https://www.mdu.se/

Denna studie kom till efter att RFSU hade börjat arbeta med frågor om sadomasochism, och efter att Socialstyrelsen tog bort sadomasochism ur sin diagnosmanual. Syftet med studien är att ta reda på vilka diskurser som används när media talar om sadomasochism.

Queerteori är det teoretiska fundamentet i studien. Jag utgår även från Michel Foucaults teorier. Min metod är foucauldiansk genealogisk diskursanalys. Analysmaterialet består av 33 tryckta artiklar från svenska dags- och kvällstidningar.

Resultatet visar att talet om sadomasochism i media följer olika diskurser. Vissa utgår från att normalisering är godtycklig, att normer är föränderliga och att alla människor bör ha rätt till sin egen sexualitet. Diskurser om kvinnor och barn utgår från att sadomasochism är farligt och att människor måste skyddas från sexuella avvikare. Det talas om sadism som inte sker under samtycke som sjukt. Vissa diskurser framställer sadomasochism som positivt och används i sadomasochisters identitetsskapade.

Även när de accepterande artiklarna talar om sadomasochism görs det på ett sätt så att de sexuella normerna inte ifrågasätts. Media lägger fram en nomaliserad variant av sadomaschism som är lättare för allmänheten att acceptera. Sadomasochism fortsätter på grund av normaliseringen att betraktas som avvikande.