Studien riktar sig mot upplevelser av hälsa och vårdande i klostermiljö i nutidens Sverige. Hermeneutisk tolkning av texter baserade på 6 intervju med människor som upplever psykiskt lidande visar att verklighet som de möter på kloster kan beskrivas med hjälp av ordpar som förenar motsägelsefulla, ibland paradoxala aspekter som Yttre lugn/Inre intensitet; Andlig/Kroppslig arbete; Ramar/Frihet; Tystnad/ Samtalskvalité; Kultur/Natur; Relationer/Avskildhet; Trygghet/Respekt; Bekräftelse/Krav; Tro/Sökande; Gemensamma/Personliga berättelsen. Även Närvaro av det Osynliga konstateras i beskrivningar av kloster. Vid tolkning med hjälp av tradition – vårdvetenskapliga teorier och studier – konstateras det att kloster uppfyller de flesta kriterier för vetenskaplig baserad vårdinrättning och människor som vistas där skiljer sig inte markant från vetenskapens bild av psykiatriska patienter. På en högre abstraktions nivå framkommer det även strukturella likheter av kloster som fenomen ursprungligen placerad mellan himlen och jord och en psykiskt lidande människa som finner sig låst i motsägelsefull förbindelse mellan den gemensamma verkligheten som bekräftas av andra och den personliga verkligheten som är i högsta grad verklig för henne själv men förkastas och sjukförklaras av andra. Studiens slutsats betonar att bekräftelse av psykiskt lidande människors avvikande verklighetsuppfattning har en vårdande verkan och därför förtjänar mer plats i den moderna vården samt i vårdvetenskapligt forskning.