Design för lärande är ett teoretiskt perspektiv som erbjuder oss redskap för att beskriva och förstå lärande på ett delvis nytt sätt (Rostvall & Selander, 2008; Selander & Kress, 2010). Ett designteoretiskt perspektiv för bland annat fram hur kreativitet och formande aktiviteter är en del av allt lärande, oavsett miljö och situation. I den här presentationen kommer jag att lyfta fram några centrala begrepp och visa hur jag tillämpar begreppen för att studera museibesökares möte med utställningar.
I avhandlingen Tinget, rummet, besökaren undersökte jag vilket slags meningsskapande och engagemang som museibesök ger upphov till hos besökare, och hur man som forskare kan dokumentera sådana subtila processer (Insulander, 2010). Undersökningen utgick från antagandet att varje utställning har specifika möjligheter och begränsningar för lärande. Men samtidigt som utformningen av utställningen till viss del blir styrande för de besökare som ser den, så finns där ändå mängder av möjligheter för besökarna att själva skapa mening. På så sätt görs utställningen om till något nytt då den ”om-designas” vid varje besök.
I studien följde jag besökare i par på deras väg genom två olika kulturhistoriska utställningar. Besökarna fick också själva dokumentera sina visiter genom att ta egna fotografier samt rita kartor över den utställning som de besökt. Genom den teoretiska ansatsen uppmärksammas de transformationsprocesser som sker och val som görs när såväl utställningsproducenter som besökare visar fram sin förståelse av historiska skeenden.