Kandidatuppsatsen som utfördes under VT 2011 beskriver och jämför Bombardier PPC, Ericsson, Scania och SKF:s expansionsstrategier i Kina. För att ta reda på hur och varför svenskrelaterade teknikföretag expanderar i Kina har nya modeller à la Rune & Sadeghs (2005) samt en kompletterande expansionsmodell tagits fram, Expansionstrappan. Huvudsakliga slutsatser är följande:
- Den kinesiska marknaden är fortfarande viktig för svenska teknikföretag p.g.a. sin storlek, dess aktörer, landets tillväxt och den kostnadseffektiva produktionen.
- Bombardier PPC, Ericsson, Scania och SKF expanderar eller närvarar idag i Kina främst av kostnads- och konkurrensdrivna skäl.
- Michael Porters differentierings- och segmenteringsstrategier används av företagen, däremot är Uppsalamodellen av Johansson & Weidersheim samt Vahlne & Johansson inte aktuell för företagens expansion.
- Anpassningsvilja och företagskontroll är betydande faktorer vid expansion i Kina.
- Joint Venture är det vanligaste sättet att starta produktion i Kina.
- Tre av företagen har använt sig av representationskontor och agenter för att ta sig in på den kinesiska marknaden. Företagen blev uppmanade av myndigheterna att gå över till ett JV-samarbete däremot valde Scania att stanna kvar med sina representationskontor. Bombardier PPC etablerade sig med hjälp av ett JV och följde samma strategi som Ericsson och SKF och började expandera med JV: n och WFOE:s.
- Scania har planer på att expandera i Kina i framtiden. SKF expanderar i Kina idag. Bombardier PPC och Ericsson fokuserar på att hålla kvar sin nuvarande ställning på den kinesiska marknaden.
- I framtiden förväntas svenska teknikföretag i större utsträckning exportera sina kinesiskproducerade produkter till övriga världen.