Syftet med den här uppsatsen har varit att med en fenomenologisk ansats undersöka hur personer med missbruksproblematik, som befann sig på behandlingshem där djuren hade en central plats, upplevde en interaktion med djur och hur interaktionen kunde vara behjälplig i behandlingen. Tidigare forskning visade på olika sätt hur djur kunde användas i terapeutiska sammanhang, vilka effekter djuren hade gentemot människor samt hur relationen mellan djur och människa kunde te sig. Åtta respondenter intervjuades på tre olika behandlingshem och resultatet utvisade sju teman; ansvar, meningsfull sysselsättning, självförtroende, adrenalinkick, relationen till djur, känslan av att vara behövd och djurens lugnande inverkan. Tillsammans formulerade temana essensen; djur istället för människor. Resultatet av studien visade att djur kunde ersätta den sociala, mänskliga kontakten och att respondenterna upplevde interaktionen med djur positivt samt att det hjälpte dem i deras behandling. Resultatet beskrevs i relation till tidigare forskning och till teorin om den symboliska interaktionismen, samt Goffman och Collins. Resultatet kopplades dessutom till två befintliga teorier om relationen mellan djur och människa och en avslutande diskussion fördes om resultatet i relation till vårt syfte och frågeställningar.