Utredningen Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildning för elever med vissa funktionsnedsättningar (SOU 2016:46) visade att det behövs mer kunskap och utbildning om språkstörning i skolan. Syftet med den här uppsatsen var att bidra med en fördjupad förståelse av hur studiesituationen för elever med språkstörning kan beskrivas i relation till skolans krav och utformning. En kvalitativ multipel fallstudie genomfördes med ambitionen att synliggöra några gymnasielärares samt logopeds uppfattningar gällande elevers möte med skolan som organisation, både i grundskolan och på gymnasiet, i relation till språkstörning. Datainsamlingsmetoderna bestod av fokusgruppsintervjuer med lärare samt en enskild intervju med logoped. I resultatet framträdde en rad faktorer i förhållande till skolans krav och utformning vilka skulle kunna påverka hur elevers skolsituation gestaltar sig. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv vilket betonar att lärande sker i kommunikation och samspel med andra människor. I resultatet synliggjordes hur stöttning på olika nivåer och sätt kan ha betydelse för hur elevers skolsituation utvecklar sig. Det sociokulturella perspektivet sattes i relation till ett biologiskt medicinskt perspektiv samt ett kontextuellt perspektiv. I studien skildrades att språkstörning inte är något statiskt tillstånd utan kan påverkas av vilket sammanhang en elev befinner sig. Ur en specialpedagogisk teoretisk synvinkel var ett relationellt perspektiv en viktig grundval i analysarbetet. Det relationella perspektivet beskrevs av informanterna som en grund för elevdelaktighet.