Studiens syften var att skapa förståelse för hur elever inom autismspektra har det på högstadiet samt se hur en skola organiserar sin verksamhet för elever inom autismspektra. Studien har en hermeneutisk ansats med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt och specialpedagogiskt perspektiv. Forskningsmetoderna var semistrukturerade intervjuer samt deltagande observationer som analyserades och resulterade i fyra teman: Elevernas upplevelse av skolan, begreppet inkludering, begreppet socialt samspel och vision. De kategorier som utkristalliserade sig under elevernas upplevelse av skolan var: att vara annorlunda, förståelse och kunskap hos andra, klassrumsmiljö och relationer med jämnåriga och vuxna. Resultat visade att skolan har en särskild ”Aspergergrupp” som leds av en speciallärare. Eleverna trivs och känner sig trygga i skolan men önskar att lärare och elever skulle ha mer kunskap och förståelse om deras specifika funktionsnedsättningar. Eleverna ser både för och nackdelar med stor klass och liten grupp. Begreppet inkludering och socialt samspel betyder väldig olika för informanterna och eleverna tycker dessutom att det är svårt och känsligt att prata om sociala samspelet. Slutsatser är att det inte finns en enda lösning som fungerar för alla elever, varken med eller utan en viss diagnos i skolan samt att rektor och lärare borde först och främst lyssna på eleverna för att ge dem både inflytande och delaktighet i det gemensamma uppbyggandet av en flexibel verksamhet. Då skulle eleverna känna att ”en skola” arbetar med inkludering och delaktighet.