swedish government signed an agreement with The Swedish Association of Local Authorities and Regions (SALAR), for a three year project to develop and implement “Health care on equal terms.” The project, which involved seven Primary Health Care Units (PHCU) from five county councils in different parts in Sweden, was completed in early 2014. The aim of the project was to develop methods and activities that could promote more equal health care provision in socio-economically disadvantaged areas.

Aim: To assess and compare health care providers’ experiences of and perceptions about equitable health care at the beginning and end of the national project “Health care on equal terms”.

Methods: A web survey was sent to all staff at the seven participating Primary Health Care Units (PHCU) at the beginning (2012) and the end (2013) of the project. Data were analyzed with descriptive statistics and the open issues with content analysis.

Results: In 2013, the percentage of health care providers who reported thinking patients’ ethnicity had no or very little impact on access to care increased, but the proportion of those who reported that they had “no idea” that patients’ gender, age, mental health and physical functioning were significant for access to care was lower in 2013 than in 2012. The results from analysis of the open-ended questions did not show meaningful changes in the respondents’ perceptions of the issues addressed in 2012-2013, but the analysis contributes to a deeper explanation of the answers.

Conclusion: The main conclusion is that it was possible to implement changes aiming for more equitable care through projects with a focus on learning.

Referenshantering på ett enhetligt och korrekt sätt är en av de centrala aspekterna ivetenskapliga texter. Referenserna är viktiga för att en text skall vara ”transparant” dvs. att det skall vara synligt vad den studerande bygger sina påståenden och idéer på. De skall vara lätta att hitta om någon skulle vilja läsa samma bok eller artikel som författaren läst. Det har därför utvecklats några olika, men mycket strikta refereringsstilar, exempelvis APA, Harvard, Oxford och Vancouver, för hur referenser skall skrivas. I den här rapporten redogörs kortfattat för APA systemet. I referensstilarna ingår många detaljer exempelvis vart punkt och kommatecken skall sitta. Avdelningen för socialt arbete använder APA-stilen för referenshantering i samtliga uppsatser, examinationsuppgifter och andra former av inlämningsuppgifter. För övriga frågor om formalia och layout (typsnitt, radavstånd, rubriksättning etc.) gäller anvisningar i respektive studiehandledning. APA-stilen är utarbetad av American Psychological Association (APA) och används världen över i vetenskapliga tidskrifter framförallt inom psykologi och olika samhällsvetenskapliga ämnen där socialt arbete är ett av ämnena.

Sweden is the country in Europe which in 2010 received the highest number of unaccompanied children. They came mainly from Afghanistan (1153) and Somalia (533) but also from several other countries. The aim of this study is to review and describe the situation for unaccompanied children in a city in Sweden. In the current study mixed methods were used - documents, statistical information, interviews, assessments. The study is a longitudinal study. The results from interviews with 10 unaccompanied children show that more than half of the children had been travelling to a country where they already had a relative. Statistics from the local authority show that 27% of the unaccompanied children have a kinship-placement. For the other children flying to a foreign horizon seem to be away from a situation than to something. Just one of the children has another reason than migration from a violent or threatening situation. Migration to education is the perspective of this child. Another important result of our interviews is that as many as eight out of ten young people have contact with one parent. A parent may be dead, but they have found and are in contact with at least one parent. How their contact with the family looks like, with whom and how often vary considerably for individual young people. It has also varied the time and manner in which they been able to find any parent. Young people’s mental well-being is not entirely satisfactory, according our study results. Many feel alone, sleep poorly and are stressed. At the same time they see themselves as happy and the view of the future seems bright. It can be interpreted as contradictory, but it need not be, because of it can be a sign of the complexity of the unaccompanied children’s life. As the study results show there is a varied background to escape the situation in their home country. The unaccompanied children are fleeing from threats to life and seem to have been sent to Europe to protect them. Parental contact on-line or phone is also thus a central part of many of the youngsters. It can be contact on a daily or less often, but has great importance for young people to get together his life, for young people’s wellbeing and their ability to emotionally put together their difficult life puzzles and for young people’s educational achievement and motivation for school work, as parent/s at home encourages studies.

A presentation of the  study was made  at a workshop – Youth and participation. In this presentation the focus was in the unaccompanied children’s participation in decisions and their relationships with biological parents, foster parents and personnel at the local authority and Solitario.

Under perioden september 2012 till augusti 2014 bedrevs ett arbetsmarknadsprojekt för romer i Västerås stad, Romane Droma. Målet med projektet var att stärka romers möjligheter till inkludering på den svenska arbetsmarknaden. Projektet utvärderades av Mälardalens högskola med hjälp av en programteoretisk ansats. Fyra utvärderingsfrågor formulerades: (1) Hur ser projektets verksamhetsidé och logik ut?, (2) Vilka styrkor och svagheter har projektets verksamhetslogik i förhållande till mål och resultat som förväntas uppnås med projektet?, (3) Hur genomförs de centrala aktiviteterna/interventionerna i projektet?, (4) Vilka är framgångs- och riskfaktorer? Utvärderingens empiriska material utgjordes av projektets egen dokumentation, självvärderingar och intervjuer med projektledare och medarbetare. Utvärderingens resultat visade på ett komplext projekt innehållande många aktiviteter. Utvärderingen visade på och diskuterar styrkor och svagheter í verksamhetslogiken såväl som i genomförandet av aktiviteter samt summerar framgångs- och riskfaktorer avseende projektets måluppfyllelse.

Lärandeprojektet Vård på lika villkor har varit en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting som pågått mellan 2011 och 2014. Målet med projektet har varit att utveckla arbetssätt och metoder som kan främja en mer jämlik första linjens vård. Inom ramen för projektet har SKL uppdragit åt forskare vid Mälardalens högskola att göra områdesbeskrivningar för de sju medverkande vårdverksamheterna.

Syftet med områdesbeskrivningarna är försöka ge en jämförbar beskrivning av de medverkande sju verksamheterna i projektet. Beskrivningen är gjord utifrån relevant statistik och demografi ska data på patientnivå, samt utifrån organisatoriska förutsättningar och resurser. Förhoppningen är att dessa uppgifter kan ge ökad förståelse för vilka patienter som fi nns i området och fungera som ett stöd i arbetet för en mer jämlik vård.

Developing a program theory for a project and evaluate the project based on this program theory has both its merits and limitations. These merits and limitations in turn may be depend on the existing attitude towards a particular program theory. This study is about exploring how different phases and parts of the national learning project Care on equal terms (2011-2014) functioned in relation to the program theory developed in the beginning of the project. The result shows that the program theoretical perspective on the project contributed to a better structuring of the various forms of evaluation, given a broader understanding of the project's components and provided better opportunities to improve monitoring of the project by the research team in collaboration with the project management of the Swedish Association of Local Authorities and Regions (SALAR) and the participating health care units.

Syftet med följeforskningen var att följa upp hur deltagare från IDEDI-utbildningen, som hölls under hösten 2019 i Eskilstuna kommun i samarbete med Fryshuset, haft möjlighet att praktiskt använda de presenterade verktygen och erhållna kunskaperna från utbildningen för att motverka att unga vänder sig till destruktiva miljöer eller grupper.

Under fyra workshops hösten 2020 samtalades med åtta deltagare från Ung Fritid och mötesplatser och mötesplatser och en deltagare från Tjejjouren Meja (numera Ungdomsjouren) i Eskilstuna kommun. För öppna samtal har en tydlig ambition om ömsesidighet hållits vid liv. Under rådande omständigheter blev det så att ett begränsat antal deltagare kunde vara med i följeforskningsprojektet vilket är en begränsning för studien även om vi inte hade andra valmöjligheter. Men i spridningskonferensen online bjöd vi alla deltagare för IDEDI-utbildningen för ett öppet samtal om våra resultat.

Samtalen under workshops, i mindre grupper inom workshops samt deltagarnas skriftliga eftertankar i samband med varje workshop vittnar om en hel del intressanta reflektioner kring utbildningens relevans och användbarhet. Överlag vittnar deltagarnas reflektioner om att IDEDI utbildningen erfarits som lärorik och användbar. Den har i sin helhet bidragit till ett större tänkande och reflekterande bland deltagarna kring metoder de kan använda sig av i den egna verksamheten.

Covid-19 började som en hälsokris och växte snabbt till en omfattande samhällskris – i det privata och offentliga livet, nationellt och internationellt, lokalt och globalt. Syftet med denna artikel är att bidra med kunskap om människors oro under covid-19-pandemins första fas i Sverige. Oro studeras utifrån sociodemografiska faktorer, socialt kapital samt människors bedömningar av nationella åtgärder och potentiella hot. Studiens teoretiska ramverk utgår från begrepp och teorier om oro och socialt kapital. Data samlades in i Sverige under april–maj 2020 med hjälp av en webbaserad enkät om människors erfarenheter av covid-19-pandemin. Genom multipel regressionsanalys och multipel korrespondensanalys fann vi att graden av oro är nära kopplad till bedömningen av nationella åtgärder som felaktiga, samt till uppfattningen att själva viruset covid-19 är det största hotet (i jämförelse med ekonomiska eller sociala konsekvenser av pandemin). Dessa faktorer var även relaterade till högre ålder, kronisk sjukdom samt lågt socialt kapital. Artikeln pekar på ett behov av mer sociologisk forskning – både kvantitativ och kvalitativ – om pandemins olika konsekvenser i vardagslivet.

Forskningscirkel  arena för verksamhetsutveckling i mångfald är en slutrapport av forskningscirkelarbetet inom projektet JämBredd, 2009-2011. I antologin presenteras projektet teoretiska referensram med mångfald, intersektionalitet och interkulturalitet samt erfarenheter av forskningscirkelarbetet i skola, förskola, omsorg, service och arbetslivet. Tio olika forskare från Mälardalens högskola har lett varsin forskningscirkel och skrivit om sina erfarenheter i olika kapitel. Antologin ger en bred bild av interkulturell verksamhetsnära forskning.

Tillsammans för barnens bästa i Sörmland, är en länsgemensam utvecklingssatsning i Sörmland. Satsningens målsättning är bättre fysisk och psykisk hälsa för Sörmlands barn. Arbetet sker i samverkan mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola. Fokus för satsningen är att ta fram och påbörja implementeringen av en praktiskt förankrad och beslutad modell för samverkan med barns behov i fokus. Denna rapport är delrapport två i följeforskningen gällande Tillsammans för barnens bästa i Sörmland. Delrapport 1 berörde initiering och uppstart av utvecklingsarbetet och denna rapport fokuserar på den aktiva fas som följt efter uppstart med konkretisering och pilotprojekt.

Fokus i följeforskningen är processen, framgångar, risker och hinder, förbättringsmöjligheter samt förutsättningen att fortsatta utvecklingsarbetet när den finansierade tiden tar slut 2023. Datamaterialet i delstudien är i huvudsak utvecklingsarbetets egen dokumentation och självrapporteringar, observationer vid gemensamma möten under utvecklingsarbetet samt intervjuer. En gruppintervju med åtta deltagare gjordes inom ramen för Lärande workshop 2 i slutet av november 2022 och tre kompletterande intervjuer gjordes efter gruppintervjun. 

Utvecklingsarbetet har gått in i en mer aktivitetsorienterad fas. Det har genomförts uppstartsträffar för pilotprojektet Barn i behov av stöd utifrån en NPF- liknande problematik i Gnesta, Katrineholm och Strängnäs. Projektet gäller barn med problematik som förknippas med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Tillsammans för barnens bästa i Sörmland har även, utifrån dialog med olika intressenter, identifierat sju nyckelaspekter för framgångsrik samverkan:

• En väg in
• Relationer
• Tillit
• Samordning av stöd
• Samlokalisering
• Mobilitet
• Samsyn

Resultaten i delstudien är starkt överlappande med resultaten i den första delstudien, intervjupersonerna ser engagemang och bred förankring som viktiga framgångsfaktorer. Viktiga riskfaktorer är fortfarande omsättning på chefs- och personalnivå. I den första delstudien lyftes målen som en risk, därför att de var effektmål mer än projektmål. I denna fas har målen bedömts vara en tillgång. Målens vaghet har kunnat användas som en resurs i arbetet med att konkretisera och diskutera vad målen kan innebära för olika verksamheter och olika barn.  

Under den mer aktivitetsinriktade fasen har några nya frågor aktualiserats i intervjuerna. En sådan fråga är skolans brist på länsgemensamma beslutsarenor, något som ses som en utmaning när det gäller att fatta länsövergripande beslut och för huvudmännens möjligheter att representera varandra. När arbetet blir konkret blir det också tydligt att ambitionen att förbättra för alla barn i Sörmland kan bli svårt att realisera i Tillsammans för barnens bästa i Sörmland. Detta lyfts bland annat i arbetet med pilotprojekten. Det har inneburit en konkretisering och en förankring av samverkansmodellen i de kommuner som berörs. Det har också skapat möjligheter att förbättra situationen för barn med NPF-liknande problematik i de olika miljöerna. I intervjuerna lyfts dock även farhågor om att delprojektet ska resultera i lokala lösningar som inte går att generalisera/applicera på situationen för barn med likande problematik i andra kommuner i länet.  

I intervjuerna lyfts upplevelser och erfarenheter av processen, under projektfasen, som lärdomar för att upprätthålla och främja framgångar, förebygga risker och hinder, samt att sätta i gång förbättringar i det fortsatt utvecklingsarbetet. En generell rekommendation är att identifierade framgångar, risker/hinder och förbättringsförslag tas som utgångspunkt för förbättringsarbetet i fortsättningen. Några övergripande rekommendationer:

1. Fokusera på att säkerställa en basnivå för samverkan som når alla barn i Sörmland, exempelvis tillgång till en familjecentral.
2. Säkerställ att det finns möjlighet att dra nytta av lärdomar från pilotprojekten när dessa når resultat. Det är viktigt att resultaten lyfts från det lokala perspektivet till det regionala, så att erfarenheterna kan generaliseras i utveckling för alla barn i Sörmland.
3. Säkerställ att arbetet inte bara handlar om psykisk ohälsa, inkludera även hälsofrämjande insatser för barn med exempelvis funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar. Kanske kan det ske i samband med arbete med välmåendehjulet.  
4. Säkerställ att det tas hänsyn även till andra livsvillkor, som exempelvis ekonomiska villkor, i arbetet att främja barns hälsa.  
5. Mobilisera Tillsammans för barnens bästas beslutade mål och arbetssätt som en utgångspunkt och resurs i nya statliga satsningar.
6. För att inte riskera att arbetet avstannar, formulera snarast en plan för fortsättning (gärna förlängning) i form av fortsatt praktisk testning av nya samverkansformer och implementering av modellen.

De som har en ställföreträdare, vilka kallas för huvudmän, är en sårbar grupp eftersom de i många fall är beroende av andra för att kunna klara sig i sin vardag. Människor som av fysiska eller psykiska orsaker inte kan föra sin egen talan i rättsliga frågor kan få hjälp i form av en ställföreträdare enligt föräldrabalken. En ställföreträdare träder in i huvudmannens ställe i en rad situationer där huvudmannen behöver hjälp. Huvudmännens relationer till ställföreträdare har stor betydelse för huvudmännens levnadsvillkor i vardagen.

Syftet med denna förstudie har varit att undersöka huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag. Förstudiens frågeställningar är följande: Vilka förväntningar har huvudmännen på sin ställföreträdare? Vilka erfarenheter har huvudmännen av hjälp från ställföreträdare i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna klara sig på egen hand i sin vardag? Hur upplever huvudmännen tilltron till sin egen förmåga att kunna påverka vilken hjälp de kan få av sin ställföreträdare? Vilka utvecklingsområden finns avseende hjälp genom ställföreträdarskap och huvudmännens tilltro till sin egen förmåga?

Ett praktiskt och erfarenhetsbaserat lärande och utveckling har stått i centrum i förstudiens design redan från början genom ett praktiknära och deltagarbaserat forskningsperspektiv. Både tematiskt öppna frågor och slutna frågor användes vid datainsamling. Beroende på deltagarnas behov och kognitiva funktionsnedsättning gavs kompletterande förklaringar av frågorna.

Huvudmännens förväntningar på och erfarenheter av att leva med hjälp från god man eller förvaltare för att kunna klara sig i sin vardag visar intressanta resultat. Likheter och skillnader om hjälp från ställföreträdare ger en bra grund för vidare utvecklingsarbeten. En generell slutsats är att det görs en del goda arbeten för huvudmännen, men det behövs en del förbättringar också. Följande rekommendationer vill vi särskilt uppmärksamma:

- Goda exempel och framgångsfaktorer i ställföreträdarskap bör tas tillvara och synliggöras

- Vad som ingår i ställföreträdarskap enligt bestämmelser bör tydliggöras mer både för huvudmännen och ställföreträdare

- Utbildningsinsatser för ställföreträdare bör ses över och kunskaper om olika typer av funktionsnedsättning som huvudmännen har ges tillräckligt

- En heterogen grupp framträder där tilltron till förmågan och förväntningar och erfarenheter varierar till en viss del, vilket är ett tecken på att dialog, samråd och lyhördhet bör prioriteras i fortsatt utvecklingsarbeten

Background: Older adult care organizations face challenges today due to high personnel turnover and pandemic-related obstacles in conducting training and competence development programs in a time-sensitive and fit-for-purpose manner. Digital microlearning is a method that attempts to meet these challenges by more quickly adapting to the educational needs of organizations and individual employees in terms of time, place, urgency, and retention capacity more than the traditional competency development methods. Objective: This study aimed to determine if and how an app-based digital microlearning intervention can meet older adult care organizations' personnel competency development needs in terms of knowledge retention and work performance. Methods: This study assessed the use of a digital microlearning app, which was at the testing stage in the design thinking model among managerial (n=4) and operational (n=22) employees within 3 older adult care organizations. The app was used to conduct predetermined competency development courses for the staff. Baseline measurements included participants' previous training and competency development methods and participation, as well as perceived needs in terms of time, design, and channel. They then were introduced to and used a digital microlearning app to conduct 2 courses on one or more digital devices, schedules, and locations of their own choice during a period of similar to 1 month. The digital app and course content, perceived knowledge retention, and work performance and satisfaction were individually assessed via survey upon completion. The survey was complemented with 4 semistructured focus group interviews, which allowed participants (in total 16 individuals: 6 managerial-administrative employees and 10 operational employees) to describe their experiences with the app and its potential usefulness within their organizations. Results: The proposed advantages of the digital microlearning app were largely confirmed by the participants' perceptions, particularly regarding the ease of use and accessibility, and efficiency and timeliness of knowledge delivery. Assessments were more positive among younger or less experienced employees with more diverse backgrounds. Participants expressed a positive inclination toward using the app, and suggestions provided regarding its potential development and broader use suggested a positive view of digitalization in general. Conclusions: Our results show that app-based digital microlearning appears to be an appropriate new method for providing personnel competency development within the older adult care setting. Its implementation in a larger sample can potentially provide more detailed insights regarding its intended effects.

Objectives: This study examined the associations between sexual orientation of young people and their health and risk behaviours in Thailand and Sweden, and to explore similarities and differences between the countries. Study design: A cross-sectional study using data from the Life and Health – Young surveys in Thailand and Sweden. Three different statistical analyses were used to examine the associations of the variables. Results: In total, 3869 students aged 16–18 years old were included: 1488 Thai students and 2381 Swedish students. Significantly more Thai (20%) than Swedish (9%) students identified themselves as bisexual, homosexual or unsure (p < .001). Bivariate analysis showed that, in Thailand, self-harm was more often reported by the homosexual, unsure, and bisexual groups than by the heterosexual group (p = .005). In Sweden, early sexual debut was more often reported by the unsure, bisexual, and homosexual groups than by the heterosexual group (p = .033). Multiple logistic regression analysis showed that homosexual and unsure sexual orientations were significantly associated with self-harm (p < .05) among Thai students. Unsure sexual orientation was significantly associated with early sexual debut (p = .04) among Swedish students. Multiple correspondence analysis indicated that sexual orientation was associated with health and risk behaviours, and varied by different subcategories of students’ backgrounds such as country, sexual orientation, family structure and adult support. Conclusions: Sexual minority young people reported more risk behaviours and poorer health than their heterosexual counterparts. The findings are useful for policy programmes on sexual and reproductive health and rights of young people.

Life and health of young people in relation to their sexual orientation: A study in Thailand and Sweden

Anchalee Thitasan ^a*, Osman Aytar ^b, Eva-Maria Annerbäck ^c, Marianne Velandia ^d

^a Obstetric Department, Boromarajonnani College of Nursing Sunpasittiprasong, Muang, Ubon Ratchathani, 34000

^b School of Health, Care and Social Welfare, Mälardalen University, P.O. Box 325, SE-631 05, Eskilstuna, Sweden

^c Centre for Clinical Research, Uppsala University, Eskilstuna Sweden.

^d School of Health, Care and Social Welfare, Mälardalen University, P.O. Box 883, SE-721 23, Västerås, Sweden

Corresponding Author Anchalee Thitasan; E-mail: anrakar@yahoo.com

Abstract

Background: In many societies sexual minorities are not fully accepted. The experiences of oppression, stigma and discrimination may negatively influence young people’s life and health, in relation to the heterosexual norm as a standard. There is a lack of studies comparing sexual orientation of young people in relation to their living conditions and health between Asian and European countries, therefore Thailand and Sweden were purposively selected. In Sweden youth friendly services concerning sexual and reproductive health and rights are provided for all young people through youth clinics. Unlike in Sweden, young people in Thailand are likely to receive less support regarding sexual health and sexuality. This can lead to different health consequences especially among sexual minority groups.

Objectives: The aim of this study was to examine associations between sexual orientation and life and health of young people in Thailand and Sweden.

Study design: A cross-sectional study was performed using data from the Life and Health – Young surveys in Thailand and Sweden in year 2014. Data were analyzed for grade 11 students in Thailand (n=1,488) and year 2 students in Sweden (n=2,381). Multiple correspondence analysis was used to examine the association among variable categories of sexual orientation, living conditions, lifestyles and health variables. Preliminary result showed that students who identified themselves as bisexual, homosexual or unsure sexual orientation were more closely related with self-harm and poor health than their heterosexual counterparts. Conclusion: Sexual orientation was associate with life and health of young people both in Thailand and in Sweden. The findings can be beneficial to improve health and wellbeing of young people in relation to their sexual orientation.

Risk factors for being a victim of sexual violence of young people in Thailand and Sweden

Anchalee Thitasan ^a*, Osman Aytar ^b, Chularat Howharn ^c, Eva-Maria Annerbäck ^d, Marianne Velandia^e

^a Obstetric Department, Boromarajonnani College of Nursing Sunpasittiprasong, Muang, Ubon Ratchathani, 34000

^b School of Health, Care and Social Welfare, Mälardalen University, P.O. Box 325, SE-631 05, Eskilstuna, Sweden

^c Praboromrajchanok Institute for Health Workforce Development, Ministry of Public Health, Thailand,

24/64 Soi Thanphuying Ngamwongwan Rd. Ladyao Chatuchak Bangkok 10900 Thailand

^d Centre for Clinical Research, Uppsala University, Eskilstuna Sweden.

^e School of Health, Care and Social Welfare, Mälardalen University, P.O. Box 883, SE-721 23, Västerås, Sweden

Corresponding Author’s E-mail: anrakar@yahoo.com

Abstract

Background: Young people both girls and boys worldwide have been a victim of sexual violence. Sexual violence can have physical and mental effects on the victims. Sexual violence remains highly stigmatized in all settings, therefore levels of disclosure of the assault can vary between countries and can be associated with multiple factors. It is worthy to get better understanding of risk factors for being a victim of sexual violence as it can be used to inform programs seeking to promote sexual and reproductive health of young people. Aim: To examine sexual violence and associations with background factors and other types of violence in Thailand and Sweden.  Method: A cross-sectional comparative study was performed among 7,334 high schools students who participated in the 2014 Life and Health Young survey in Thailand and Sweden. Data were analyzed for grade 9 and 11 or year 2 students (2,717 Thailand, 4,617 Sweden). Multiple logistic regression was used to investigate the associations of demographic factors, substance use, life in school, violence, mental health, and sexual violence. Preliminary results: About 7.3% of the students in Thailand (6.8% girls and 8.1% boys) and 5.6% of students in Sweden (5.8% girls and 5.5% boys) were exposed to sexual violence. Prevalence of sexual violence was not different between girls and boys in each country. After controlling demographic factors, sexual violence of the students in the two countries was associated with getting beaten by adult and being bullied. Feeling depressed and feeling bad during the last three months were associated with sexual violence among the students in Sweden but not among the students in Thailand. Regarding to gender difference, in Thailand, sexual violence was associated with getting beaten by adult among girls but not among boys. In Sweden, sexual violence was associated with feeling bad during the last three months among boys but not among girls. Conclusions: Sexual violence and a risk of becoming sexual violence victim vary by countries. To get better understanding of the risk of becoming sexual violence victim a disparity of personal factors of young people in individual level needed to be considered.