Denna rapport beskriver ett nytt sätt att monitorera eller övervaka palliativa patienter inomden avancerade hemsjukvårdens domäner jämfört med ett mer traditionelltomhändertagande inom slutenvården. I det nyare sättet vistas patienterna i hemmet sålångt det är möjligt innan en ev. inläggning på sjukhuset behövs. Monitoreringen sker genomkontinuerlig kontakt via främst ett frågeformulär, som patienten eller dennes anhörigaoch/eller distriktssköterska skickar in till samordnande sjuksköterska inom palliativ vård.Genom att data kontinuerligt registreras av hur patienten mår kan läkaren se hursjukdomsbilden utvecklar sig och sätta in de resurser som behövs efter varje patient behov.Vid ev. behov av slutenvård ligger dessa patienter inne kortare tid eftersom derasallmäntillstånd inte är lika dåligt som för patienter, som direkt kommer till sjukhusetsakutavdelning eller slutenvårdsavdelning, enligt traditionellt omhändertagande. Dessa patienter behöver vistas längre tid på sjukhuset och behöver dyra och omfattandebehandlingar för att förbättra sin hälsostatus, så att de kan skickas hem igen. En fråga som därför har ställts i studien är om det nya sättet att monitorera är mer kostnadseffektivt ändet traditionella eftersom vårdtid och därtill hörande kostnader skiljer sig åt mellan dessabåda system att vårda palliativa patienter. För att svara på denna fråga har en jämförelseavseende vårdtillfällen, vårddagar och kostnader gjorts för åren 2003 och 2004, då ett traditionellt synsätt användes på Kullbergska sjukhuset med åren 2008 och 2009 då manövergått till avancerad vård i hemmet (ASIH) för de palliativa patienterna.
Resultatet visar att antalet anslutna palliativa patienter år 2003 var 82 stycken, vilka hade 90 vårdtillfällen tillsammans. Det genomsnittliga antalet vårdtillfällen per patient (exklusive 26 patienter, som aldrig anslöts eller kom hem från sjukhuset) var 1,6 och det genomsnittligaantalet dagar som dessa låg inne var 17,3. Spridningen i antalet dagar var från 1 till max 76 dagar och totala antalet vårddagar var 971.
År 2009 visar resultatet att antalet anslutna palliativa patienter ökat till 117 stycken och attde hade 60 vårdtillfällen tillsammans samtidigt som antalet som ej anslöts eller kom hemfrån sjukhuset har ökat till 37 stycken. Det genomsnittliga antalet vårdtillfällen per patient ärnu 0,8 dvs. en minskning med 50 % från 2003. Antalet vårddagar har nu minskat till 543 stycken och i genomsnitt ligger patienterna inne 6,8 dagar. Spridningen av vårdagar är från 1 dag till max 51 dagar.
Sammanfattningsvis har det trots fler anslutna palliativa patienter, från 82 stycken år 2003till 117 år 2009, en ökning med 43 %, skett en minskning av det totala antalet vårdtillfällen,från 90 tillfällen till 60 det vill säga en reduktion med 33 %. Detta har också fått till följd enhalvering av antalet vårdtillfällen per patient mellan dessa år. Det totala antalet vårddagarhar minskat från 971 till 543, en reduktion med 428 dagar eller 44 %. Detta har medfört attdet genomsnittliga antalet inneliggande dagar minskat från 17,3 till 6,8, en reduktion med 10,5 dagar eller 60 %. Det som dock kan ses som förvånande är att antalet patienter som inte kom hem eller anslöts till ASIH har ökat mellan dessa år, från 26 till 37, en ökning med 11 patienter eller 42 %. Orsaken kan sannolikt finnas i det som kallas för brytpunkten, ett tillfälle som ses som en gräns för ändring av innehållet i vården och som innebär attlivsförlängande insatser inte längre har effekt eller att effekten är marginell eller till och mednegativ för patienten. Studier visar att läkare tycker att det är svårt att tala om för en patientatt livet snart är slut och att de kurativa insatserna inte längre har effekt.
Den kostnadskalkyl som gjort utifrån ovanstående data visar att den totala kostnaden för å r2003 var 2 225 532 (971 vårddagar x 2 292 kr/dygn) medan den för 2009 hade sjunkit tilltotalt 1 672 983 (543 vårddagar x 3 081 kr/dygn). Frågan som ställdes i denna rapport var omdet nya sättet att monitorera palliativa patienter var kostnadsbesparande. Utifrån ovanstående resultat är svaret entydigt ja - den har varit kostnadsbesparande förlandstinget. Mot denna kostnadsbesparing bör man också ställa intäkter eller effekter förpatienterna, i form av påverkan på deras livskvalitet. Genom monitoreringen finns såväl enkontinuerlig uppföljning som stor tillgänglighet för patienterna. Resurser sätts in efter varjepatients behov varför patienten inte behöver förlora så mycket av sin livskvalitet och sinakrafter. Om en inläggning dock måste göras blir vårdtiderna korta. Genom dennamonitorering kan patienterna delta i ”vardagslivets lunk” så länge som möjligt och dettaligger i linje med den palliativa vårdens filosofi. Jag har inga speciella skäl att anta attlivskvaliteten har blivit sämre trots att jag inte själv genomfört någon studie av detta.
Att monitorera på detta sätt kan också vara ett svar på den fråga som Socialstyrelsenefterlyst om vad som kan göras för att minska eller förhindra onödig sjukhusvistelse. Jag seringa skäl till varför det här nya sättet att monitorera inte skulle vara möjligt även på andra orter eller sjukhus.