https://www.mdu.se/

Bakgrund: Vårdpersonal kan hjälpa patienter skapa motivation inför en beteendeförändring med motiverande samtal (motivational interviewing, MI). MI är en form av vägledning som hjälper patienter framkalla egna argument för en förändring. MI främjar även samarbetet mellan vårdpersonal och patient.

Syfte: Att undersöka sjukgymnasters upplevelser av MI vid patientmöten. 

Metod: Fyra sjukgymnaster som ansåg sig arbeta med MI intervjuades i en semistrukturerad intervju. Intervjumaterialet bearbetades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats.

Resultat: Sjukgymnasterna hade övervägande positiva upplevelser av MI och upplevde att MI är bra då patienter ska genomgå en beteendeförändring. Sjukgymnasterna upplevde också att de får en bättre bild av patientens situation och ett bättre samarbete med patienten med hjälp av MI. Sjukgymnasterna upplevde att det förekommer vissa svårigheter med användandet av MI och att några patientkategorier kan försvåra arbetet. Dock upplevde de att deras arbete blivit bättre med MI och att patienten är mer delaktig i sin behandling.

Slutsats: Sjukgymnasterna upplever att MI förändrat deras arbetssätt och förhållningssätt till det positiva. Författarna anser att det vore bra att göra större och kvantitativa studier för att kunna generalisera resultatet till en större population.

Background: Healthcare professionals can help patients create motivation for a behavioral change through motivational interviewing, MI. MI is a form of guidance to help patients develop their own arguments for a change. MI also promotes collaboration between healthcare professionals and patients.

Objective: The purpose of this study was to study physiotherapist’s experiences of MI in patient care.

Method: Four physiotherapists who considered themselves to work with MI were interviewed in a semi-structured interview. The interview material was analyzed through a qualitative content analysis with an inductive approach.

Results: The physiotherapist’s experiences of MI were generally positive. The physiotherapists experienced that MI is good when patients are going to have a behavioral change. The physiotherapists also felt that they get a better picture of the patient´s perspective and better cooperation with the patient using MI. The physiotherapists felt that there are some difficulties with the use if MI as well as some categories of patients that can complicate the work. However, they feel that their own work has been improved with MI and that the patient is more involved in their treatment.

Conclusion: The physiotherapists felt that MI changed their approach and attitude in a positive way. The authors think it would be good to do bigger and quantitative studies in order to generalize the results to a larger population.