https://www.mdu.se/

SAMMANFATTNING

Titel: Krishanteringsplanen – ett verktyg eller en dammsamlare?

En studie av en F-9 skola i Mellansverige.

År 2010 Antal sidor: 25

Syftet med denna underökning är att belysa hur arbetet med skolans kris- och katastrofhanteringsplan bedrivs på medelstor F-9 skola i Mellansverige.

- Hur resonerar skolpersonal om det regelverk som styr krishanteringsplanen, samt hur denna arbetats fram och hur arbetet med planen bedrivs idag, hur kunskap om krishantering sprids till personal, samt hur personal tycker att krishanteringen på skolan fungerar.

Undersökningen är kvalitativ och genomförd med semistrukturerade personliga intervjuer kompletterade med litteraturstudier.

Den undersökta skolans krishanteringsplan utarbetades för ca åtta år sedan. Få av skolans nuvarande krisgrupp var med i upprättandet av planen. Tanken är att den ska revideras årligen. Dock visade det sig vid undersökningen att det var två år sedan sist. Skolan har varit förskonad från större tillbud vilket kan vara en av orsakerna till att frågan inte aktualiserats. Det kan även bero på vissa oklarheter kring ansvar för uppdatering, revidering osv. Ingen av de intervjuade lärarna har fått någon utbildning i kris- och katastrofhantering, varken under lärarutbildningen eller senare. Under intervjuerna framkom önskemål från samtlig personal att lyfta denna fråga mer och att få utbildning och övning för att bättre kunna bemöta elever i kris. Några av lärarna har erfarenhet av krishantering då en elev på skolan dog. Trots att de då saknade utbildning upplevde de ändå att de kunde klara av situationen, mycket tack vare stöd från kyrkan.

De regelverk som styr skolans arbete med krishanteringsplanen är huvudsakligen Arbetsmiljölagen och de föreskrifter som hör till denna. Tillkomsten av handlingsplaner för kris- och katastrofhantering i skolan är i första hand inte reglerade i lagtext utan har tillkommit utifrån den kunskap som byggts upp efter de större kriser och katastrofer som skett inom de senaste tjugo åren. Skolan bär ett särskilt ansvar vid kriser och katastrofer genom att man möter så många elever och har ett ansvar för deras kunskapsinhämtning. Genom en väl fungerande krisorganisation kan skolan förbereda sig och på så sätt vara "efterklok på förhand".