Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur verksamma pedagoger i förskolan ser på barns språkutveckling och att undersöka vad utvalda pedagoger anser är viktigt för att barnen i verksamheten ska utvecklas språkligt. Uppsatsen baseras på sex intervjuer med pedagoger på två olika förskolor som ligger placerade i områden där miljön utgörs av fristående villor, skog och mark. Avsikten är att ta reda på vad just dessa informanter anser och att sedan sammanställa informationen på så sätt att likheter och skillnader kommer fram. Resultatet av undersökningen visar att verksamheterna på förskolorna är väl grundade i styrdokumenten men att lika stor vikt läggs vid att anpassa arbetet efter de barn som finns representerade i gruppen. Vardagssamtal är det som ses som det viktigaste för att barnens språk ska utvecklas och att man som pedagog har en medvetenhet i sitt sätt att samtala med barnen. Faktorer som en liten del av pedagogerna anser påverkar språkutvecklingen är bl.a. lek och rörelse. En slutsats som kan dras är att pedagogerna i förskolorna arbetar aktivt och medvetet med att utveckla barns språk men att man i vissa fall inte ser till alla de faktorer som skulle kunna underlätta språkutvecklingen. Alla de olika faktorerna som leder till språkutveckling värderas inte lika högt.