Bakgrund: Konsekvenserna av att leva med långvarig smärta leder till att många patienter behöver rehabilitering. I rehabilitering ingår ofta arbetsterapi där activity pacing färdigheter lärs ut och diskuteras. Activity pacing är en flexibel strategi som används för att hantera ADL. Som begrepp har activity pacing studerats men det saknas studier som undersökt activity pacing som intervention ur ett kliniskt perspektiv hos personer med långvarig smärta. Syfte: Undersöka hur en intervention med activity pacing påverkar aktivitetsutförande, tillfredsställelse med aktivitetsutförande, behov av arbetsterapi och activity pacing färdigheter hos patienter med långvarig smärta. Metod: En grupp på 11 patienter med långvarig smärta deltog under tolv veckor i studien som hade en single-case, ABA design. De deltog alla i ett rehabiliteringsprogram vid en universitetsklinik och gick där under våren 2008 rehabiliteringskursen ”Balans i aktivitet” där activity pacing var den huvudsakliga interventionen. Primärt utfallsmått var Canadian Occupational Performance Measure. Sekundära utfallsmått var Occupational Therapy Needs Assessment Pain Patient samt frågor om activity pacing färdigheter. Data kommer att analyseras genom typisk single-case visuell inspektion och statistiska metoder. Förväntat resultat: Resultatet kommer att visa hur de olika utfallsmåtten ffa aktivitetsutförande och tillfredsställelse med aktivitetsutförandet (COPM) förändras över tid samtidigt som den arbetsterapeutiska interventionen med activity pacing har utförts. Konklusion: Studien bidrar med detaljerad kunskap om hur aktivitetsutförandet förändras över tid, när och om någon effekt uppstår och hur effekten bibehålls efter att interventionen avslutats.