Studien, som redovisas, lyfter fram betydelsen av styrdokumentens och lokala arbetsplaners utformning samt lärares undervisning för att utveckla elevers kommunikativa förmåga uttryckt i förberett tal. I studien görs en retorisk analys av en elevtext, ett manus till ett förberett tal, från en sydafrikansk kontext. I manuset kan tre topos urskiljas, byggnader, samhälle/familj och kroppen, vilka utgör ramen för den retoriska analysen. Vidare visar analysen att eleven i sin text, My name is HIV, tydligt använder sig av retoriska grepp på ett övertygande, intressant och associativt sätt. Avslutningsvis för jag en didaktisk diskussion om undervisning i tal i en svensk kontext, där jag menar att ett kritiskt reflekterande över skrivande och i synnerhet tal måste övervägas.