Tidigare forskning har visat på samband mellan olika arbetsorganisatoriska faktorer och anställdas hälsa. Dessutom framkommer att både individinriktade och organisatoriskt inriktade hälsoinsatser har betydelse för arbetsrelaterad hälsa. Ett annat resultat som tydliggörs i forskningsöversikter är att hälsointerventioner på arbetsplatsen bör ha en bred ansats, där individinriktade och organisatoriska insatser kombineras, för att vara som mest effektivt. Samtidigt finns det kunskapsluckor gällande vilken typ av hälsoinsatser som arbetsgivare erbjuder sina anställa och i vilken utsträckning utbudet utnyttjas. Arbetsgivares organisatoriska stöd för hälsoarbete är ett annat område som behöver belysas vidare. Avsikten med denna studie är därför att undersöka vilka hälsoinsatser som erbjuds vård- och omsorgspersonal i ett urval av svenska kommuner samt hur det överensstämmer med personalens uppfattningar om arbetsgivarens insatser samt den egna hälsan.
Mer specifikt är syftet med studien att undersöka: (1) arbetsgivarens utbud av hälsofrämjande insatser, (2) sambanden mellan olika typer av hälsofrämjande insatser och självskattad hälsa bland de anställda, (3) sambanden mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas uppfattningar av det hälsofrämjande arbetet. Studien genomfördes genom enkäter till förvaltningschefen respektive arbetstagarna inom vård- och omsorg i ett slumpmässigt urval av 60 av Sveriges 290 kommuner. Arbetsgivarenkäten omfattade: 1) arbetsorganisation 2) verksamhetsstyrning 3) hälso- och arbetsmiljöarbete samt 4) företagshälsovård. Dessa data analyserades sedan i förhållande till tidigare insamlade aggregerade enkätdata från 9 270 anställda beträffande hälsa, sjukfrånvaro samt uppfattningar om det hälsofrämjande arbetet i samma kommuner. Alla analyser genomfördes på kommunnivå med metoder för icke-parametrisk statistik.
Resultaten visar att individuellt inriktade hälsofrämjande insatser är mer vanligt förekommande (finns i c:a 80% av kommunerna) än organisatoriskt inriktade insatser (finns i c:a 50% av kommunerna). Båda typerna av åtgärder är dock relaterade till ett bättre hälsoläge bland personalen. Kommuner med ett bredare utbud av individinriktade hälsofrämjande åtgärder har bättre hälsa bland personalen. Det finns också en överensstämmelse mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas rapportering av utbudet. Av de organisatoriska insatserna så kan förekomsten av särskilt utsedda resurspersoner för hälsoarbete (hälsosamordnare, hälsoombud/ friskvårdsinspiratör) samt genomförandet av lokala hälsoprojekt relateras till de anställdas hälsa. Däremot finns det inget samband mellan detta organisatoriska stöd och hur nöjda arbetstagarna är med arbetsgivarens insatser. Vidare kunde inte chefsstöd för hälso- och arbetsmiljöarbetet relateras till de anställdas hälsa. Det samma gäller förekomsten av mer generella policys och faktorer i organisationsstrukturen.
Denna studie bidrar med kunskap om utbudet av hälsofrämjande insatser samt olika kommunala arbetsgivares sätt att organisera hälso- och arbetsmiljöarbete. Resultaten om att individinriktade insatser är mer vanligt förekommande än organisatoriska insatser överensstämmer med tidigare forskning. Samtidigt kan både individinriktade insatser och organisatoriska insatser relateras till de anställdas hälsa. Dessutom har arbetsgivare med ett mer ambitiöst utbud av insatser ett bättre hälsoläge bland de anställda. Resultaten visar att det finns anledning för arbetsgivare att implementera såväl individinriktade som organisatoriskt inriktade insatser. Resultaten är i linje med teorier om hälsofrämjande arbetsplatser, men har tidigare inte belysts i någon större utsträckning bland ett större antal arbetsgivare i offentlig sektor.