Syftet med detta arbete var att undersöka hur olika aktörer inblandade i introduktionsprocessen av nyanlända invandrare – myndighetspersoner, SFI-lärare och elever upplever den nuvarande integrationspraktiken präglad av en tydlig arbetsmarknadsorientering och tidsbegränsad svenskundervisning. Fokus låg på invandrare med kort utbildningsbakgrund.
Datainsamlingen byggde på semistrukturerade intervjuer med de tre informantgrupperna, urvalet av informanter och analysen följde principerna för en kvalitativ forskningsansats.
Resultatet uppvisar klara tecken på motsägelsefullhet angående den rådande integrationspraktiken. Det visar sig att det saknas gemensamma nämnare när det gäller syftet med utbildningen i svenska för invandrare, något som mestadels beror på de olika aktörernas erfarenheter och förväntningar. Av lärarna ses SFI främst som en pedagogisk verksamhet medan myndighetspersonerna tenderar att se på utbildningen som ett renodlat integrations- och arbetsmarknadspolitiskt instrument. Detta i sin tur skapar stor förvirring inte minst bland SFI-eleverna och försvårar deras väg i det svenska samhället.