Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.
Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.
Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.