Denna uppsats syftar till att undersöka lärares metoder vid bedömning och betygsättning, samt ta reda på om metoderna skiljer sig beroende på om lärare haft förutsättningar till kollegiala samtal kring ämnet och om detta påverkar likvärdigheten.
I arbetet kom det fram att lärare ofta använder sig av insamlande av bevis. Det visade sig även att lärare, som haft större möjlighet att diskutera bedömning och betygsättning tillsammans med sina kollegor, tenderar att i större utsträckning planera sitt arbete mer målstyrt än andra lärare. Det kan konstateras att likvärdigheten, när det gäller bedömning och betygsättning, gynnas av att det finns stora förutsättningar för kollegiala samtal kring detta.
Uppsatsen påbörjades hösten 2007 och ska läsas med den tidens ögon, då en ny läroplan införts under 2011. Mycket har hänt sedan dess, både när det gäller betygssystem och arbetet med att implementera den nya läroplanen i skolan, vilket i sin tur bidragit till samtal kring bedömning och betygsättning.