Ojämlikhet i hälsa är ett omfattande folkhälsoproblem. Somliga gruppers hälsotillstånd riskeras i större utsträckning än andra. Publikationer från nationella myndigheter samt internationell forskning påvisar det faktum att homosexuella, bisexuella, transpersoner, queer och intersexpersoner [HBTQI] är en grupp som löper större risk att insjunkna i psykisk ohälsa. Ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv bör därför hälsofrämjande arbetssätt som förbättrar gruppens psykiska hälsa belysas. Med den utgångspunkten syftar studien till att beskriva olika offentliga och ideella aktörers erfarenheter av att främja psykisk hälsa bland HBTQI-personer. Studien tillämpar en kvalitativ metod, med ett målstyrt snöbollsurval och semistrukturerade intervjuer med sex olika aktörer. Materialet har bearbetats genom en analysprocess som gjorts i form av en manifest innehållsanalys.
Slutsatserna som kan dras utifrån resultatet av aktörernas erfarenheter, är fem hälsofrämjande arbetsmetoder som förbättrar den psykiska hälsan hos HBTQI-personer. Det är kunskapshöjande insatser, tvärsektoriell samverkan, meningsfulla aktiviteter, intersektionellt och långsiktiga arbetssätt. Aktörernas positiva erfarenheter är det faktum att det finns många möjligheter i arbetet och yrkesrollerna. Aktörerna beskriver också positiva erfarenheter av samverkan, och menar att det är en viktig framgångsfaktor i det hälsofrämjande arbetet. De negativa erfarenheterna som aktörerna beskriver är kunskap-och resursbrister, samt svårigheter att nå målgruppen. De utmaningarna beskrivs som särskilt märkbara i mindre städer.
Bakgrund: Nyexaminerade sjuksköterskor kan uppleva en omfattande och påfrestande förändring när de äntrar arbetslivet. Övergångsprocessen från student till yrkesverksam kan vara nästintill chockartad på grund av psykosociala faktorer, och påverka hälsan negativt. Ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv bör problemet undersökas med anledningen att bidra till mer kunskap inom området.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka nyexaminerade sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av övergången från student till yrkesverksam i relation till den psykosociala hälsan.
Metod: En kvalitativ metod tillämpades med ett målinriktat- snöbollsurval. Sex informanter inkluderades, samtliga hade genomgått övergången från sjuksköterskestudent till yrkesverksam sjuksköterska. Individuella semistrukturerade intervjuer valdes som intervjuform, och en manifest innehållsanalys användes som analysmetod.
Resultat: Uppsatsens resultat består av två huvudkategorier. Den första är tidens betydelse på den psykosociala hälsan. Brist på arbetslivserfarenhet kan upplevas som en osäkerhet i yrkesrollen vilket kan påverka den psykosociala hälsan negativt. Däremot med mer arbetslivserfarenhet utvecklades ett självförtroende i yrkesrollen, som i sin tur främjade den psykosociala hälsan. Den andra huvudkategorin är resursers betydelse på den psykosociala hälsan. Interna och externa resurser underlättade övergången, och bidrog till ett positivt psykosocialt mående. Medan brist på resurser försvårade övergången och välmåendet.
Slutsats: Faktorerna tid och resurser påverkade övergången och den psykosociala hälsan. Det framkom även att nyexaminerade sjuksköterskor inte är tillräckligt yrkesförberedda och att förbättringar bör ske inom utbildningen och på arbetsplatsen för att underlätta övergången. Utöver det hade även Antonovskys teori om känsla av sammanhang, betydelse. Teorins tre komponenter, hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet var centrala vid övergången.