This article is a study of a grammatical construction consisting of a content word or a semantically heavy phrase (X), followed first by a pronoun (P) and then a finite form of the verb kalla ‘call’ (K). There may also be a som ‘as’ between X and P. The component PK, with or without a subordinator, is interpreted as a comparative clause lacking the obligatory object of the corresponding standard Swedish construction (X (som) de/man kallade det ‘X (as) they/one called it’). The main data studied are occurrences of the construction in old dialect recordings. In addition, a number of instances found in dialect dictionaries and in written Swedish are analysed.
The analysis shows that XPK usually forms a single prosodic unit. This is an important reason for regarding the expression as a distinct grammatical construction. In the dialects focused on here, XPK is a routinised utterance format, a semi-lexicalised phrase.
Pragmatically, the construction involves PK being tagged onto words or expressions that are considered noteworthy, for example because they are hard to understand or dialectal. According to the author, the ‘tag’ serves to underline that there is something remarkable about them.
The construction appears to be typical of colloquial, informal styles. It is considerably more common in spoken than in written usage, and presumably also more frequent in traditional dialects than in varieties closer to standard Swedish.
In the field of interactional dialectology researchers use theories and methods from Conversation Analysis and interactional linguistics to explore different kinds of dialectal data. A dialectal utterance (as well as a standard language utterance) is seen not only as a realization of an abstract linguistic system, but as situated in a specific interactional context in which it fulfills a pragmatic, interactional function. A central research question within the field of interactional dialectology is to investigate why a certain dialect feature is used at a certain moment in a conversation, and which consequence this might have for the following turns-at-talk. This methodological approach has, inter alia, a potential to explain intra-individual speech variation within a dialect interview or another recording of dialect speakers. Another central task within the field is to describe the traditional dialect interview regarded as a communicative activity where the interviewer plays an important role, rather than some kind of neutral, objective documentation of a dialect language system.
The primary aims of this article are to discuss conditions for the analysis of dialectal materials from an interactional perspective and present my own research in this field. My research can be described as a synthesis of Conversation Analysis, interactional linguistics, construction grammar and dialectology.
This paper deals with a type of syntactic constructions where a right dislocated negation inte ‘not’ follows directly after a syntactic-pragmatic complete clause (or other syntactic unit) which in itself has a negative polarity. On the surface this type of utterance is double negated, but functionally it has (still) a negative polarity. The primary data consists of old dialect recordings (interviews) from northeastern Götaland in Sweden. Theoretically and methodologically, the study belongs to the field of interactional dialectology, which I regard as a subdiscipline of interactional linguistics.
The prosodic analysis shows that an inte in a dislocated syntactic position normally is non-prominent and intonationally integrated in the segment that precedes it. The syntactic analysis shows that inte is almost exclusively attached to either negated main clauses or “elliptical” constructions, but not to subordinate clauses. The pragmatic, interactional analysis shows that inte-utterances often occur not only in a TCU- and turn-final position, but also in a final position in larger communicative projects/discourse units (stories etc.). Among the inte-utterance’s typical functions are to contrast, explain or clarify something previous said.
I denna artikel jämför jag en tidigare gjord transkription av en dialektinspelning med min egen tolkning av samma samtal. Den äldre transkriptionen ansluter sig till den dialektologiska traditionen; transkriptören har använt s.k. grov beteckning. Min transkription är däremot gjord utifrån de normer som har utvecklats inom samtalsanalysen [conversation analysis]. De båda traditionernas forskningsfokus skiljer sig kraftigt från varandra, vilket avspeglas i både vilka symboler som används och vilka aspekter av samtalet som återges med stor detaljrikedom. Utifrån de skillnader som finns mellan de båda transkriptionerna för jag allmänna resonemang kring transkription i allmänhet och transkription av dialektmaterial i synnerhet. Artikeln mynnar ut i ett konkret förslag till hur man skulle kunna transkribera dialektinspelningar. Eftersom dialektarkiven står i hela forskarsamhällets och allmänhetens tjänst, menar jag det vara önskvärt om så många som möjligt skulle få nytta av de transkriptioner som förvaras där. Därför finns det anledning att infoga vissa samtalsanalytiska (sociologiska) perspektiv i transkriptionsarbetet. Mitt förslag kan enkelt uttryckt beskrivas som en kompromiss mellan den traditionella dialektologins och CA-forskningens transkriptionskonventioner. En funktionell transkription kan med fördel innehålla såväl tecken ur landsmålsalfabetet som markeringar av pauser och överlappande tal.
I det här kapitlet beskriver vi hur en lärares sätt att kommunicera med sina elever kan forma klassrumsklimatet och påverka elevernas hela lärandesituation genom att ge dem möjligheter att utveckla både förståelsen för ämnesstoffet och sin egen kommunikationsförmåga. Till grund för beskrivningen ligger observationer och inspelningar av en lärares undervisning i en femteklass samt intervjuer med denna lärare. I klassen finns många elever med svenska som sitt andraspråk och några av dem är nyanlända.
Ett genomgående motiv i det vi uppmärksammar här är att läraren med hjälp av såväl verbala som icke-verbala medel både stöttar eleverna i deras lärande och styr över det som sker i klassrummet. I själva verket går stöttning och styrning oftast hand i hand. Vår förhoppning är att exemplen, hämtade från autentisk klassrumsinteraktion, ska fungera som en illustration av och inspiration för vad aktiva lärare kan göra för att främja sina elevers kommunikativa färdigheter.