https://www.mdu.se/

Nyanlända, interkulturalitet och flerspråkighet i klassrummet handlar om det praktiskt pedagogiska arbetet med nyanlända elever. Boken presenterar olika undervisningsformer, till exempel inkludering och språkstödjande undervisning, föreberedelseklasser, studiehandledning, språkutvecklande lärarkommunikation och transpråkande. Del ett presenterar tankemodeller kring interkulturell skolutveckling och flerspråkighet som ger en teoretisk ram för de mer praktiska delarna. Del två behandlar olika undervisningsformer och innehåller didaktiska dikussioner om hur men som lärare kan skapa en god lärmiljö för eleverna. I del tre presenteras didaktiska exempel hämtade från autentisk klassrumsinteraktion som är tänkta att ge inspiration.   

Antalet nyanlända elever i den svenska skolan har ökat snabbt under de senaste åren. Den här boken beskriver hur vi kan utveckla mottagandet och undervisning av nyanlända. Kunskap och medvetenhet om hur skolan på bästa sätt tar tillvara på elevernas olikheter är viktigt för all som arbetar i skolan. Boken bygger på verksamhetsnära forskning med praktisk-pedagogisk inriktning. Boken ger bland annat goda exempel på interkulturell och språkstödjande undervisning.

Om att iaktta språkförändringar i verklig tid: en svensk fallstudie. Rapporten är ett bidrag till kunskapen om pågående förändringar i nutida centralsvenskt talspråk sådant det talas i Eskilstuna och till den teoretiska och metodiska diskussionen kring språklig variation och förändring. Materialet utgörs av två stora korpusar av samtalsliknande intervjuer med socialt, ålders- och könsmässigt differentierade talargrupper, den första insamlad 1967, den senare 1996. I den senare korpusen ingår dels talare som också inspelades 1967, dels ett talarsampel som dragits så att det i största möjliga utsträckning motsvarar det tidigare samplet. Därmed kan man studera både individuell och generationell variation. Förutom en översiktlig beskrivning av Eskilstunas sociala och ekonomiska utveckling under den aktuella 30-årsperioden och ett resonemang kring tänkbara språkliga konsekvenser av denna presenteras prleiminära språkliga data från tre morfofononologiska variabler, (B.Sing.Neut.), (B.Plur.Neutr.) och (Sup.1&4), och jämförs resultaten från 1996 med dem från 1967. Förändringen mot standardspråket går långsamt, men där man kan konstatera en förändring är denna både individuell och generationell. Den individuella förändringen är större hos talare som inte uppnått 50 års ålder. De sociala skillnaderna har minskat men är fortfarande signifikanta, medan könsskillnaderna snarast har blivit större.

Detta nummer av Litteratur och språk är huvudsakligen ägnat åt det förflutna, människors berättande, åt minnet, den bild människor gör sig av det förgångna, men också av det artificiella i ett samtida perspektiv.

Ingela Pehrson Berger inleder blicken bakåt när hon behandlar Carl von LinnésTal, om Märkwärdigheter uti insecterne. Hon undersöker genom en kombination av idéhistorisk belysning och retorisk analys fyra teman i talet, nämligen hur Linné ger uttryck för en fysikoteologisk förundran i synen på insekterna, hur han presenterar den entomologiska forskningen och uppmanar till en nyfikenhetsforskning, hur han verkar för folkupplysning genom att avskaffa vanföreställningar om insekter, samt hur han med humoristisk antropomorfism berättar om insekters beteenden.

Magnus Janssons bidrag, Sträckläsning, är ett projekt som vill undersöka om – och i så fall hur – svenska poeter under 1900-talet har använt flyttfåglar som motiv. Utgångspunkten är Fredrik Bööks studie "Flyttfåglarna" från 1913. Utifrån den läser sig Jansson fram genom det ena lyriska författarskapet efter det andra. Han genomkorsar dem som en fågelskådare på jakt efter att göra observationer, som sedan förs in på registerkort. Projektet är därför också en utforskning av en läsarpraktik inspirerad av ekokritiken. Frågor som läsaren ställs inför är: Vad är ett motiv? Vad är en observation i dikten jämfört med en observation i "verkligheten"?

Thorsten Päplow tar sig an Norbert Scheuers roman Überm Rauschen och undersöker vilken betydelse stensimpan har för den manliga huvudpersonens misslyckanden både på det personliga och på det yrkesmässiga planet. Päplow visar i sin analys hur Scheuers stensimpelika berättande – med familjeliv i efterkrigstidens Tyskland som bakgrund – framstår som en skildring av ett existentiellt fiasko.

I sin essä om Goethes självbiografiska skrivande ägnar sig Ingemar Haag åt Dichtung und Wahrheit, diktarens monumentala bidrag till den självbiografiska genren under 1800-talets första hälft. Haag visar hur ledigt Goethe rör sig genom historien, politiken och konsten, hur han i sitt diktarvärv är mer av en kulturhistoriker än en självbekännande navelskådare.

Marie Öhman tar i sitt bidrag "Man ser mig och jag finns – Ontologiska frågor i Lars Jakobsons Vännerna upp romanens utforskande av hur ny teknik kan komma att påverka våra föreställningar om vad en människa är. Öhman visar hur Jakobson använder science fiction-genren för att ifrågasätta en traditionell uppdelning av tillvaron i materiellt och icke-materiellt, mänskligt och icke-mänskligt och relaterar detta ifrågasättande till en posthumanistisk kontext.

Cecilia Pettersson går in på det förnyade intresset för minnet och konstaterar att det uppstått ett nytt berättande om minnet genom vilket detta bl.a. förknippas med fantasi istället för sanningsenlighet. Hon ställer Bodil Malmstens romaner Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och framför allt Nästa som rör mig i relation till denna minnesuppfattning. Det framgår då att dessa romaner fungerar som ett slags motberättelse, där minnet framförallt handlar om mer universella frågor, såsom minnets värde, dess identitetsskapande funktion och dess grundläggande betydelse för den mänskliga existensen

Eva Sundgren för i sin artikel "dä blir minnen av allting" – Äldres samtalsstil med fokus på berättelser" en inledande diskussion kring forskning om äldres berättande. Hennes syfte är inte bara att beskriva berättelsernas form och funktion, utan också att bidra till en diskurs om äldre och äldres språk som inte utgår från ett bristperspektiv. Viktiga frågor är hur de äldre konstruerar sina berättelser och vilken bild de ger av sig själva och sina liv. Först tar Sundgren upp vem som är äldre och vad en berättelse är. Därefter görs några nedslag i en inspelning med en kvinna på snart 92 år. Eftersom perspektivet är interaktionellt ställs också frågan vilken roll lyssnaren spelar för berätterskan.

Marie Nelson, slutligen, gör en studie av andraspråkstalares vardagliga kommunikation vid ett svenskt storföretag. Det övergripande syftet med hennes studie har varit att finna kommunikativa faktorer som har en positiv inverkan på andraspråkstalares integration på arbetsplatsen och i den nära arbetsgruppen. Utifrån arton intervjuer med fast anställda industriarbetare och tjänstepersoner, som kommit till Sverige i vuxen ålder, har Nelson valt ut fem deltagare för observation. Resultaten visar att de fem deltagarnas vardagliga kommunikation till stor del påverkas av aktuell yrkesposition. Nelson noterar vidare bl.a. att tjänstepersoner kan klara sig utan kunskaper i svenska så länge de behärskar engelska i tal och skrift, medan den industriarbetare som inte talar svenska riskerar att halka efter såväl yrkesmässigt som socialt.

Med sin stora stadsspråksundersökning på 1960-talet satte Bengt Nordberg tidigt Eskilstuna på den sociolingvistiska världskartan, och genom de bägge uppföljningsstudier som senare gjordes har forskningen om språklig variation och förändring i Eskilstuna genererat data och insikter som också i ett internationelltperspektiv måste betraktas som unika. I den här artikeln blickar jag tillbaka påvariationslingvistiska undersökningar som gjorts i Eskilstuna, med fokus på hurdet började med Nordbergs Eskilstunaundersökning på 1960-talet och mina två återbesök, det första ungefär 30 och det andra ungefär 50 år senare. Jag argumenterar också för att variationslingvistik fortfarande är ett relevant paradigm som kan bidra till förståelse av vårt språkande och det ömsesidiga förhållandet mellan språk och samhälle.

Inledningsvis ges en beskrivning av hur språklig variation och förändring kan undersökas.

Sverige är i hög grad ett flerspråkigt samhälle. Grundläggande för ett framgångsrikt arbete i det flerspråkiga klassrummet är att synliggöra och inkludera de olika språkliga och kulturella erfarenheter som finns bland eleverna. Nyanlända elever ska lära sig ett nytt språk samtidigt som de ska utveckla kunskaper på sitt nya språk, och undervisningen måste erbjuda stöttning, t.ex. i form av att nyanlända elever få studiehandledning på sitt modersmål (eller sitt starkaste språk). Det finns emellertid fortfarande negativa attityder till flerspråkighet, både i samhället i stort och i skolan. I det här kapitlet diskuteras vad ett språk är och vad tvåspråkighet eller flerspråkighet innebär. Jag beskriver vad en attityd är och hur vi kan arbeta i skolan för att förändra negativa attityder till flerspråkighet och mångfald som hänger nära samman. Slutligen lyfts vikten av att se flerspråkighet som en tillgång både för individen och samhället och som en resurs i klassrummet.

In this article, the behaviour of six speakers in Eskilstuna, Sweden, is analysed across their lifespans. They were recorded in 1967, 1996 and 2018. In 1967, Bengt Nordberg recorded 83 Eskilstuna speakers for the first large-scale sociolinguistic investigation of language variation and change in the Nordic countries, and in 1996, I made the recordings for the project Continu- ity and Change in Present-Day Swedish: Eskilstuna Revisited, combining a panel study with 13 re-recorded informants and a trend study with 72 new informants. In 2018, I found 6 of the 13 panel speakers from 1996 and recorded at least 50 minutes with each informant. The interviews from three different points in time, combined with an integration index questionnaire carried out in 1996, allow for a description and discussion of how variation, change and stability at the level of the individual speaker are influenced by a combination of different factors. The results demonstrate, contrary to William Labov’s assumption (2001, p. 447) of an age of stabilisation at 17, that individuals can and do change their linguistic behaviour after early adulthood. Even the oldest informants have by no means remained stable. There is a tendency for young infor- mants to increase their use of standard variants and use more standard language when they are middle-aged, whereas older informants increase their use of local variants as they grow older and retire from work. As this panel study draws on considerable ethnographic knowledge about the informants and their life histories, it was possible to explore how individuals’ linguistic behaviour is influenced by intersecting social factors: not only sociodemographic status, gender and age, but also their level of education, type of occupation, social mobility and integration in the local community. Attitudes to the local community and the local language are clearly of importance. It is also demonstrated that each individual can be influenced by different factors in different ways.

Continuity and change in present-day spoken Swedish. Eskilstuna revisited: Informants, material and register of recordings. This report contains a description of the sociolinguistic corpus of spoken Swedish in the central Swedish town of Eskilstuna in 1995–96. The project is designed in such a way as to make possible a direct comparison with the older corpus of Eskilstuna speech collected in 1967–68. Besides a complete register of each of the 91 recordings containing personal and social data of the informants and pertinent information on the recording situation, the following topics are treated: principles of selecting and categorizing informants as to socioeconomic status, age, education and social integration in the community. Technical, stylistic and contextual data on the recordings and the recording situation are given together with an overall evaluation of the suitability of the corpus for the aim of the project.

Continuity and change in present-day Swedish . Eskilstuna revisited is a study of language change in real time. It replicates an earlier investigation of the social variation of Swedish in the medium-sized town of Eskilstuna using data collected 29 years after the original study. In my article, I focus on the rate of change in relation to gender. I have studied seven morphological and morphophonological variables which are sociolinguistically marked, and according to general linguistic opinion in Sweden, in the process of fairly rapid change towards the standard forms of the written language. Our data show that the rate of change at the level of the community is low. Social and age differences have decreased, whereas gender differences have increased. I discuss different explanations for the fact that women in Eskilstuna use more standard language than men, and attempt to analyse why the men still use so many local variants.

Stereotyped notions of women and men? Ingvar and

Ingvor Lind revisited

A generation ago, Jan Einarsson (1979) investigated how students reacted to a text presented in two versions. Every second student was given either a version said to have been sent by a male deputy director Ingvar Lind, or one in which the name Ingvar had been altered to the female Ingvor. Ingvar was judged to be more reliable and competent than Ingvor. In this paper I discuss the results of a study performed in the autumn of 2006 to establish whether assessments of spoken language are governed by stereotyped notions of men and women.

     Three groups of students took part in a test in which they were asked to assess a 36-year-old male recreation leader, Mattias, and a 36-year-old female journalist, Karin. The informants read an excerpt from a conversation with each person and then judged them using Osgood’s semantic differential – in this case comprising twelve five-point scales, for example educated–uneducated and funny–boring. The informants were also asked to comment on the individual’s way of speaking. One group was given correct information; Mattias was called Mattias and Karin was called Karin. In another group the names were switched: they believed Mattias to be a woman and Karin a man. The third group served as a control, as they also listened to the recordings.

     The most evident result is that a man is judged to be funnier and more confident than a woman. Stereotyped notions of different occupations had an influence on the comments, as did stereotyped notions of what to expect from a man or a woman. A man who seems to be devoted to his child is judged to be more warm-hearted and personal than a woman who talks about the same subject. The journalist Karin receives more adverse comments on her language than the journalist Mattias, e.g “It is appalling that a journalist could speak such poor Swedish”.

Continuity and Change in Present-Day Swedish: Eskilstuna Revisited is a large-scale study of language change in real time. In this article, the focus is on the results of a trend study and the analysis of how extralinguistic and linguistic factors influence how language varies and changes.

The empirical material consists of informal conversationlike interviews, in which seven morphological and morphophonological variables have been analyzed in terms of the traditional extralinguistic factors of social group, gender, and age, as well as in terms of social networks. These morpho(phono)logical variables are sociolinguistically marked and have been hypothesized to show a process of more or less rapid change from regional dialect towards spoken standard. The rate of change at the level of the community has been slow, however. Comparisons between the influence of extralinguistic and linguistc factors indicate that social forces are more influential than linguistic ones.

I de flesta senska klassrum idag finns nyanlända och flerspråkiga elever. Den här boken är en handbok för blivande och verksamma lärare som undervisar dessa elever i matematik. Här finns konkreta råd och exempel på strategier som underlättar lärarens arbete och samtidigt integrerar eleverna i mattematikundervinsingen och i klassen.

I det här kapitlet beskrivs hur en lärare arbetar med skapandet av en trygg lärmiljö i en mångkulturell årskurs 1. Först ges en bakgrund om hur mottagandet av nyanlända elever organiseras i kommunen och på skolan. Fallbeskrivningen bygger på observationer och intervjuer med skolledning, klassläraren och en studiehandledare.

Syftet med kapitlet är att ge exempel på hur ett inkluderande och tal-, läs- och skrivutvecklande arbete kan organiseras och se ut i årskurs 1. Samarbete med föräldrar, andra lärare, studiehandledare och modersmålslärare är viktiga framgångsfaktorer, liksom höga förväntningar på eleverna, tydliga instruktioner, stöttning och ett positivt förhållningssätt.