https://www.mdu.se/

Studiens syfte var att kartlägga vilken typ av arbete folkhälsostudenterna går vidare till efter avslutad utbildning och i vilken utsträckning utbildningen motsvarar kraven i folkhälsorelaterat arbete. En postenkät skickades till 195 personer som skrivit examensarbete (svarsfrekvens 84 %). Resultatet visar att 74 procent av respondenterna förvärvsarbetar och av dessa bedöms två tredjedelar ha ett folkhälsorelaterat arbete. Respondenterna fick bedöma i vilken utsträckning det nuvarande arbetet innefattar olika färdigheter samt i vilken utsträckning utbildningen har givit dessa färdigheter. Av studien framkommer att kraven på självständighet och samarbete är höga i arbetslivet och att utbildningen inte fullt ut förmår att tillgodose dessa krav. Studien visar också att några av utbildningens främsta styrkor är att den ger färdigheter i rapportskrivande, kritiskt tänkande samt att kunna förespråka ett folkhälsovetenskapligt perspektiv. Den främsta svagheten som framkommer är att utbildningen har otillräcklig arbetslivsanknytning. Studiens resultat kan ge vägledning i det fortsatta kvalitetsarbetet med folkhälsoutbildningen.

Tidigare forskning har visat på samband mellan olika arbetsorganisatoriska faktorer och anställdas hälsa. Dessutom framkommer att både individinriktade och organisatoriskt inriktade hälsoinsatser har betydelse för arbetsrelaterad hälsa. Ett annat resultat som tydliggörs i forskningsöversikter är att hälsointerventioner på arbetsplatsen bör ha en bred ansats, där individinriktade och organisatoriska insatser kombineras, för att vara som mest effektivt. Samtidigt finns det kunskapsluckor gällande vilken typ av hälsoinsatser som arbetsgivare erbjuder sina anställa och i vilken utsträckning utbudet utnyttjas. Arbetsgivares organisatoriska stöd för hälsoarbete är ett annat område som behöver belysas vidare. Avsikten med denna studie är därför att undersöka vilka hälsoinsatser som erbjuds vård- och omsorgspersonal i ett urval av svenska kommuner samt hur det överensstämmer med personalens uppfattningar om arbetsgivarens insatser samt den egna hälsan.

Mer specifikt är syftet med studien att undersöka: (1) arbetsgivarens utbud av hälsofrämjande insatser, (2) sambanden mellan olika typer av hälsofrämjande insatser och självskattad hälsa bland de anställda, (3) sambanden mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas uppfattningar av det hälsofrämjande arbetet. Studien genomfördes genom enkäter till förvaltningschefen respektive arbetstagarna inom vård- och omsorg i ett slumpmässigt urval av 60 av Sveriges 290 kommuner. Arbetsgivarenkäten omfattade: 1) arbetsorganisation 2) verksamhetsstyrning 3) hälso- och arbetsmiljöarbete samt 4) företagshälsovård. Dessa data analyserades sedan i förhållande till tidigare insamlade aggregerade enkätdata från 9 270 anställda beträffande hälsa, sjukfrånvaro samt uppfattningar om det hälsofrämjande arbetet i samma kommuner. Alla analyser genomfördes på kommunnivå med metoder för icke-parametrisk statistik.

Resultaten visar att individuellt inriktade hälsofrämjande insatser är mer vanligt förekommande (finns i c:a 80% av kommunerna) än organisatoriskt inriktade insatser (finns i c:a 50% av kommunerna). Båda typerna av åtgärder är dock relaterade till ett bättre hälsoläge bland personalen. Kommuner med ett bredare utbud av individinriktade hälsofrämjande åtgärder har bättre hälsa bland personalen. Det finns också en överensstämmelse mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas rapportering av utbudet. Av de organisatoriska insatserna så kan förekomsten av särskilt utsedda resurspersoner för hälsoarbete (hälsosamordnare, hälsoombud/ friskvårdsinspiratör) samt genomförandet av lokala hälsoprojekt relateras till de anställdas hälsa. Däremot finns det inget samband mellan detta organisatoriska stöd och hur nöjda arbetstagarna är med arbetsgivarens insatser. Vidare kunde inte chefsstöd för hälso- och arbetsmiljöarbetet relateras till de anställdas hälsa. Det samma gäller förekomsten av mer generella policys och faktorer i organisationsstrukturen.

Denna studie bidrar med kunskap om utbudet av hälsofrämjande insatser samt olika kommunala arbetsgivares sätt att organisera hälso- och arbetsmiljöarbete. Resultaten om att individinriktade insatser är mer vanligt förekommande än organisatoriska insatser överensstämmer med tidigare forskning. Samtidigt kan både individinriktade insatser och organisatoriska insatser relateras till de anställdas hälsa. Dessutom har arbetsgivare med ett mer ambitiöst utbud av insatser ett bättre hälsoläge bland de anställda. Resultaten visar att det finns anledning för arbetsgivare att implementera såväl individinriktade som organisatoriskt inriktade insatser. Resultaten är i linje med teorier om hälsofrämjande arbetsplatser, men har tidigare inte belysts i någon större utsträckning bland ett större antal arbetsgivare i offentlig sektor.

Aim

The aim of this explorative study was to investigate the employers’ management characteristics, their provision of workplace health promotion (WHP) measures, and employee satisfaction with WHP in relation to employee health in Swedish municipal social care organizations.

Subjects and methods

A cross-sectional design was used, and questionnaires were sent to top managers (representing the employer) and employees in a nationwide random sample of 60 of the 290 municipal organizations for the social care of elderly and disabled people in Sweden. The questionnaire data from the 60 managers were linked to aggregated employee data concerning self-rated health and satisfaction with WHP from a representative sample of 8,082 employees in the same organizations. All analyses were performed at the organizational level using independent t-test, Spearman’s rank correlation and multiple linear regression analysis.

Results

In the multivariate analysis, the organizational WHP index (i.e. local WHP projects and WHP coordinators), individual WHP index (i.e. health profile assessment, fitness activities and medical check-up), and the level of employees’ satisfied with WHP were associated with employee health (F = 9.64, p < 0.001, adjusted R² = 0.48). General organizational and management characteristics were, however, not statistically related to employee health.

Conclusion

The results suggest that the provision of individual-directed and organizational-directed health-specific measures were related to employee health in Swedish municipal social care organizations and, therefore, can be part of a comprehensive approach to address WHP.

Purpose - The purpose of this paper is to investigate general psychosocial work conditions and specific workplace health promotion (WHP) measures in relation to employee health and sickness absence in Swedish municipal social care organizations. Design/methodology/approach - In a random sample of 60 out of the 290 municipalities in Sweden, 15,871 municipal social care employees working with elderly and disabled clients were sent a questionnaire concerning psychosocial work environment, WHP, and self-rated health. The responses (response rate 58.4 per cent) were complemented by register data on sickness absence (&amp;gt;14 days). All data were aggregated to employer level. Findings - A structural equation modelling analysis using employer-level data demonstrated that employers with more favourable employee ratings of the psychosocial work conditions, as well as of specific health-promoting measures, had better self-rated health and lower sickness absence level among employees. Practical implications - The results from this representative nationwide sample of employers within one sector indicate that employers can promote employee health both by offering various health-specific programmes and activities, such as work environment education, fitness activities, and lifestyle guidance, as well as by forming a high-quality work environment in general including developmental and supportive leadership styles, prevention of role conflicts, and a supportive and comfortable social climate. Originality/value - This study with a representative nationwide sample demonstrates: results in line with earlier studies and explanations to the challenges in comparing effects from specific and general WHP interventions on health.

Det be­hövs mer kunskap om hur arbetshälsan på­verkas av ledarskap och organisa­to­riska åtgärder och vilka åtgärder som är mest effektiva. Vid FALF-konferensen 2010 presenterades resultat från en studie om regionala skillnader i sjukfrånvaro hos kommunanställda baserat på personalens perspektiv (Åkerlind I, Ljungblad C, Granström F: Verksamhetsstyrning, arbetsmiljö och hälsa i kommunal vård och omsorg). Dessa resultat visade att skillnaderna mellan kommuner i personalens självskattade hälsa och sjukfrånvaro var relaterad till såväl utbud och deltagande i konkreta hälsofrämjande aktiviteter som till hur nöjd man var med ledarskapet och organisationsklimatet på arbetsplatsen. I det nu aktuella projektet belyses samma förhållanden utifrån vad arbetsgivaren i dessa kommuner rapporterar. Syftet har varit att belysa om arbetsgivare med ett mer aktivt hälso- och arbetsmiljöarbete har ett bättre hälsoläge bland personalen och vilka åtgärder som i så fall har betydelse.

Ett frågeformulär (personalenkäten) med fokus bl.a. på ledarskap, organisationskultur, socialt klimat, hälsofrämjande åtgärder och självskattad hälsa, skickades ut till ett representativt urval av 15 000 anställda inom kommunal vård och omsorg om äldre och funktionshindrade i ett slumpmässigt urval av 60 av Sveriges 290 kommuner. En databas med aggregerade data från frågeformuläret samt registerdata om sjukfrånvaro hos de anställda i de 60 kommunerna konstruerades. Ett annat frågeformulär (arbetsgivarenkäten) skickades till den högsta chefen inom förvaltningen för vård och omsorg i samma kommuner. Denna enkät omfattade 1/ grundläggande fakta om organisationen, 2/ verksamhetsstyrning, 3/ hälso- och arbetsmiljöarbete samt 4/ företagshälsovård. Samband på kommunnivå mellan enkätdata och aggregerade data om personalens hälsa och sjukfrånvaro analyserades med hjälp av icke-parametrisk statistik.

Resultaten från arbetsgivarenkäten visar att varken antalet chefer och anställda eller antalet anställda per chef var relaterat till hälsa och sjukfrånvaro. Inte heller kommunernas ambitionsnivå när det gäller kvalitetsarbete och verksamhetsstyrning i allmänhet hade något samband med utfallsmåtten. Däremot fanns tydliga samband mellan personalens självskattade hälsa och vissa aspekter av kommunens insatser beträffande hälso- och arbetsmiljöarbetet. När det gäller ledningens organisatoriska stöd för personalens hälsa var genomförandet av lokala hälsoprojekt särskilt viktigt. Även förekomsten av särskilt utsedda resurspersoner för hälsoarbetet (samordnare, hälsoutvecklare, hälsoombud, friskvårdsinspiratörer) hade betydelse. Det samma gäller utbudet av konkreta hälsofrämjande åtgärder som riktar sig till individer. Det fanns dessutom en god överensstämmelse mellan arbetsgivarnas och medarbetarnas rapportering om detta utbud, vilket ytterligare understryker dess betydelse. Däremot hade inte förekomsten av skriftlig policy för hälsofrämjande arbete eller olika former av chefsstöd i hälso- och arbetsmiljöarbetet någon betydelse (med undantag för konsultstöd i det systematiska arbetsmiljöarbetet). Alla kommuner var anslutna till företagshälsovård. Förekomsten av rutiner för behovsinventering och uppföljning av företagshälsovårdens insatser var relaterad till lägre sjukfrånvaro.

Undersökningen visar alltså att en hel del av den stora variationen i personalens hälsa mellan olika kommuner kan relateras till arbetsgivarens sätt att organisera hälso- och arbetsmiljöarbete. Kommuner med ett mer aktivt hälso- och arbetsmiljöarbete har ett bättre hälsoläge bland personalen, vilket i sin tur är relaterat till lägre sjukfrånvaro. Såväl individorienterade insatser (brett utbud av hälsofrämjande aktiviteter) som organisatoriskt stöd (lokala hälsoprojekt och resurspersoner för kompetensstöd och samordning i hälsoarbetet) har betydelse. Ett mer genomtänkt och målinriktat sätt att använda företagshälsovården har dessutom ett direkt samband med lägre sjukfrånvaro. Undersökningen visar alltså att det finns starka skäl för arbetsgivarens att tillämpa en medveten och aktiv hälsofrämjande strategi. Resultaten är i linje med aktuella teorier om hälsofrämjande arbetsplatser, men dessa har tidigare inte har kunnat styrkas genom studier av skillnader mellan många olika arbetsgivare i samma bransch.

A comparative study of the social care organizations in a representative sample of 60 out the 290 municipalities in Sweden demonstrates significant associations between the employer’s way of organizing the work and the employees’ health and sickness absence. Specific workplace health promotion measures, as well as leadership styles and social climate are of importance. External structural regional factors such as sociodemography and labour market, as well as sickness absence culture have influence too, however without reducing the association to the internal factors concerning workplace health promotion, leadership and social climate. Accordingly, there are good reasons for employers to engage in health promotion activities both by individual-directed measures and by organizational support. The same is true for a more general developmental and supportive leadership style.

Introduction

Sickness absence is a growing problem in several European countries. It is a complex bio-psycho-social phenomenon determined by factors at the structural, organisational, group and individual levels in addition to the biomedical level. Variation in sickness absence is often studied in relation to social groups, trades and longitudinally but more seldom in a geographic context. In Sweden there are considerable regional differences in sickness absence. The municipalities are employers with an identical assignment all over the country but with large variation in organization and personnel policy as well as in level of sickness absence among their employees. Municipal employees also constitute a vulnerable group with high level of sickness absence. The aim was accordingly to study to what extent the sickness absence differences between municipalities among their employees are determined by organisational factors at the work place and demographic and socio-economic factors respectively.

Material

A random sample of 60 out of Sweden’s 290 municipalities was selected. A questionnaire with focus on perceived organizational climate, social support, supportive leadership, distributive justice, work commitment, stress, health and absence culture was sent out to a representative sample of 15,000 employees in the sector of nursing and social care of elderly and disabled. The response rate was 58.4%. A database of the 60 municipalities was constructed with aggregated questionnaire data and official register data concerning the number and income level of inhabitants, level of expenses for social care and sickness absence among the municipality employees.

Results

Bivariate analyses revealed a lot of significant covariations between perceived organizational climate, social support, supportive leadership, distributive justice, work commitment, stress and health. Absence culture was only related to health. The level of sickness absence was only related to health and absence culture. The socioeconomic and demographic characteristics of the municipalities were not related to the level of sickness absence. In a multiple regression analysis adjusted for income level and number of inhabitants of the municipalities, health and attitude to sickness absence remained as significant predictors of sickness absence level (R²_adj=.19; p=.003).

Conclusions

Although psychological and social factors at work such as organizational climate and leadership characteristics were related to the employees’ health, they did not have an independent relation to sickness absence. Aggregated data of self-rated health is a relevant indicator of organizational health. Absence culture is an important independent determinant of the level of sickness absence.

Verksamhetsstyrning, arbetsmiljö och hälsa i kommunal vård och omsorg

Ingemar Åkerlind, Cecilia Ljungblad och Fredrik Granström

Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola

Bakgrund

Sverige har en lång tradition när det gäller arbetsmiljöarbete. Genom tillämpad forsk­ning och lokalt arbetsmiljöarbete har riskerna för fysiska skador på grund av olycksfall och kemisk exponering reducerats och belast­nings­skador­na minskats. Trots dessa framsteg har den arbets­­­relaterade ohälsan, som bl.a. visar sig i sjukfrånvaro, inte minskat utan snarare tilltagit under flera perio­der under de senaste de­cen­nierna . De insatser som gjorts tycks inte ha varit till­räck­liga för att åstadkomma en hållbar utveckling av hälsan i arbetslivet. Man har därför på många håll börjat komplettera det traditionella arbetsmiljöarbetet med hälsofrämjande inter­­ventioner riktade till såväl individer, grupper som hela organisationen (Källestål, Bjurvald, Menckel et al., 2004; Åkerlind, Schunder & Frick, 2007). Det behövs dock mer kunskap om vilken betydelse sådana mer omfattande strategier har för de anställdas hälsa och sjukfrånvaro.

Forskningen om hälsa och sjukfrånvaro i arbetslivet handlar till stor del om att kartlägga och ana­ly­sera skillnader med sikte på att upptäcka åtgärdbara orsaker. Oftast studeras skill­nader mellan sociala grupper (yrke, utbildning, social klass, kön, etnicitet, ålder m.m.) samt förändringar över tid. Men det kan också finnas en påfallande varia­tion inom olika grupperingar (t.ex. branscher, företag, kommuner, regio­ner) som inte tycks kunna förklaras av kända riskfaktorer (Szücs, Hemström & Marklund, 2003). Bakgrunden till projektet är de påfallande och relativt stabila skillnaderna i sjukfrån­varo mellan Sveriges kommuner (Riksförsäkringsverket, 2003). Skillnaderna i befolkningen kan delvis förklaras av den stora variationen i näringsstruktur, socio­ekonomi och demografi. Ännu större kommunala skillnader har påvisats när det gäller långtids­frånvaron hos den egna personalen (Hemström, 2001). Dessa skillnader är mer svårförklarade eftersom det gäller en mer homogen grupp med likartade uppdrag och arbetsuppgifter över hela landet. Kom­munerna har dock stor frihet i hur de vill organisera sin verksamhet och sin personal­­politik. Därför är det särskilt intressant att undersöka om sådana skillnader kan kopplas till skillnader i hälsa och sjukfrånvaro. Studien motiveras också av att kommunerna generellt har ett sämre hälsoläge och högre sjukfrånvaro än andra arbetsgivare. Det har genom­förts ett stort antal förebyggande och hälso­främjande projekt och interventioner i olika kom­muner, men kunskapen om effekter och ”best practice” fortfarande är begränsad. Vi är särskilt intres­serade av vilken betydelse arbetsgivarens insatser i fråga om ledarskap och organi­sa­­tion har i jäm­förelse med regionala sociodemografiska och kulturella skillnader som arbets­givaren inte kan påverka.  Enligt Dellve, Karlberg och Allebeck et al. (2006) kan yttre socioekonomiska skillnader beträffande arbetsmarknad och attityder till sjukfrånvaro endast förklara en mindre del av den stora variationen i sjukfrånvaro mellan anställda i olika kommuner. De menar att mycket tyder på att interna faktorer som ledarskap, verksamhetsstyrning och organisation har minst lika stor betydelse. Sådana åtgärder kan innebära såväl individorienterade insatser (möjliggöra deltagande i hälsofrämjande aktiviteter och friskvård) som att organisera arbetet och styra verksamheten på ett mer hälsofrämjande sätt (Chu, Breucker, Harris et al., 2000; Shain & Kramer, 2004).

Syftet med detta projekt är att stu­de­ra variationen i hälsa och sjukfrånvaro mellan olika arbets­platser i re­la­tion till skill­na­der i arbets­organisation, ledarskap och verk­sam­hetsstyrning för att klarlägga om arbets­givare med ett mer aktivt hälso- och arbets­miljö­arbete har ett bättre hälso­­läge bland personalen. Här ingår t.ex. effek­ter av ett aktivt per­sonalinriktat arbete med hälso­främjande insatser i orga­ni­sa­tion­en. Det be­hövs mer kunskap om hur mycket av hälsan som kan på­verkas genom organisa­to­riska åtgärder och vilka åtgärder som är effektivast.

Metod

Ett slumpmässigt urval av 60 av Sveriges 290 kommuner genomfördes. Ett frågeformulär med fokus på ledarskap, organisationskultur och klimat, rollförväntningar, grupparbete, socialt stöd och interaktion, krav och kontroll, distributiv rättvisa, empowerment, hälsofrämjande åtgärder och självskattad hälsa skickades ut till ett representativt urval av 15 000 anställda inom kommunal vård och omsorg om äldre och funktionshindrade i de 60 kommunerna. Svarsandelen var 58,4 procent. En ny data­bas med aggregerade data från frågeformuläret samt registerdata om invånar­antal, inkomstnivå samt sjukfrånvaro hos de anställda i de 60 kommunerna konstruerades.

Bivariata korrelationer mellan de oberoende variablerna och de två beroende variablerna hälsa och sjukfrånvaro beräknades. Ett urval av variabler testades sedan som prediktorer av kommunernas hälso- och sjukfrånvaronivå i en strukturell ekvationsmodell (SEM) för att belysa såväl direkta effekter som indirekta effekter via medierande variabler. Valet av oberoende variabler baserades på signifikanta bivariata korrelationer, resultat från tidigare forskning samt egna hypoteser.

Resultat

Den slutliga modellen (se nedan) visar att den självskattade hälsan och sjuk­frånvaron i de olika kommunerna påverkas dels direkt av hur mycket man satsat på konkreta hälso­främjande åtgärder som riktar sig till individer och grupper och dels indirekt av ledarskapet och orga­nisa­­tions­­klimatet i kommunen. Om medarbetarna tycker att de har ett uppmuntrande ledarskap så upplever de också att de har ett positivare socialt klimat på arbetsenheten och att de trivs bättre i arbets­gruppen samt att de har bättre hälsa som i sin tur är kopplad till lägre sjukfrånvaro. Om de tycker att de får mer hjälp och stöd av chefen så upplever de mindre rollkonflikter (t.ex. motstridiga krav från patienter, anhöriga, chefer och media) och då också ett bättre socialt klimat osv.

Not: Kommunstorlek (antal invånare) och skattekraft (inkomstnivå i kommunen) är med i modellen för att kontrollera att inte sådana faktorer påverkar resultatet.

Slutsatser

Resultaten visar alltså att det finns tydliga samband mellan arbetsgivarfaktorer och med­arbetarnas hälsa och sjukfrånvaro. Både konkreta hälso­främjande åtgärder och ledarskap är faktorer som arbetsgivaren borde kunna påverka genom en medveten och aktiv hälso­främjande strategi. Resultaten är i linje med aktuella teorier om hälsofrämjande arbets­platser, men dessa har tidigare inte har kunnat bekräftas genom studier av skillnader mellan många olika arbets­givare. Resultaten har stor relevans för arbetsgivarens verksamhets­styrning och ledning i kommunal verksamhet.

Referenser

Chu C, Breucker G, Harris N et al. (2000). Health promoting workplaces - international settings development. Health Promotion International 15: 155-167.

Dellve L, Karlberg C, Allebeck P et al. (2006) Macro-organisational factors, the incidence of work disability and work ability among the total work force of HCWs in Sweden. Scandinavian Journal of Public Health 34: 17-25.

Hemström, Ö. (2001). Långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, långtidsarbetslösa och långtidsfriska. Delstudie 1.1 i Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Stockholm: SOU.

Källestål C, Bjurvald M, Menckel E et al. (Red.). Hälsofrämjande arbete på arbetsplatser. Rapport R 2004:32. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Socialdepartementet. (2002). Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet. Slutbetänkande av HpH-utredningen. SOU 2002:5. Stockholm: Socialdepartementet.

Riksförsäkringsverket. (2003). Regionala skillnader i sjukskrivning - Hur ser de ut och vad beror de på? Stockholm: Riksförsäkringsverket, Enheten för analys.

Shain M & Kramer DM. (2004). Health promotion in the workplace: framing the concept; reviewing the evidence. Occupational and Environmental Medicine 61, 643-648.

Szücs S, Hemström Ö & Marklund S. (2003). Organisatoriska faktorers betydelse för långa sjukskrivningar i kommuner. Solna: Arbetslivsinstitutet.

Åkerlind I, Schunder S, Frick K. (2007) Health and work organization. In U Johanson, G Ahonen, R Roslender (Eds.), Work Health and Management Control. Stockholm: Thomson Fakta.

Kontaktperson: professor Ingemar Åkerlind, tfn 021-10 73 47, ingemar.akerlind@mdh.se

Workplace health promotion and absence culture are more important than structural factors as determinants of local differences in sickness absence among social care employees in Swedish municipals

Background

In Sweden there are large unexplained differences in sickness absence between regions as well as between employers within the same trade. The aim was to study sickness absence differences between municipalities in their social care staff in relation to internal workplace factors as well as external structural factors in the local society.

Method

A questionnaire with focus on perceived organizational climate, health, absence culture and workplace health promotion (WHP) was sent out to 15,871 social care employees in a random sample of 60 out of Sweden’s 290 municipalities. The response rate was 58%. A database of the 60 municipalities was constructed with aggregated data from the questionnaire and official registers.

Results

In a Structural Equation Model analysis, lower sickness absence level was related to internal factors (access to and utilization of a broader repertory of WHP measures, a more restrictive absence culture, and better self-rated health) as well as external structural factors (lower rates of sickness absence in the population). Multivariate analyses indicate that WHP measures was the most important predictor followed by absence culture which, however, was mostly determined by external structural factors such as a more favorable situation concerning prosperity, labour market, and standardized mortality rate in the local society. Better self-rated health was determined by encouraging leadership mediated by better social climate at the workplace.

Conclusions

Although the staff sickness absence level is related to local structural factors beyond the control of the manager such as the level of sickness absence in the general population and the local absence culture, the managers’ measures concerning WHP, leadership and organizational climate matter irrespective of these external circumstances.