Bakgrund och syfte:Under 2008 har en grupp sjukgymnaster tagit fram nationella behandlingsriktlinjer för patienter som genomgått diskbråcksoperation. Syftet var att dessa skulle baseras på vetenskaplig evidens och klinisk erfarenhet.Metoder:Litteratursökning gjordes i sju olika databaser, sökningen omfattade randomiserade, kontrollerade studier under tidsperioden 1990-2008. Inkluderade studier granskades utifrån ett modifierat kvalitetsindex enligt SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering). För bevisvärdering av studieresultat användes SBU:s gradering högt, medelhögt och lågt bevisvärde. Evidensgrad för olika sjukgymnastiska metoder som förekom i de inkluderade studierna kategoriserades i enlighet med SBU:s nivåer för vetenskaplig evidens; starkt vetenskapligt underlag, måttligt starkt vetenskapligt underlag, begränsat vetenskapligt underlag och otillräckligt vetenskapligt underlag. Resultat:Sexton artiklar som uppfyllde kriterierna för granskning inkluderades i granskningen.Baserat på dessa studier finns måttligt stark evidens för att aktiv träning som inkluderar ett mer aktivt förhållningssätt är mer effektiv på kort sikt än mer försiktig/passiv träning och förhållningssätt (< 6 månader efter operation). Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att den aktiva träningen inte påverkar smärta och funktion på lång sikt (ett år efter operation), liksom att tidig, aktiv träning inte ökar komplikationsrisken efter operation. Det vetenskapliga stödet är begränsat vad gäller de positiva effekterna av enbart råd om fysisk aktivitet, motsägande beträffande effekten av övervakad träning jämfört med hemträning och otillräckligt beträffande effekten av beteendemedicinskt inriktad träning.Konklusion:Sjukgymnastiken efter diskbråcksoperation bör ha ett aktivt förhållningssätt inkluderande tidig, aktiv träning för att förbättra patienternas ryggfunktion och höja aktivitetsgraden efter operation.