Nedskräpningen i parkmiljöer är ett ständigt ökande problem. Regeringen tillsammans med landets kommuner och organisationen Håll Sverige Rent har inte kunnat motverka människors sätt att inte ta ansvar för var de slänger sitt skräp. I detta examensarbete kommer nedskräpningsproblemet att studeras. Studien är en beskrivning av hur rumsliga element kan främja renhållning i parkmiljöer genom en ökad ansvarskänsla för naturen i parkmiljöer.
Centrum för studien är Vasaparken i Västerås, som ger att starkt uttryck för problemet med nedskräpning. Som besökare under sommarhalvåret möts man av en tråkig syn där skräp oftast hittas på marken och inte i parkens tillgängliga papperskorgar. Informationen om att hålla parkmiljön ren är för nuvarande bristande, vilket leder till minskad trevnad på platsen. Genom att studera området Vasaparken hade jag som syfte att skapa mig en insikt i hur tydliggörande av information bör utformas för att genom detta inkludera besökare i renhållningen.
Metoderna som använts för att undersöka problemet med nedskräpning i Vasaparken har varit kvalitativa observationer och intervjuer, samt omvärldsanalys. Resultatet av insamlat material visade att nedskräpningen i parken är ett stort problem och att besökare är mindre medvetna om deras ansvar att själva bidra till en trevligare parkmiljö. Slutsatsen från detta var att det var attityden till nedskräpning som var själva orsaken till varför besökare medvetet valde att slänga sitt skräp på marken.
Genom att stödja mig i presenterad empiri och teori utvecklade jag därför en attityd-förändrande gestaltning som genom rumsliga element ska fungera exkluderande mot den negativa attityden till nedskräpning. Detta exkluderande av en attityd har sin funktion i att öka ansvarskänslan för naturen i parkmiljöer för att därmed inkludera besökare i renhållningen. Gestaltningen tar fasta på det underliggande problemet – attityden till nedskräpning, som genom ett tillskott av rumsliga element i miljön informerar besökaren om hur det vore om skräpet istället flyttade in till deras eget hem. På detta sätt uppnås en lika hög ansvarskänsla för parkmiljön som i besökarens eget hem – parken är ditt vardagsrum