https://www.mdu.se/

Bakgrund: Att vårda patienter med självskadebeteende är en utmaning fِör sjukvårdspersonalen. Ur patienternas perspektiv i samband med vårdandet inom hälso och sjukvården den framkom att patienterna upplevde lidande. Samtidigt presenterades i tidigare forskning bland annat hur vårdpersonalen gjorde sitt bästa fِör att hjälpa patienterna ur sina lidanden.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur patienter med självskada upplever vårdande inom hälso och sjukvården.

Metod: En kvalitativ innehållsanalys enligt Evans metod användes av tolv artiklar som låg till grund för denna studie.

Resultat: Resultatet av analysen bekräftade problematiken bakom vårdandet fِör patienter med sjävskadebeteende. Sjukvårdspersonalen föِrsِkte hela tiden hjälpa patienter ur sina lidande men det tolkades som negativa upplevelser av patienterna. Negativa attityder, osedda behov och brist på bekräftelse låg till grund fِör deras vårdlidande. Den självskadande patienten hade ett stort behov av att tas påallvar och att bli bekräftad.

Slutsats: Med bakgrund och analysresultat som underlag kom det fram att kommunikationen och en ِöppen dialog mellan vårdare och patienten var ett viktigt verktyg fِör att kunna hjälpa den självskadande patienten ur sitt lidande.

Background: Caring for patients with self-injury is a challenge for health professionals. From a patient perspective in the context of caring in health care showed that patients experie need suffering in the context of caring. While presented in the previous research has included the nursing staff did their best to help patients out of their sufferings.

Purpose: The purpose of this study was to describe how patients with self -injury experience caring in health care.

Method: A qualitative content analysis according to Evans method used by the twelve articles which formed the basis for this study.

Results: The results of the analysis confirmed the problem behind caring for patients with self injury. The medical staff tried to continually help patients from their suffering, butit was interpreted as negative experiences of patients. Negative attitudes, unseen needs and lack of confirmation on the basis of their health suffers. The self-harming patient had a strong need to be taken seriously and to be confirmed.

Conclusion: The background and analysis results as a basis, it emerged that the communication and open dialogue between the caregiver and the patient was an important tool to help the selfharmingpatient from his suffering.