Bakgrund: Att vårda en person med demenssjukdom innebar en förändring av livet på flera sätt. Sjuka partner förlorade successivt kognitiva förmågor vilket ledde till att nära relationer kunde övergå till vårdande relationer. Då vården tog alltmer tid av friska partners vardag kunde deras fysiska och mentala hälsa påverkas negativt. Syfte: Syftet var att beskriva partners upplevelser av att vårda sina demensdrabbade partner i hemmet. Metod: Den valda metoden var en systematisk litteraturstudie där kvalitativa studier analyserades. Urvalet av granskade studier bestod av sju artiklar och två doktorsavhandlingar och analyserades enligt Evans (2002) metod. Resultat: Resultatet bestod efter genomgången analys av fyra huvudteman och elva subteman. Dessa belyste hur friska partner upplevde att sammanhållningen i förhållandet förändrades och att olika strategier för vården fick tillämpas. Friska partner kunde uppleva ensamhet och sorg då kommunikationen brast. De kunde även uppleva olika motivationer inför att vårda. Slutsatser: En slutsats var att det var viktigt för friska partner att uppleva vården av sina demenssjuka partner som god. För att detta skulle bli möjligt behövde friska partner ha förståelse, en god inställning till vården, ett kärleksfullt förhållningssätt samt kunskap om sjukdomen och partnern.