Studiens syfte var att undersöka hur några verksamma grundskollärare använde sig av drama som metod i sin engelskundervisning. Utöver de praktiska tillvägagångssätt lärarna använde undersökte studien också vad lärarna ansåg om drama utifrån olika perspektiv. Studien genomfördes med utgångspunkt i ett sociokulturellt synsätt och med kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. I studien deltog åtta lärare. Resultaten från den empiriska undersökningen visade många exempel på hur drama som estetisk lärprocess kan integreras i språkundervisningen. Lärarna arbetade med drama på olika sätt, företrädesvis genom olika former av dialoger. De, i kontrast till vad som framkommer i litteraturgenomgången, tyckte att metoden passade många men kanske inte alla elever, åtminstone inte utan att uppgifterna anpassades. Framför allt använde lärarna drama för att eleverna då vågade tala engelska. Andra fördelar var att eleverna fick en utökad vokabulär och ett bättre uttal, att arbetet ofta upplevdes som lustfyllt av eleverna och att engelskan blev lättare för eleverna när de spelade en roll. Den språkutvecklingsaspekt som i litteraturgenomgången kan sägas vara en central anledning till att använda drama som metod lyfts inte fram av informanterna i samma omfattning. I övrigt bekräftade studien i stor utsträckning tidigare forskningsresultat inom området. Slutsatsen är att lärarna såg många fördelar med att använda drama och att metoden, genom dessa fördelar, kan främja undervisningen i engelska. Ett intressant fokus för fortsatt forskning vore att utforska elevers perspektiv på drama som metod i undervisningen i engelska.
Studiens syfte var att undersöka hur undervisning, som den förklaras i kapitel 4 i Lgr 11, beskrivs av några pedagoger vid några fritidshem. Studien gjordes med sociokulturell ansats och kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer. De empiriska resultaten analyserades med delar av Wengers teori om praktikgemenskaper och indikerade att en delad repertoar kring begreppet undervisning saknades och att det ömsesidiga engagemanget ibland var bristfälligt. Pedagogerna tycktes trygga i att genomföra sitt uppdrag, men uttryckte att de fått minimal fortbildning kring Lgr 11. Stor vikt lades vid värdegrunden och relationer. Brist på planeringstid, personalbrist, icke ändamålsenliga lokaler och stora barngrupper sågs som hindrande för arbetet. Resultatet överensstämmer i stort med aktuell forskning i ämnet. I resultatdiskussionen diskuterades att fortbildning kring Lgr 11 och ett mer aktivt läroplansarbete skulle kunna vara gynnsamt för undervisningen i fritidshemmet. Ett intressant ämne för fortsatt forskning vore pedagogers syn på balansgången mellan omsorg, utveckling och lärande.