Syftet med studien var att få fördjupad förståelse kring hur personal som arbetar med personer på tidig utvecklingsnivå ser på sin roll i deltagarens självbestämmande i daglig verksamhet. Studien använde kvalitativ fallstudiebaserad forskning och utgick från fokusgrupper och observationer i två separata dagliga verksamheter. Att använda två verksamheter gav möjlighet att studera beskrivningen av rollen utifrån verksamheternas olika Activity Settings. Meningstolkning kopplat till tidigare teori har använts som stöd vid analysen. Resultatet visade att verksamheterna tillskriver sin egen roll stor betydelse för deltagarens självbestämmande när deltagaren har en tydlig kommunikation. Studien visade också att personalens syn på självbestämmande skiljer sig åt mellan verksamheterna. I verksamhet A ansågs den egna rollen som en förutsättning för självbestämmande medan verksamhet B lade större vikt på deltagarens kommunikativa förmåga. Tre kategorier av strategier identifierades som personal använde för att nå självbestämmande. Dessa strategier har kallats omvårdande, reaktiva och proaktiva strategier. Reaktiva strategier förekommer frekvent i fokusgrupperna
och i varierande grad i observationerna vilket kan förklaras av olika förutsättningar i
verksamheternas Actvity Settings. De proaktiva strategierna som av forskning framhålls som
särskilt positiva är mindre tydliga i observationerna. Studien synliggjorde verksamheternas
utgångsläge och faktorer vilket kan vara gynnsamt i skapandet av framtida interventioner.
Slutsatser som dras är att det finns behov av att öka användningen av proaktiva strategier i
verksamheterna. Förutom medvetenhet och praktisk kunskap om hur arbetet ska utföras
behöver daglig verksamhet vidare studeras utifrån ett Activity Settings perspektiv för att finna
gynnsamma faktorer som möjliggör deltagarens självbestämmande och minskar gapet mellan
teori och praktik.