En av de viktigaste utvecklingstendenserna i det senmoderna samhället är en mycket långt gången individualisering. Denna utveckling tycks å ena sidan ha medfört en hög grad frihet och självbestämmande men den har å andra sidan också kritiserats för att leda till en kollektiv flykt från ansvar. I ljuset av detta har det förts en diskussion kring möjligheten av en ny förståelse av fenomenet ansvar. Flera tänkare har på olika sätt gestaltat en möjlig förståelse av ansvar som att `svara an´ alltså det outtalade kravet av att ta ansvar för sitt uppträdande i interaktion med andra då människans blotta närvaro ger svar hos den andre. Denna studies syfte är att undersöka hur människa i det senmoderna samhället upplever fenomenet ansvar. Studien belyser frågan om det finns en gemensam känsla för ansvar, hur denna ser ut och på vilket sätt utvecklingen i det senmoderna samhället kan tänkas ha format denna känsla. Studiens teoretiska och begreppsliga ramverk bygger på Anthony Giddens och Zygmunt Baumans tankar om det senmoderna samhället, individualiseringen och hur detta påverkar och hanteras av enskilda människor. Genom en hermeneutisk ansats genomfördes fem intervjuer i dialogform med respondenter uppväxta i det senmoderna samhället. Resultatet presenterar en huvudtolkning som inte understödjer tanken om massflykt från ansvar utan som målar upp ansvar som ett dynamiskt och pulserande fenomen som bland annat är behjälpligt i formandet av individens självidentitet.