Demenssjuka ville så långt som det är möjligt behålla sin självständighet i vårdandet. Närståendevårdares kärlek och stöd betraktades värdefullt för de demenssjuka för att uppleva trygghet. Även sjuksköterskan uppskattade närståendes närvaro och såg dem som en resurs i vården. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av att vårda en person med demenssjukdom. Metod: Den valda metoden var en systematisk litteraturstudie där kvalitativa studier analyserades. Dataurvalet granskades enligt Evans (2002) analysmetod och bestod av 11 artiklar. Resultat: Efter analysen presenterades tre huvudteman och sex subteman i resultatet. Dessa belyste närståendes erfarenheter av en förändrad relation genom att de fick en ny roll att bemästra och insåg att de gradvis höll på att glida isär. Den nya rollen medförde begränsningarna i den egna vardagen, eftersom den tog all deras tid och energi och ledde till social isolering. För att orka vårda fann de styrka på olika sätt. Slutsatser: Slutsatser var att de erfarenheter närståendevårdarna hade från vården av de demenssjuka, oftast beskrevs som en känslomässigt påfrestande uppgift. Stödet blev därför mycket betydelsefullt för att finna styrkan att vårda. Vårdandet medförde en stor förändring i närståendes liv, då de fick anta en roll i relationen som de inte var vana med.