Jaghar i denna undersökning intervjuat fem pedagoger i en fritidsverksamhet isyfte att få fördjupade kunskaper om och hur pedagoger påett fritidshem konstruerar ålder och kön. Fritidshemmet jag har valt ligger imellan Sverige och är en medel stor kommunal skola. Studiens utformning utgick från ettsocialkonstruktionistiskt perspektiv där jag använt mig av semistruktureradeintervjuer med tolkande ansats. Resultatet i undersökningen presenteras i relation till tidigareforskning där jag medanalyshjälpmedlet intersektionalitet undersöker samspelet mellan ålder och köni synen på människan. I analysen har fyra kärnkategorier utformatssom kan sammanfatta om och hur pedagoger på ettfritidshem konstruerar ålder och kön. Pedagogernas syn på ålder, pedagogernassyn på kön, pedagogernas syn på ålder och kön som ett samspel i interaktionensamt pedagogernas syn på strukturerna som skapar förutsättningar för mötet. Slutsatser för denna undersökning är att pedagogernatolkas konstruera ålder och kön som en normaliseringsprocessi utvecklingssyfte i formandet av identitet, en identitet som jag mer ser somen social identitet. Denna slutsats för mig tillbaka till mitt intresse fördenna undersökning, bekräftar pedagogen etthandlande hos ett barn i utvecklingssyfte för att utveckla en trygg identitet.Eller bekräftas ett stereotypt handlande som omedvetet ses som en nödvändigheti utvecklingen att skapa sig en identitet? Denna undersökning bidrar till attpåvisa att fritidshemmen är en viktig verksamhet där unga individersidentiteter formas.